XII. BRANDBEREDSKAPEN

Ny byggnadsordning

I okt. 1837 infordrade guvernören stadsinvånarnas och magistraternas yttranden över förslaget till byggnadsordning för städerna i länet. I Nykarleby sammankallades borgerskapet och dess äldste genom kungörelse i stadens kyrka och särskild kallelse genom stadsbetjänte samt ringning i stadens klocka till den 27 nov.

Endast en mindre del av borgerskapet infann sig. Borgmästare Haeggström förde ordet, biträdd av rådmännen Lithén, Lindqvist, Berger och Hammarin. Förslaget till byggnadsordning upplästes. Borgerskapet erkände nyttan för sig och staden av bestämda föreskrifter vid bebyggandet, men menade, att förslaget ”svårligen kunde i alla delar tillämpas till denna stad, med mindre densamma, hvilket för närvarande icke torde vara ändamålet, komme att helt och hållet ombyggas”. Man gjorde följande anmärkningar:

2 avd. § 5: Att som några tomter är nära dubbelt större än de övriga tomterna, så borde det få bero av magistraten, att efter omständigheterna bifalla till klyvning av en sådan större tomt i två lika stora delar.
3 avd. § 15: Mätning av tomt eller gård finge förrättas även av annan sakkunnig och av magistraten godkänd person än lantmätare.
4 avd. § 22: Magistraten borde få förordna om de smalaste grändernas stenläggning eller förseende med grus, vilket borde motsvara samma ändamål som stenläggning.
5 avd. § 36: Boningshus av trä borde som hittills få uppföras i två våningar och boningsrum med eldstäder få byggas och inrättas över inkörsport och uthus, där tomtens inskränkta vidd och läge ej medgåve uppförandet av erforderligt stort boningshus med en våning.
§ 37: Att smärre boningshus emot gatan finge uppföras även på endast en alnshög stenfot, om en hög fot skulle medföra missprydnad för huset eller andra sådana orsaker fanns.
§ 39: Att trapporna inom stenhus finge efter ägarens godtycke göras av antingen sten eller trä, emedan stadens invånare ansåg dem av trä vara mindre eldfarliga än fönsterposter och bågar, som i sådana hus fick göras av trä.
§ 40: Där rummens inredning så fordrade, skulle i övre våningen eller i vindsrum få uppsättas kakelugn eller spis på bjälklaget. Detta skulle då anläggas så starkt, att det i tidens längd ej var att befara, att eldstaden genom bjälklagets sänkning skulle rubbas och spricka.
§ 41: Av mindre bemedlade personer samt på smärre byggnader inpå gårdar, skulle tak av näver med takved få läggas. Dessa kunde vid eldsvådor hastigare rivas än tak av bräder.

F ö. hade stadens invånare ej vidare att tillägga, utan önskade fastmera, att förslaget måtte av K.M:t gillas och fastställas. 21)


Erik Birck (1980) Nykarleby stads historia del II, sid. 543 f.


Nästa kapitel: Brandstodsbolaget träder i verksamhet.
(Inf. 2004-04-09.)