Nykarleby stad hade år 1810, då denna skildring börjar, utan större svårigheter anpassat sig efter de nya förhållanden, som inträtt i och med 1808—1809 års krig. Någon förändring i stadsbilden hade kriget ej medfört annat än att Storbron bränts. Trafiken gick dock tämligen obehindrat, dels med hjälp av en färja vid det gamla brofästet och dels med användning av den provisoriska spång av stenar, som under kriget utlagts vid Ragnörn. Invånarna själva hade funnit sig tillrätta i de nya förhållandena. De fruktade ryssarna hade uppfört sig väl denna gång och kejsaren hade låtit sin nådes sol lysa över den lilla staden genom att rundligt ersätta alla skador. Dessa var ej stora: inget hus hade bränts och ingen invånare dödats eller skadats, men gräsbärande lindor hade avbetats, hö och spannmål samt hästar och fordon rekvirerats och gärdesgårdar, plank och stolpar, takved och annat brännbart eldats upp av soldaterna under den stränga vintern 1808. Stölder och plundringar i mindre skala hade förekommit i samband med inkvarteringarna av överstarna Lukoffs, Kulneffs och Froloffs husarer och kosacker. Särskilt begärliga synes täcken och varma kläder ha varit liksom kopparkittlar o.dyl. för fältlivets behov, men även silverföremål, sidendukar, sjöskumspipor och liknande föremål synes de ryska soldaterna ha uppskattat. Sammanlagt 64 invånare hade inlämnat ansökningar om skadestånd, dvs. 17,6 % av stadens 364 mantalsskrivna invånare 1808 (hela befolkningen 605 personer).

Några exempel må anföras. Särskilt illa synes hattmakardottern Elisabeth Henelius i gården nr 25 ha råkat ut. Hon hade fått 4 famnar liderved, gärdsel, takved m.m. uppbrända, ett brädplank förstört, en brunnsstolpe likaså, ”medelst Ryska Arméns hästars fastbindande dervid”, en släde, 8 målade stolar och 5 mjölkbunkar uppbrända, en kopparskål och 7 träskedar samt ett par rakknivar med silver i skaften bortstulna. I salen i hennes hus hade de inkvarterade ryska soldaterna nedsmutsat och sönderrivit tapeterna, med yxhugg söndrat golvet, fördärvat kakelugnen, söndrat en stor fönsterruta m.m. En bakugn hade förbränts och flera huggyxor fördärvats, en järnbeslagen kärra och en skottkärra stulits. Dessutom hade ryssarna tagit hö, kornskylar, kålrötter m.m. ur kryddgården. Hela förlusten uppgick till 79 rdr bco.

Handelsman Carl Lindqvist i gården nr 23 hade förlorat livsmedel och spannmål, brännvin m.m. Han hade även haft en underofficer och hans dräng inlogerade i 34 dygn och förlorat både hö, ölglas, fönsterrutor, ljus osv. och ej fått betalt för skjutsar m.m. Hans räkning steg till 194 rdr 32 rst. [runstycken]

Handelsmansänkan Christina Backman i gården nr 24 hade fått ett batteri uppfört på sin kornåker; guldsmedsgesällen Zach. Nordgren i gården nr 33 hade plundrats på verktyg och värdeföremål av olika slag. Stadsbetjänten Johan Wallin i gården nr 58 hade bestulits på sin violin och på gatan frånrövats sin hatt av ryska kosacker. Borgarsonen Johan Lybeck i gården nr 115 hade bestulits på en kopparskål, en klädesjacka, en pipa, ett spanskrör, en skjutväska med inneliggande kruthorn och hagel, två kattunsdukar, ett par stövlar och en halvstops kristallflaska.

Så sträckte sig krigets prövningar över en stor del av stadens invånare. Mest hade handelsman Carl Backman i gården nr 20 förlorat, nämligen 140½ tr råg och annan spannmål till ett värde av 603 rdr. Invånarnas sammanlagda förlust värderades till hela 5472 rdr 27 sk 7 rst banco. Allt detta ersatte nu tsaren, vilket avsevärt bidrog till att göra de nya undersåtarna välsinnade. 3)