Frågan om en ny stadsplan hade länge diskuterats. I den nya byggnadsordningen för länets städer av den 9 okt. 1838 § 5 anbefalldes även en reglering av staden. Uppdraget att utföra denna reglering gavs av magistraten den 18 jan. 1843 åt lantmäteriauskultanten Otto Wilhelm Kjellman. Han skulle härvid använda Wislanders karta från 1750 som underlag och ”Å densamma uppdraga nya gatlinjer och tomtråer med skarpare kanter”. Abr. H. Holms år 1806 gjorda revidering av Wislanders karta från 1740 omnämnes ej, 108) men Kjellman utgick även han från Wislanders karta från sistnämnda år, 109) och hade i själva verket den nya plankartan färdig redan 1842.

Kjellman avfattade två förslag till reglering av stadens tomter och gator, ”hvilka i allmänhet voro små och oregelbundna”, samt utvidgning av stadens område. Magistraten godkände dessa förslag och insände dem jämte kartor till guvernören i Wasa län, C. Cronstedt. Denne insände i sin tur förslagen till Kejs. Maj.t. den 15 juli 1844 med hemställan om att det av borgerskapet tillstyrkta förslaget (B) skulle fastställas. De i förslaget upptagna tomterna 27 och 28 jämte tvärgatan mellan dem skulle dock förenas till en tomt. I fråga om verkställigheten av den föreslagna regleringen skulle dessutom bestämmas:

1) De gator och gränder, som enligt den nya regleringen komme att försvinna, skulle ej få igenläggas så att kommunikationerna inom staden avbrötes, innan annan gata hunne till begagnande upplåtas.

2) De övriga gatornas reglering skulle däremot genast verkställas, så vitt därå befintliga byggnader, vilkas undanskaffande komme att medföra alltför dryg kostnad, därvid icke lade hinder i vägen.

3) Vid nybyggnader borde behörigt avseende fästas vid tomtens blivande råer så att någon ombyggnad ej finge tillåtas å skiljelinjerna mellan eller delar därav. Hus, som redan uppförts där, finge ej ombyggas utan endast nödtorftigt underhållas.

4) Vederbörande gårdsägare skulle uppmanas till utbyte av sådana mindre delar av en tomt, som framdeles skulle komma att tillfalla angränsande tomter för vinnande av reguljära råer.

5) Magistraten ägde ofördröjligen verkställa det i byggnadsordningens 5 § föreskrivna bestämmandet av de sidor av varje tomt, som hädanefter skulle få bebyggas så att enligt 13 § två byggnader ej uppfördes invid varandra på vardera sidan av en tomtrå.

6) Magistraten skulle genast uppgöra behörig tomtbok över de nya tomterna. Denna skulle upptaga varje tomts sidor till alntalet.

7) Där någon större del av en tomt komme att utläggas till torg eller gata, skulle ersättning erläggas av stadskassan efter värdering, så framt tomten ej erhöll tillökning på annan sida genom gatulinjernas reguljära utdragning.

8) Det å nya tomten nr 78 uppförda vakthuset med därtill hörande slagbom skulle framdeles, när tomten skulle bebyggas, förflyttas till den norr om nya tomten nr 80 belägna öppna planen.

Kejsar Nikolai I gillade och stadfäste den 29 okt. 1844 den med litt. B betecknade plankartan och däröver gjorda beskrivning, med de ändringar och bestämmelser guvernören föreslagit till reglering av tomter och gator samt utvidgning av stadens område. 110)

Den 5 maj 1845 upptedde [uppvisade] Kjellman den av honom i enlighet med reskriptet upprättade tomtboken, som utan anmärkning fastställdes av magistraten. 111)

Den i handlingarna nämnda plankartan litt. B har ej påträffats, medan däremot kartan litt. A är bevarad och bifogas här som bilaga III. Den av borgmästare J. Haeggström gjorda beskrivningen till kartan litt. B är även i behåll. Med Wislanders ovannämnda, i del I av d.a. tryckta karta från 1750 och den av Holm 1806 reviderade och här bifogade kartan samt kartan litt. A som underlag kan man få en god uppfattning om såväl den gamla som den nya stadsplanen. 112)

Intressant i detta sammanhang är även ing.löjtnanten, friherre Carl Rosenkampffs ”Plan-Ritning öfver NyCarleby Stad”, kopierad från ”original Cartan” över staden (Wislanders) enligt Rosenkampffs egen uppgift. Den upptar endast 115 numrerade tomter, men däremot den nya Storbron och härstammar troligen från 1816. 113) Även Gyldéns karta från 1841 kan användas för ändamålet, blott man erinrar sig att den är en kopia av Wislanders karta och således mera ofullständig än Holms. Av dessa kartor har endast Kjellmans karta gatunamnen utsatta. Den första med sådana efter branden 1858 är O.W. Kjellmans plankarta av 1860. Tyvärr medger utrymmet ej en redogörelse för huru de gamla gatorna och vägarna reglerades.