V. NYKARLEBY SOM SKOLSTAD

Övergången till lägre elementarskola.
Pedagogiens eftermäle

I Nykarleby hölls den första årsexamen i lägre elementarskolan den 14 juni 1842. Pedagogen Carl August Cajan, som erhållit fullmakt på sin tjänst den 9 jan. 1841 fick den 28 maj 1842 sin titel ändrad till elementarlärare enligt särskild fullmakt och tillträdde tjänsten den 24 aug. s.å. Pastoradjunkten J. A. Nordgren, som tjänstgjort som t.f. pedagog sedan våren 1840, förordnades som t.f. lärare vid lägre elementarskolan till den 1 maj 1842. Först från höstterminen 1844 tillämpades den nya gymnasie- och skolordningen vid skolan, 1) varför examensresultatet fram till våren 1845 faktiskt gällde pedagogien.

Den 2 mars 1843 infann sig själve Ephorus Scholarum, ärkebiskop Eric Gabriel Melartin i Nykarleby för att förrätta inspektion, åtföljd av eloquentiae lektorn vid gymnasium i Åbo, fil. och teol. dr. Eric Elfgren. De 40 eleverna förhördes i innanläsning, katekesen, religionshistoria, fysisk geografi och aritmetik, varjämte handstilarna besågs.

På e.m. hölls sammanträde med lärarna, varvid eforus tillkännagav, att han utan att vilja taga skolans lärare någon egentlig tjänsteförsummelse till last, i allmänhet ej funnit elevernas framsteg fullt tillfredsställande, särdeles i avseende å noggrannheten och tillförlitligheten av det lärda.

Det var således en hel del anmärkningar eforus haft att rikta mot skolan och undervisningen. Kritiken kastar ett intressant ljus över skolans torftiga förhållanden. Desto mera anmärkningsvärt är det, att man även i denna skola nådde förhållandevis goda resultat, vilket de tidigare anförda prostevisitationsprotokollen visar.

På sitt sätt ännu mera förödande mot den gamla skolan och dess kunskapsresultat var den kritik, som t.f. inspektor, kyrkoherde C. Fr. Stenbäck presterade vid årsexamen den 14 juni 1844, den sista före tillämpandet av den nya skolordningen. Närvarande var utom inspektor råd- och handelsmännen A. Hammarin och C. J. Berger, postmästaren, baron Stromberg och ett stort antal stadsbor.

Elevernas antal var 59 av vilka 16 flickor. Två var präst- och 2 civilstats-, 20 borgar- och 35 bondbarn. Av barnen betecknades 38 som håglösa eller tröga. Lärare C. A. Cajan hade då tjänstgjort två läsår vid skolan.

Vid förhöret i Nya testamentet befanns, att en del läste redigt, men flera ”så hacklande och oredigt, att de under en sådan bokläsning ej kunna få något begrepp om innehållet af det lästa”. Detta besannades av barnens läsning ur minnet i katekesen. I geografi förhördes eleverna även i matematisk sådan, men då ungdomarna saknade de första grunderna i geometrin och då skolan ej ägde glober och erforderliga kartor, fann inspektor denna sysselsättning utgöra förspilld möda.

Förhöret i religionshistoria, svensk historia, där de förnämsta regenterna och deras åtgärder ”till befordran af upplysning och sedlighet” efterfrågades, och gamla tidens allmänna historia föranledde inga direkta anmärkningar. Vid aritmetikförhöret uppläste en och var av gossarna n:ris 1—39 och flickorna n:ris 1—10 på sin tavla något exempel, de mest försigkomna i intresseräkning och bråk. Andra upplöste enkla tal muntligt. En annan del skrev i sand under ledning av monitörer, vilka dock förrådde ovana och okunnighet i en monitörs befattning.

I första boken av Euclides bevisades 5. och 10. propositionen och ”tycktes tvenne af gossarne göra någorlunda besked för bevisningen, men alla de andra ofullständigt”. Handstilarna översågs och inspektorn konstaterade, att 5 gossar läst några pagina i Strelings latinska grammatik.

Som belöningar utdelades trots de dåliga resultaten 3 rbl s:r åt några elever och 11 psalmböcker åt fattiga stadsbarn. För att ej belasta skolklassen erlades denna utgift av stadens enskilda fattigkassa.

Sedan förhöret på e.m. avslutats antyddes för dem av barnen, som i den av läraren uppgjorda tabellen betecknats som håglösa, d.v.s. 36 elever, orsakerna, följderna och botemedlen däremot. Vid namn nämndes två sjömanssöner, vilka framför andra utmärkt sig såsom tröga och lata. Deras föräldrar hade kallats att närvara och varnades ”ömt och alvarligen, att icke genom vanvårdad uppfostran bidraga till barnens förderf och skolans missaktning”.

Slutligen hemförlovades ungdomen, ”med uppmuntran till oskrymtad Gudsfruktan, alvarlig bokläsning, flit och arbetsamhet samt vördnad och lydnad i almänhet och mot föräldrar och Lärare isynnerhet”.

”Förrättningen” avslutades först kl. 19 med bön och sång. Då hade man hållit examen sedan kl. 9 f.m. med paus mellan kl. 13 och 16. 2)

Årsexamen var således en allvarlig förrättning i den gamla skolan. Undervisningens religiösa och samhällsbevarande prägel går det ej att taga miste på. Resultatet av undervisningen var såsom tidigare framhållits svagt, men bör ses mot bakgrunden av elevernas föga studievänliga miljö och skolans bristfälliga materiella utrustning.