Tjärans pris var i sept. 1847 i Nykarleby 3 rbl s:r per tna. Snöbristen under vintern gjorde att lantmannaprodukterna från det inre av landet ännu i slutet av jan. 1848 uteblivit i kuststäderna. Av tjära hade endast 18 tr inkommit, varför man väntade en prisstegring till 10 Hbco mk för tjäran och 13 för becket per tunna, frakt inklusive. På tjära i ½-tr gjordes 10 och på beck 6 sch. prisskillnad. Collanders bästa kunder var vid denna tid Benj. Schmidt i Pillau, Bencke & Co i Danzig och Finnboda Beckbruksbolag i Stockholm. De vanliga konditionerna var att Collander i Nykarleby avlastade varorna på fartyget, som anskaffats av honom, utklarerade det till sjöss och var ansvarig för frakten. Efter insända konossement och räkning över lasten var Collander berättigad att trassera beloppet på lastemottagaren (köpmannen) genom växel à 3 månaders dato, betalbar i Hamburg.

Collander framhöll ofta för sina kunder att han följde fasta grundsatser i sin handelsrörelse. Han måste visserligen, skriver han, såsom köpman och människa avse måttlig vinst efter konjunkturens rättesnören och fordringar; »dock åstundar jag, att denna ej må blifva drygare än att mina värda vänner, gynnare och kunder måtte varda tillfredsställda af min behandling».

Tidigt vintern 1848 började Collander bjuda ut sina varor till kunderna. Han var vid denna tid fortfarande kompanjon med Joh. Adolf Lybeck, som såsom vi sett bl.a. var delägare i fregattskeppet Emelie. Eftersom handelsmännen i Österbotten i allmänhet saknade underrättelser om det aktuella prisläget i mottagarländerna, gällde det som tidigare nämnts att genom pålitliga affärsbekanta införskaffa behövliga uppgifter så tidigt som möjligt. En sådan var firman Hassell & Co i Hull, som vid flera tillfällen assisterat kapten Olof Brunström och skeppet Emelie. Vanligen var köpmannen ifråga då även tvungen att förskottsvis begära att få trassera en penningsumma i t.ex. 3 månaders växlar, betalbara i London eller Hamburg, på vederbörande för förefallande behov, tills lasten kunnat expedieras och försäljas.

På skeppet Emelie skedde under vintern 1848 befälhavarskifte. Olof Brunström avgick och ersattes med sonen, styrmannen Otto Brunström. Denne hade sedan hösten 1841 seglat som styrman på fartyget och erbjöds nu befälhavarskapet. Under vårvintern 1848 genomgick han skepparexamen vid Navigationsskolan i Vasa, varefter han våren 1848 antogs till befälhavare. Han förde därefter fartyget tills det såldes i aug. 1849.

Kapten Dahlstedt med skonerten Hoppet var 1847—48 vinterliggare i Nykarleby. I mars 1848 hade priset på tjära stigit till 10 mk och för beck till 13 mk Hbco tunnan inklusive frakt. Denna var t.ex. till Danzig 1 mk 8 sch. Hbco och 5 % kaplake per tunna. Slädföret i Nykarleby varade endast några dagar i mars, varför införseln av tjära och övriga lantmannaprodukter upphörde. Genom den milda väderleken fick staden en tidigare seglation än vanligt, då isarna började smälta redan i början av april, men ryktet berättade, »ehuru ännu under en dunkel skilldring», en »ganska ledsam och oförmodad nyhet, att ofred och oroligheter utbrutit nästan öfver allt i verlden.» I Nykarleby var dock allt »Gudi lof, lugnt och stilla och undersåtarne dess Höga öfverhet på det tropligtigaste tillgifne,» skriver Collander till Schmidt den 10 april 1848.

Det var februarirevolutionen, vars rykte nått Nykarleby. Så länge ryktena om örlig i Östersjöområdet tilltog, ville Collander trots flera beställningar, ej åta sig några leveranser. Han hade i april både fregattskeppet Emelie och skonerten Hoppet befraktade i Nykarleby, men ville ej lasta dem, förrän säkra uppgifter om läget erhållits.

Redan i början av maj hade krigsfaran emellertid försvunnit och Collander avlastade nu i skonerten Hoppet 425 tr tjära och 60 1/1 samt 30 ½-tunnor beck för Schmidt i Pillau. Priset var 5 100 Hbco mk och frakten uppgick till 72 6/7 kopek s:r per tunna in fullo. Växelkontoret i Vasa hade till följd av oroligheterna fått stränga order att ej motta några växlar på Hamburg, av vem det vara må utan att först underställa desamma prövning hos banken i Helsingfors. Collander tillställde därför i maj Borgström i Helsingfors några växlar à 60 dagar dato till ett sammanlagt värde av 4 750 mk Hbco, last Benj. Schmidt och betalbara i Hamburg, med anhållan att Borgström ville försälja dem på fördelaktigaste sätt, d.v.s. till noterad kurs. I brist av andra köpare fick Borgström erbjuda dem till Finlands bank.

Borgström lyckades även placera växlarna. Schmidt var emellertid ej utan vidare villig att acceptera dem, då han ej var säker på att under rådande oroligheter verkligen få varorna. Collander blev mycket förvånad häröver. Han hade dittills alltid fått föreskriva Schmidt villkoren för deras transaktioner. Collander hade enligt sin uppfattning varit berättigad att trassera en viss summa på Schmidt genast vid konossementets insändande. Han hade även från Schmidt fått tre tätt på varandra följande brev, vari han »idkeligen» upplyste om att blockaden var upphävd. Det måtte därför ha spökat i hans hjärna denna gång, menar Collander, att han ej skulle få den last, om vilken de kontraherat under vintern. »Voj hvad är ynkligt och beklagansvärdt med sådane menniskor!»

Sedan Hoppet lyckligt hemkommit den 10 juni, framhöll Collander för Schmidt i brev den 19 juni att dennes underrättelse den 27 maj rörande trattorna särdeles smärtat honom. Schmidt hade tydligen trott att han denna gång skulle bli bedragen. Kapten Dahlstedts dröjsmål under seglatsen till Pillau hade emellertid berott på den helt naturliga orsaken att han i Norra Kvarken blivit hindrad av is »och detta kunde ju icke förutses eller förutsägas af någon jordisk. varelse», skriver Collander. »Att man i den tiden, då Capt. Dahlstedt seglade härifrån, uti vårdt Lands Tidningar mycket skrek och väsnades angående Blockaderne uti Tysklands alla Hamnar och missförtroende till Hamburgska Vexlar m.m. var en sak, som jag icke kunde sätta tro till.» För den händelse Pillau i alla fall vore blockerat vid Dahlstedts framkomst, hade han just före avresan försetts med en instruktion, hur han skulle handla. Dubbletten skickades nu till Schmidt — Samtidigt med att Dahlstedt avseglade, förklarade Finska bankens ombud, att banken för tillfället ej lämnade penningar för växlar på Hamburg eller betalbara därstädes, förrän den fått veta att växlarna var behörigen infriade. Detta föranledde Collander att brådska med deras utgivande och att ställa dem på en månads kortare förfallotid än annars varit fallet samt att utge dem till ordres hrr Borgström & Co i Helsingfors. »Ty», skriver Collander, »jag kunde ju aldrig en gång drömma om (Edert) förvåningsvärda, men nu uppenbart blefne missförtroende till mig» helst deras överenskommelse från början varit att han finge trassera beloppet vid konossementets insändande och begäran om assurans på lasten.

Han hoppades nu ha bevisat sin redbarhet. Kapten Dahlstedt hade som sagt avlämnat lasten. Schmidt var nöjd, men påpekade att Dahlstedt haft 10 tr mera är konossementet upptog, att l tunna befunnits tom och l med endast 1/4 innehåll. Collander godkände anmärkningarna och lovade på begäran skicka Schmidt en last till, innehållande bl.a. 120 tr beck. Den 19 juni klarerade Dahlstedt även ut med Hoppet, lastad med 440 tr tjära och 30 l/l och 60 ½-tr beck. Priset var Hbco 9 mk 6 sch. per tunna för tjäran och 12 mk 6 sch. för becket inkl frakt. Skulle Schmidt mot förmodan ej kunna ge Collander nämnda priser, var denne beredd att sänka priset till 9 resp 12 mk, litande på Schmidts vänskap och redbarhet.

Allt var således åter gott och väl mellan de två affärsvännerna. Sedan Schmidt mottagit Hoppets andra last den 12 juli, trots en ingången tjärlast från Jakobstad till hans grannar, förklarade han emellertid, att han gjort det ogärna och ej önskade en tredje last. Collander lät det oaktat i början av aug. Hoppet avsegla till Danzig med 375 l/l och 100 ½ tr-tjära och 75 l/l tr beck, Han hoppades, att Schmidt genom någon av sina vänner ville placera lasten förmånligt för honom. Lasten avgick oförsäkrad. Skulle den ej fördelaktigt kunna säljas i Danzig, var Dahlstedt ej ovillig att mot särskild ersättning föra den till Kiel, ifall Schmidt där kunde sälja den fördelaktigt till något respektabelt hus. Samtidigt ålades Schmidt att infria fyra växlar om sammanlagt 2 592 mk Hbco jämte en del andra förbindelser. — Schmidt hade nu blivit ett slags mäklare för Collander.

Schmidt lyckades efter mycket besvär sälja en del av Hoppets last i Danzig. Vapenvila avslöts samtidigt mellan Preussen och Danmark, varför det förstnämnda landets handelsflotta på nytt skulle komma i rörelse och efterfrågan på tjära öka. I Köpenhamn hade tjärans pris i sept. stigit till 9 mk 12 s.k. Hbco och beckets till 14 mk, men Collander ville ogärna sända någon tjära dit under rådande förhållanden. Ev. kunde ett större parti tjära och beck sändas till Schmidt i Pillau för uppläggning tills en lägligare försäljningsperiod inträffade.

Förfrågningar rörande priserna på tjära och tillgången på fraktfartyg strömmade nu in från olika håll. I mitten på maj var priset 9 mk 12 sch. Hbco för tjäran och 12 mk 12 sch. för becket per tunna, lasten levererad och klarerad till sjöss i Nykarleby, inklusive frakt till Medelhavet. Härtill kom assuransen. I anledning av förfrågningarna hörde sig Collander före hos sjökaptenen, rådman J.O. Strömsten i Vasa, om skonerterna Striden eller Toivo vore att hyra för frakt till Memel eller Danzig. Strömsten åtog sig frakten med skonerten Striden, men förbehöll sig 75 tr beck i lasten, vilket Collander nödgades bevilja. Skonerten lastades i början av juni med 425 tr tjära och 75 tr beck och avseglade i mitten av månaden till Danzig, Bencke & Co. Frakten var l mk 8 sch. Hbco och 5 % kaplake för hel tunna och hela priset uppgick till 4 215 mk Hbco.