Vinterföret 1851 var »ganska önskligt». Tjärpriserna i Nykarleby var desamma som föregående år. Collander hoppades därför kunna förse sig med tjära »till fullkomligt behof» för sina vänner. Han hoppades bl.a. att Schmidt skulle kunna hålla kapten Dahlstedt i jämn sysselsättning under hela den kommande seglationstiden. Han noterade i febr. priserna på tjära till Hbco 9 mk 8 sch. och på beck till Hbco 13 mk inklusive frakt på i Nykarleby avlastad tunna. Vintern var den årstid, »då allmogen ymnigast forsla sina produkter till staden och således på det ansträngdaste taga Cassan i anspråk», skriver Collander den 21 febr. till Schmidt. Han nödgades indriva en del fordringar, men detta var ej så lätt, emedan försäljningen av hans på spekulation till Danzig levererade tjärparti skulle ta lång tid, och Schmidt även i övrigt klagade över dåliga konjunkturer. Collander uppmanade honom att med tanke på affärernas fortsättande under sommaren ej förhasta sig. »Låt oss hellre pausera något, i händelse der å orten finnes sådana dårar, som uppenbart arbeta emot sina egna intressen. Tjära och beck är här en vara ansedd jemngod med silfver och guld, och finna alltid omsättning till och med emellan Kamrater å stället härstädes, ej sällan med liten förtjenst.»

I febr. erhöll Collander anbud om frakt med kapten Gustaf Syllwanders under byggnad varande nya skonert i Gamlakarleby. Han accepterade för åtminstone två turer, under förutsättning att fartyget blev starkt, tätt, väl byggt och försatt i gott stånd. Det borde i så fall vara klart senast i mitten av juni. Frakterna gällde Stockholm och Köpenhamn. Till den förra staden skulle lasten bestå av utsädesråg och tjära. För förstnämnda vara kunde man påräkna det förmånligaste priset, ju tidigare man anlände, varför Collander var angelägen att få fartyget till Nykarleby så tidigt som möjligt.

Med Schmidt i Pillau fortsatte affärerna. I slutet av mars anhöll firman »sjelfvilligt» att kapten Dahlstedt med första öppet vatten skulle expedieras till Pillau med 90 1/1- och 120 ½-tr beck och lastfyllnad av tjära. Collander accepterade och föreslog att de skulle ordna affärerna på mera fast basis och öppna ett slags linjefart med tjära och beck Nykarleby Pillau. Han bestämde priset för tjäran till Hbco 9 mk och för becket till 12 mk 8 sch. per tunna, frakt och assurans inklusive, med förbehåll att de sedan skulle dela förtjänsten eller förlusten, d.v.s. drev handeln gemensamt. De uppgivna priserna svarade mot inköpet jämte alla därtill lagda kostnader i Nykarleby och fritt Pillau. Då Collander ej kunde arbeta för intet eller på en förhoppning, hade han framställt detta förslag såsom åsyftande deras gemensamma bästa. De skulle också på detta sätt bäst förebygga alla främmande inblandningar på orten och även i värsta fall bäst skydda sig för förlust.

Om Schmidt accepterade, skulle Dahlstedt under hela seglationstiden kunna hållas i jämn sysselsättning, och Schmidt skulle kunna fylla alla där förefintliga behov av tjära och beck och även kunna utsträcka sin hjälpsamma hand till grannstäderna till och med Königsberg. Vid varje avskeppning skulle Collander indra det ungefärliga fakturabeloppet på Schmidt på övligt sätt. Ev. förtjänst skulle sedan vid årets slut inberättas av denne. I Köningsberg kunde man knyta förbindelser med handelshuset Gezycke & Schröder varifrån Collander fått flera förfrågningar om tjära och beck till ett pris av 10 mk för tjäran och 13—14 mk för becket. De hade berättat att de erhållit två laster från Lybeck och en från Stockholm, men att handeln ej ville avlöpa med förtjänst, då varan skeppades från dessa orter.

Schmidt hade anmärkt om becket föregående år, att det varit av »slät qualité, mycket mjukt och jäsande och i dåliga fastager, såväl Becket som Tjäran». Detta sade sig Collander ej förstå. Han menade, att anmärkningen förrådde att Schmidt haft varorna liggande på öppen plats i solsken och kanske i omväxlande väta och värme: I så fall fick han ej undra över att några tunnor flutit ut och sålunda i stark värme sprängts sönder. Förvarades dessa varor i magasin, så kunde dem aldrig något ont vederfaras. Collander måste vara försedd med sådana i Nykarleby, och hans 25-åriga erfarenhet vittnade oemotsägligen om att såväl själva varan som fastagerna ingalunda blivit sämre, utan fastmer, vad de sistnämnda vidkom, något lite åtminstone förbättrade.

Schmidt vägrade att bifalla förslaget, han ville arbeta på det gamla sättet. Detta hade Collander ingenting att invända emot.

Hamnen och sjöfarten i Nykarleby öppnades först någon vecka inpå juni 1851. Skonerten Hoppet avlastades med 350 tr tjära och 140 tr beck till ett pris av 5 022 mk 8 sch. Hbco. Sommarinförseln av tjära skulle snart börja i Nykarleby. Collander var i behov av pengar och indrog det ungefärliga beloppet för avskeppningen på Schmidt.

I mitten av juli var Dahlstedt åter i Nykarleby. Redan den 25 juli expedierades han med en ny last på 390 tr tjära, 50 1/1-tr och 100 ½-tr beck till Pillau. Priset var 9 mk 4 sch. inkl. frakt per tunna tjära och 12 mk 12 sch. per tunna beck. Hela priset uppgick till 4 882 mk 8 sch. Hbco.

Den 17 sept. avseglade Dahlstedt med sin tredje och sista last för säsongen till Schmidt i Pillau. Lasten utgjorde 400 tr tjära, 50 1/1- och 80 ½-tr beck. Lasten avsändes utan att Schmidt bett att få den, och hans avböjande svar inträffade först sedan lasten var intagen och konossementet avskickat, varför Collander ej ansåg sig kunna ändra sina planer, utan lät skeppet avsegla.

Schmidt hade krävt 30 mk för dryg fyllning av första lasten tjära och detta godkändes av Collander. Han framhöll åter att första införseln av sommartjära alltid ville medföra dryg fyllning, oaktat den omsorgsfullaste vräkning på hemorten, ty varan måste stå något längre tid än vanligt, innan vattnet behörigen hunnit avsätta sig. Den nu avsända tredje lasten skulle mottagas i kommission till försäljning för Collanders räkning. Vid sin senaste beckkokning hade Collander med anledning av en tidigare anmärkning av Schmidt, att varan visat sig för mjuk, nu kokat becket under en längre tid. Detta hade till påföljd att 4½ % mer än vanligt gick ihop. Detta gjorde det nu avlastade partiet 4½ % dyrare för tillverkaren, vilket Collander bad Schmidt observera vid försäljningen. Tjäran åter var av höstens införsel och hade stått en längre tid, varför den enligt Collander borde befinnas tämligen vattenfri.