Den syllwanderska gamlakarlebyskonerten fick namnet Maria och låg
segelklar i Nykarleby i juni 1851. Redan i april hade Collander hört
sig för hos J.P. Wall i Stockholm angående ev. lindrigare tullavgift
för råg. En sådan lindring hade han fått åtnjuta,
då han 1844 överskeppat ett parti Wasa utsädesråg
om 500 tr till Stockholm. Han bad nu Wall göra en ansökan härom
hos Kgl. Generaltullstyrelsen för 600 tr dylik utsädesråg.
Wall fick även i uppdrag att sälja rågen. Den skulle läggas
löst i fartyget, varför Wall måste vara försedd med
säckar efter vanligheten för mottagningen av säden. Den
var enligt Collander strid och vacker och fullkomligt tjänlig för
ändamålet.
I Nadeschda Sjöassurance Bolag i Petersburg tecknade Collander i
juni försäkring för l 250 tr »Wasa läns utsädesråg»
till Stockholm à 5 rbl tunnan eller summa 6 250 rbl s:r. Lasten
ägdes till ½ av handl C.W. Sundström och till ½
av Collander och skulle avskeppas med ovannämnda Maria à
49 läster.
Den 21 juni låg Maria lastad och segelklar i Nykarleby.
Rågen var av bästa kvalitet och hade kort före avlastningen
blivit rengjord med dryftmaskin för att öka värdet och
befordra avsättningen. Frakten var fastställd till 40 kopek
s:r in fullo per utlossad tunna. Till utlossningen i Stockholm var 12
arbetsmöjliga dagar betingade. Collanders andel av rågen skulle
säljas av Wall, den andra hälften av firman Bergman &
Son med vilken han tidigare haft liknande affärer.
Den 11 juli var Maria i Stockholm. Wall meddelade att en stor
mängd utsädesråg anlänt till orten, vilket sannolikt
skulle försvåra avsättningen. Collander uppmanade Wall
att efterhand sälja till det pris, de andra utminuterade varan för
till förbrukare, hellre än att sälja hela partiet till
en spekulant för lägre pris. Detta borde vara 20 Rdr Riksgälds
per förtullad tunna.
Först den 25 nov. avslutade Wall sin försäljningsräkning
som efter alla avdrag inbragte Collander endast 5 740 Rdr rgs netto
för 611 tr råg. Bruttosumman var 12 330,32 Rdr rgs, varför
Collander tyckte att nettot var »obegripligen skralt».
Priset var i själva verket endast ca 15 Rdr rgs 40 sk tunnan, minus
inköpspriset plus omkostnaderna i Nykarleby, varför förtjänsten
för Collander skulle bli minimal. Han menade att det dåliga
resultatet berodde på att avtullningen av lasten skett först
den 5 aug. eller senare och att all försäljning av rågen
försiggått först i skördemånaden och således
»då den inträffande penningbrist och missväxt (kornjudarnas
marknad)», som Wall omtalar, redan var för handen eller åtminstone
anad. Enbart tullkostnaderna jämte frakt etc. hade uppgått
till 2 514:22:6 Rdr rgs. Av allt detta följde att Collander
i fortsättningen ej vågade inlåta sig på sådana
rågspekulationer. Han tackade dock Wall för hans bemödanden
att realisera affären.
Wall svarade att Collanders råg blivit betald vida högre än
andras och över huvud över 20 Rdr, att 73 tr blivit förtullade
vid lossningen och därefter allt eftersom den gick åt. Han
hade trott att Collander »obtinerat» 20 Rdr som pris och därför
skulle vara nöjd med det pris som erhållits.
Collander var emellertid för erfaren för att låta lura
sig. Han svarade att han varit belåten, om ej mera erhållits
än 20 Rdr. Han betraktade emellertid saken sålunda: Wall skulle
vara kommissionär och jämväl köpare av varan. Om rågkonjunkturen
försämrats, hade Collander fått åtnöjas med
ett lägre pris, om varan var hans och Wall gjort behörigen redo
för sitt sysslande med försäljningen, d.v.s gottgjort Collander
det pris som verkligen tillflutit Wall. Han misstänkte nu att denne
handlat på följande sätt:
Sedan årsväxten i Sverige tycktes bli ogynnsam och enahanda
underrättelser ingick från Finland, övertog Wall egenmäktigt
Collanders rågparti för egen räkning och försålde
den som egen vara. Av detta, »den otrogne gårdsfogdens liknande
handlingssätt», föranleddes den mystiska redovisningen,
vad kreditsidan vidkom, som ej ens upptog de tider då försäljningarna
försiggått. Collander uppmanade därför Wall att insända
uppgifter på de personer, som köpt rågen och när
de gjort det, hur mycket som sålts på kredit och hur mycket
kontant jämte tidpunkten. Någon redovisning inkom aldrig och
affärsförbindelserna mellan Collander och Wall upphörde,
så när som på en del mindre växeltransaktioner.
Wall hade även sökt lura på Collander en sändning
icke gångbart svenskt mynt. I slutet på nov. 1851 hade Collander
från Petter Bergh i Brahestad fått sig tillsänd en påse,
innehållande 307 svenska 1/6 Rd stycken präglade G IV A,
jämte 7 skillingar kopparslantar. Med pengarna följde ett brev
av 10 nov., att Collander för dessa skulle kreditera Wall 204 Rd
rgs 39 skillingar. Myntet var ej gångbart i Finland och inväxlades
ej av Finlands bank och Collander visste ej heller vilket värde det
kunde ha i Sverige. Collander underrättade genast Bergh härom
och uppmanade honom låta avhämta sin »myntsamling».
Han fick ej något svar. Senare lyckades han emellertid trots allt
växla myntet mot 2 % rabatt, varför Wall fick sin kredit.10
Trots att affärerna med Wall upphört, fungerade Collander ännu
1852 som hans ombudsman i växelaffärer med de österbottniska
köpmännen i grannstäderna. 11
10 Till Petter Bergh 30.1.1852.
11 Brev till Ph. U. Strengberg och A.D.C. Löfgren i Jakobstad,
G. Öller, A. Björkman 18.2; 29.2; 3.3, Abr. Nylander,
M. Höckert i Uleåborg 7.3; 21.3, J.P. Wall 26.3; 7.5
1882.
|