De gamlas hem på Bangatan

Föreningen begynte sitt arbete som syförening — första året 23 symöten, 25 aktiva och 10 passiva medlemmar — med tom kassa och drömmen om De Gamlas Hem som en hägring i ett avlägset fjärran. Men verkligheten kom redan 1925 med en angenäm överraskning. Den gamle ungkarlen Frans Gestrin, som större delen av sitt liv vistats i Sverige som jordbruksinspektor och på gamla dar återvänt till barndomsstaden och blivit ägare av sin faders, organisten Anders Gestrin, gård, vårdades under sin sista sjukdom av diakonissan Ida Tanskanen. Hon ledde hans tankar i sådan riktning, att han testamenterade den 22 februari 1925 sin gård och tomt vid Bangatan 3 samt lösegendomen till föreningen De Gamlas Hem. 

Intresset för det djärva företaget spridde sig till f.d. nykarlebybor i Helsingfors, Åbo och Vasa, så att de började sända gåvor i varor och kontanter till föreningens basarer och auktioner. År 1927 renoverades Gestrinska gården och uthyrdes, uppdelad i två bostadslägenheter, åt föreningsmedlemmar. Donators minne hedrades med gravvård och inskriften: "Inspektor Frans Gestrin, f. 18 12/12 44, d. 19 15/5 25. Bevarad i tacksamt minne av föreningen De Gamlas Hem."

Ett nytt och oväntat skede inträder i föreningens lokalfråga, vars länge motsedda avgörande redan var inom räckhåll och snart förverkligande i Gestrinska gården. Styrelsens protokoll för den 2 december 1932 förmäler, att affärsmannen Carl Castrén, ägare av en av stadens dåtida förnämsta och största fastigheter, gården nr 63 i II stadsdelen, Lybecksgatan 1, utbjuder nämnda gård till De Gamlas Hem r.f. för 172.000 mk. 

Den 15 juni sålde föreningen Gestrinska gården för ett pris av 49.000 mk, och den 15 september 1933 öppnades De Gamlas Hem i Lybeckska gården ...