Brandvaktsropens melodier i Finland.

Av

Alfhild Forslin.

I Kungl. Maj:ts reglemente för brandvakten i Stockholm den 2 april 1729 § 13, föreskrevs: »Hwar gång Timklockan slår, bör Brandwachten långsamt ropa ut hwad klockan är slagen, tilläggandes:

GUDS härliga, milda och mächtiga hand
Bewahre wår Stad för eld och brand.» 1

Föreskriften har självfallet tillämpats även. på andra hall i riket. 2) De ovan citerade raderna ha till en början sannolikt ropats ut på en entonig, recitativartad melodi, som småningom fått ett större omfång. Den sjungna tonen bär ju vida längre än den talade, i synnerhet om det är fråga om starka mansröster, såsom här var fallet. Småningom har emellertid ur väktareropet framgått en brandvaktsvisa.

— — —

»Brandvakter utropade i gathörnerna nattens timmar, börjande klockan 10 om aftonen och upphörande dermed efter klockan 5 om morgnarne. Orden voro något olika i olika städer och melodierna äfvenså. Medd. håller för visst att denna ton ännu användes i Nykarleby år 1853, men efter denna stads brand år 1858 lär hafva funnits en annan melodie, att lyssna på om nätterna», (s. 148).

Väktarerop från Nykarleby (efter branden 1858)

Förstoring.

1) Cit. efter B. Möller, Väktareverser från Falkenberg i Folkminnen och Folktankar 1916 s. 134.

2) Se härom t. ex. Svante Dahlström, Åbo brand 1827 s. 76 not 2.