1.

I KAP.
Om stadsplan, tomtbok, tomtmätning samt tomters sammanbyggande och delning.

§ 1.

Nykarleby stad bebygges enligt den för densamma fastställda stadsplanen.
     Frågor om ändring och utvidgning av stadsplanen handläggas av stadsfullmäktige, efter det hälsovårdsnämndens yttrande inhämtats; det av fullmäktige antagna förslaget överlämnats i föreskriven ordning till statsrådets prövning och fastställelse.

§ 2.

Stadsplanen skall noggrannt utläggas å karta i skala, som motsvarar en tvåtusendedel (1/2000) av verkliga storleken. Å denna karta eller å en särskild sådan skola jämväl markens höjd- och lutningsförhållanden på lämpligt sätt angivas.
     Kartan skall åtföljas av nödig beskrivning.
     Stadsplanen jämte därtill hörande handlingar skola förvaras i magistratens arkiv.

§ 3.

Tomter, som blivit bebyggda före nu gällande stadsplans tillkomst, skola regleras i överensstämmelse med denna vid skeende nybyggnader eller så snart sådant av magistraten prövas i det allmännas intresse böra ske och stadsfullmäktige därom besluta.
     Rörande byggnader å stadens mark utom stadsplanen gälla särskilda av stadsfullmäktige fastställda bestämmelser.

§ 4.

Över samtliga i stadsplanen upptagna tomter skall tomtbok i tvänne likalydande exemplar föras av magistraten. För varje tomt särskilt skall tomtboken angiva tomtnummer, kvarteret, vari och gata eller allmän plats, invid vilken tomten är belägen, tomtens mått i olika vädersträck, dess ytinnehåll, tiden då mätning av tomten senast verkställdes, vad angående av tomtens bebyggande, hägnad m. m. kan vara särskilt bestämt, de i magistratens protokoll antecknade servituts- och andra avtal, som beröra tomten, samt om och när tomten av staden föryttrats, ävensom tomtens ägare.
     Tomtboken har vitsord i fråga om tomtens läge och storlek.
     Det ena exemplaret av tomtboken jämte plankarta förvaras i magistratens arkiv och det andra exemplaret jämte kopia av plankartan hos drätselkammaren.

§ 5.

Tomt må i allmänhet ej av staden försäljas eller till bebyggande upplåtas, innan gata eller annan plats, vid vilken tomten är belägen, jämte allmän avloppsledning, där sådan är besluten att utföras, blivit anlagd till så stor del som stadsfullmäktige prövat nödigt.
     Önskar någon förvärva äganderätt till staden tillhörig tomt, göre därom anhållan hos magistraten, vilken det åligger att låta verkställa mätning av tomten och på marken utmärka dess gränser på sätt i § 6 och § 7 säges.
     Rör sådan anhållan tomt inom den utvidgade stadsplanen å område, vartill ägande- eller nyttjanderätten ej innehaves av staden, äger magistraten, sedan tomten blivit uppmätt såsom i föregående moment säges, hos stadsfullmäktige göra framställning om åtgärders vidtagande för områdets vinnande för ändamålet på överenskommelsens väg eller genom expropriation i laga ordning.
     Det vid tomtmätningen uppgjorda mätebrevet och anmälan om den åstundade tomtförsäljningen skall av magistraten eller eventuellt stadsfullmäktige insändas till drätselkammaren, och åligger det denna att till stadsfullmäktige inlämna förslag om tomtens försäljning, minimipris m. m. Hava fullmäktige bifallit till tomtens försäljning och godkänt det föreslagna minimipriset, låter drätselkammaren på behörigen kungjord offentlig auktion utbjuda tomten till den mest betalande.
     Innan auktionsförrättningen vidtager, skall auktionsförrättaren underrätta de närvarande om tomtens mått och gränser.
     Den, som stannat för högsta anbudet, bör omedelbart till auktionsförrättaren erlägga etthundra (100) mark såsom säkerhet för de med auktionen förenade kostnaderna vilket belopp vid köpets fullföljande räknas köparen till godo.
     Inom åtta (8) dagar efter auktionen bör genom drätselkammarens försorg tomtkartan jämte mätebrevet åt köparen överlämnas; och skall därvid full likvid erläggas, i annat fall återgår tomtköpet.

§ 6.

Skall staden tillhörig tomt eller mark, som enligt stadsplanen är till tomt avsedd, till annan upplåtas, skall densamma mätas. Likaledes skall tomt mätas, då nybyggnad avses att därå uppföras, ifall mätning icke verkställts inom senast förflutna tio år, eller om tomtinnehavare äskar ny mätning.
     Tomtmätning verkställes av kompetent fackman, som av stadsfullmäktige därtill utses.
     Till förrättningen skall sökanden låta minst fyra dagar förut genom stadsbetjänte kalla innehavarena av angränsande tomter i kvarteret mot bevis, som vid förrättningen bör finnas till hands och fogas till förrättningshandlingarna. Uteblir granne, ehuru kallad, eller sökanden från förrättningen, må sådant icke hindra mätningens utförande.

§ 7.

Vid tomtmätning uppmätes tomtens område å marken i horisontellt plan.
     Efter det tomt första gången blivit uppmätt, skola de erhållna måtten omedelbart i tomtboken införas och tomtens gränser å marken utpålas. Sker ny mätning, skall, om därvid erhållna mått överensstämma med uppgifterna i tomtboken, endast anteckning i tomtboken göras och ny parning ifall av behov verkställas. Avvika måtten från uppgifterna i tomtboken, skola alla tomter i kvarteret uppmätas, efter det tomtinnehavarena till denna förrättning kallats på ovan nämnt sätt. Sedan kvarteret blivit uppmätt, bör förrättningsmannen ofördröjligen anmäla saken hos magistraten samt tillika inlämna förslag till jämkning av tomtgränserna; och skall i så fall utpålning verkställas, men med anteckning i tomtboken anstå, till dess tomtgränserna blivit slutligen bestämda.

§ 8.

Vid tomtmätning bör tomtkarta jämte mätebrev uppgöras.
     Tomtkartan förses med överskrift, angivande tomtens och kvarterets nummer och läge samt tiden, då mätningen verkställdes, och upprättas i skala 1:200. Å kartan utsättes den uppmätta tomtens gränser och mått med siffror, dess åbyggnader, brandgata och ett område till sex meters bredd innanför närgränsande tomters gränser med å detta område befintliga byggnader, och skall varje byggnads beskaffenhet av bonings- eller uthus samt ämnet, varav den är uppförd, angivas. Därjämte bör tomtkartan upptaga gata eller allmän plats, vid vilka tomten är belägen ävensom profil av tomtens och gatans lutningsförhållanden.
     Mätebrevet skall upptaga förrättningsdagen, tomtinnehavarens och de vid förrättningen närvarandes namn, tomtens nummer, gatan eller den allmänna plats, vid vilken, och kvarteret, vari tomten är belägen, samt tomtens mått och ytinnehåll. I mätebrevet bör även antecknas, vad i övrigt finnes angående tomten angivet i tomtboken.
     Tomtkartan och mätebrevet böra upprättas i två exemplar samt underskrivas av förrättningsmannen. Det ena exemplaret skall tillhandahållas tomtinnehavaren inom åtta dagar efter det mätningen genom utpålning å marken slutförts och det andra förvaras i magistratens arkiv.

§ 9.

Den som är missnöjd med verkställd tomtmätning, må inom fjorton dagar efter det mätebrevet blivit honom tillhandahållet inlämna skriftligen avfattade besvär över förrättningen till magistraten. När dylika besvär eller sådant förrättningsmannens jämkningsförslag, som i 7 § omförmäles, till magistraten inkommit, skall magistraten utan dröjsmål företaga ärendet till behandling och efter sakägarenas hörande, antingen fastställa gränserna för tomten, eller, där tvist uppstår, hänskjuta ärendet till vederbörlig domstol.

§ 10.

Sedan tomts gränser blivit slutligen bestämda, skall förrättningsmannen, i händelse gränserna icke redan utpålats eller där utpålade gränser ändrats, fordersammast i vederbörandes närvaro å marken utpåla tomtgränserna samt i överensstämmelse härmed utfärda tomtkarta jämte mätebrev i två exemplar ävensom vidtaga åtgärd för införande av nödig anteckning i tomtboken.

§ 11.

Tomt får icke utan behörigt tillstånd delas, ej heller med annan tomt eller del av sådan förenas.
     Vill någon sammanbygga och till en gård förena tomter eller dela tomt, ansöke därom skriftligen hos magistraten samt inlämne tillika tomtkarta och mätebrev ävensom, där sammanbyggande av tomter begäres, gravationsbevis om dessa. Magistraten äger därå insända ansökningen jämte eget yttrande samt stadsfullmäktiges och hälsovårdsnämndens utlåtande till landshövdingen, som överlämnar ärendet till statsrådets avgörande.
     Tomt får icke med annan sammanbyggas, där inteckning är fastställd att gälla endera av dem eller vardera för sig. Ej heller må tomt delas, med mindre varje därigenom uppkommande särskild tomt mäter minst femhundra (500) kvadratmeter och gränsar mot gata eller allmän plats på en fortlöpande sträcka av minst aderton (18) meter; dock kan undantag härifrån ske, där särskilda omständigheter sådant påkalla.

II KAP.

Om anläggning och underhåll av gator, allmänna platser, avloppskanaler och brunnar.

§ 12.

Gator och allmänna platser skall staden på sin bekostnad anlägga. Likaledes verkställer staden på sin bekostnad erforderliga sprängnings- samt större fyllnings- och grävningsarbeten å redan anlagd gata och allmän plats.
     Tomtägare åligger att jämna, grusa och underhålla gata utmed tomten till hälften av gatans bredd och av allmän plats intill sju (7) meter från tomtgränsen, ifall icke annan bredd betingas av utmynnande gata. Enahanda skyldighet åligger tomtägare med avseende å gatubeläggning med ämne, som magistraten efter stadsfullmäktiges hörande bestämt.
     I övrigt bekostar staden beläggning, grusning och underhåll av gator, torg och allmänna platser.
     Vintertid ombesörjes snöplogningen av staden, men tillkommer det tomtägare att i övrigt öppenhålla sin gatuandel och gångbana utanför sin tomt.
     Vid planering av tomt, torg och gata må till fyllning icke användas förruttnelse underkastade ämnen.

§ 13.

Gator och allmänna platser skola längs tomtgränserna i den mån behovet fordrar förses med gångbana till den bredd magistraten bestämt i förhållande till hela gatans bredd, och gälla om anläggning och underhåll av gångbana vad i § 12 om gata i allmänhet sagts.
     Utmed gångbanans yttre sida anbringas en trettio (30) centimeter bred kant av huggen eller tuktad granit eller annat för ändamålet lämpligt ämne och längs denna kants yttre sida rännsten för ytvattnets avledande.
     Gångbanan får ej avbrytas vid inkörsport.

§ 14.

För avledning av grund- och dagvatten samt flytande orenlighet från torg, gator, allmänna platser och tomter skola i staden i mån av behov och tillgångar anläggas allmänna och enskilda avloppsledningar.
     Allmän avloppskanals anläggning och underhåll bekostas av staden. Enskild avloppskanals anläggning och underhåll bekostas av tomtägaren.

§ 15.

Fullständig plan för stadens allmänna avloppsledningar fastställes, efter det förslag i sådant avseende av drätselkammaren uppgjorts och hälsovårdsnämnden blivit däröver hörd, av stadsfullmäktige.
     Skall allmän avloppsledning eller del därav anläggas, bör drätselkammaren låta uppgöra nödiga arbetsritningar och kostnadsförslag, vilka efter behörig fastställelse skola följas vid arbetets utförande.

§ 16.

Sedan allmän avloppskanal blivit under gata eller allmän plats anlagd, äro ägare till tomten i närbelägna kvarter skyldiga att inrätta enskilda avloppsledningar, vilka från deras tomter avleda vatten och flytande orenlighet till den allmänna avloppsledningen.
     Enskild avloppsledning må, där magistraten med avseende å markens beskaffenhet provar sådant skäligt, anläggas för flere tomter gemensamt, i vilken händelse den samfällda delen av kanalen skall inrättas och underhållas av dem, som av densamma hava nytta.
     Tomtägare vare ej förmenat att, där tillfälle till omedelbar avledning från hans tomt till allmän kanal icke finnes, begagna redan anlagd kanal på angränsande tomt, ifall han efter överenskommelse eller magistratens värdering gottgör innehavaren för motsvarande del av anläggningskostnaderna och förbinder sig att till underhållet bidraga.
     Ej heller får tomtägare motsätta sig att, där markens lutningsförhållande det fordra, enskild kanal efter syn, som av magistraten eller på dess förordnande verkställts, ledes genom tomten, men bör han senast åtta (8) dagar innan arbetet vidtager underrättas och erhålla ersättning för den förlust och skada, som honom därav tillskyndas. Dock bör såvitt möjligt dylik kanal ledas längs de å tomten befintliga brandgatorna.
     Avloppsledning bör utföras av sådant ämne och även i övrigt sålunda att vattnets och gasers utträngande ur avloppsledningen i marken förebygges.

§ 17.

För dagvattnets avledande böra infallsbrunnar, försedda med avlopp till de allmänna kanalerna, i mån av behov inrättas. Sådan brunn skall, där den anlägges å gata eller allmän plats, bekostas och underhållas av staden, å tomt däremot av tomtägaren.
     Infallsbrunn bör utföras i cement eller annat vattentätt ämne samt förses med behållare under avloppsrörets mynning. För avledande av orent vatten ur kök, tvättstugor, fabrik och andra dylika ställen skall, där tillfälle till avlopp finnes, inrättas antingen omedelbar ledning från varje sådant ställe till avloppskanal eller ock slaskbrunn med avledning till dylik kanal; dock må uti mindre gård i stället för slaskbrunn anbringas ett avhällningsbäcken av järn, uppsatt mot uthusvägg eller plank och försett med sådan omedelbar ledning, som ovan sagts.
     Slaskbrunn bör utföras av cement eller annat vattentätt ämne, förses med stanklås och, för uppsamlande av fasta beståndsdelar, upptill hava låda och sil av metall med hål eller maskor av högst sex (6) millimeters genomskärning. Enahanda silar, som dock böra vara fasta, samt stanklås skola anbringas jämväl å de ledningar och avhällningsbäcken som i föregående moment nämnts.
     Saknar tomt avloppsledning, bör det orena vattnet från tomten uppsamlas i därför inrättad behållare eller grop av sådan beskaffenhet, som i § 84 säges.
     Ny del av stadsplanen må ej bebyggas, innan plan för allmänna avloppskanalers inrättande därstädes blivit fastställd i den ordning, som i § 15 sagts, och bör denna plan sedermera utföras i den mån bebyggandet fortskrider och stadens tillgångar medgiva.

§ 18.

På därtill lämpliga platser uti staden inrättas allmänna brunnar, försedda med överbyggda pumpverk i enlighet med därtill uppgjorda och av stadsfullmäktige godkända ritningar.

III KAP.
Om stängsel kring tomt och om inkörsport.

§ 19.

Tomt skall, där ej byggnad i tomtgränsen är uppförd, inhägnas mot gata och allmän plats; dock kan magistraten i särskilt fall bestämma, att stängsel icke må anbringas. Stängsel bör utgöras av stenmur, tätt träplank eller staket av metall, spjälor eller annat av magistraten godkänt ämne samt vara minst 1,5 och högst 5 meter högt.
     Grannar kunna likväl överenskomma att icke stänga mellan sina tomter eller att där inrätta stängsel av annat ämne än ovan sagts.

§ 20.

Stängsel mot gata och allmän plats skall av tomtinnehavaren uppföras och underhållas.
     Stängsel emellan tomter bör vardera grannen till hälften av rålinjens uppföra och underhålla, och må därvid byggnad i rålinjen såsom stängsel tillgodoräknas ägaren samt avseende jämväl fästas vid beskaffenheten av den mark, vara stängslet skall inrättas, så att skälig minskning i stängslets längd beräknas, där dess uppförande och underhåll medför större kostnad. Sämjas ej grannarna om längden av varderas andel i stängslet eller om dess beskaffenhet eller underhåll, skilje magistraten dem emellan.

§ 21.

Tomt bör förses med inkörsport av minst två och en halv (2,5) meters bredd och tre (3) meters höjd samt för övrigt så beskaffad att genom densamma tillträde till innanför liggande gårdsplan med vanlig brandredskap kan obehindrat äga rum. Inkörsport må ej överbyggas med annat än brandfritt ämne.
     Förutom med inkörsport bör tomt förses med annan genomgång till angränsande gata, allmän plats eller brandgata.

IV KAP.

Om byggnadsskyldighet och om inrättning, som är av eldfarlig beskaffenhet eller hälsovådlig.

§ 22.

Tomt, som blivit till bebyggande inlöst, skall i föreskriven ordning bebyggas och slutsyn å byggnaderna vara verkställd inom fem (5) år efter tillträdet. Är ägaren i behov av längre tid för byggnadsskyldighetens fullgörande, ansöke därom hos magistraten, och ankomme det å denne att ansökningen bevilja eller asvslå.
     Går fastställd tid till ända utan att tomten blivit behörigen bebyggd, bör densamma av drätselkammaren efter anmälan av magistraten, genom offentlig auktion för ägarens räkning försäljas med tio (10) procents avdrag av försäljningspriset, som tillfaller stadskassan; och vare köparen skyldig att inom viss vid försäljningen utsatt tid fullgöra, vad den förre ägaren försummat. Skulle även tomtens nya ägare åsidosätta vad honom i nämnda hänseende åligger, varde tomten på enahanda sätt för hans räkning föryttrad och have han för sin försumlighet förverkat en fjärdedel (1/4) av det för tomten erhållna priset att tillfalla stadskassan.
     Om tomten icke heller av tredje köparen behörigen och inom bestämd tid bebygges, återfaller den utan lösen till staden, och vare senaste ägaren pliktig att genast undanskaffa möjliga åbyggnader. När tomt i följd av eftersatt byggnadsskyldighet utbjudes, må avseende icke fästas vid anbud, som av den, för vars räkning tomten säljes, själv eller genom ombud å tomten göres.
     Förstöras byggnaderna å tomt genom vådeld eller annorledes eller bortflyttas desamma, åligger det ägaren att åter bebygga tomten inom fem (5) år och vid äventyr, som ovan sagts.

§ 23.

Tomter, som ligga inom stadsplanen, men ännu icke äro bebyggda och bestå antingen helt och hållet eller till betydlig del av åker eller äng, få av arrendeinnehavarena besittas till arrendetidens utgång eller tills annan person därförinnan hos magistraten anmäler sig villig att övertaga byggnadsskyldigheten, i vilket fall förfares såsom i § 5 moment 3 och följande säges.
     Bestå dylika tomter av oodlad eller oplanerad mark, anses desamma återgångna till staden utan lösen två (2) år efter det denna byggnadsordning trätt i gällande kraft.

§ 24.

Inrättningar, som erfordra synnerligen stark eldning eller eljes medföra större eldfara, få icke finnas i stadens inre delar.
     Dylika inrättningar äro bland andra: gjuterier, brännerier, tjär-, olje-, talg- och fernisskokerier, sockersjuderier m. fl.

§ 25.

Inrättningar, som i föregående paragraf nämnts, må ock mälteri, bryggeri, smedja, tork- och presshus och liknande inrättningar må inrymmas blott i byggnad av brandfritt ämne samt med golv jämväl av brandfri beskaffenhet och mellantak antingen av brandfritt ämne eller med endast yttertak på takstolar av järn. Där ånga användes såsom drivkraft, bör pannrummet på liknande sätt inredas och i övrigt iakttagas vad om ångpannor är stadgat.
     Smedja skall därjämte hava rökledning genom rör och skorsten med gnistfångare av ändamålsenlig beskaffenhet, och må smedja ej inrättas i gatbyggnad.
     Bageri, snickeri, vagnmakare- och tunnbindareverkstäder, badhus och apotekslaboratorier, om de i staden anläggas, skola invändigt helt och hållet beklädas med brandfritt ämne.

§ 26.

I övrigt ankommer å magistraten att i varje särskilt fall föreskriva de försiktighetsmått, vilka böra iakttagas för minskande av eldfara och andra olägenheter, som ovan åsyftade inrättningar kunna medföra.

§ 27.

Om inrättning, som sprider elak lukt eller annorledes är för hälsan vådlig eller besvärande för omgivningen, iakttages, vad hälsovårdsstadgan ävensom lagen den 15 februari 1920 angående vissa grannelagsförhållanden, innehålla.

V KAP.

Om gårdsplan, byggnaders läge å tomt: grundytor och höjd, samt antal våningar i boningshus.

§ 28.

Av tomts yta må högst hälften fritt bebyggas; härifrån undantages:
     a) tomter, gränsande till två gator, vilka tomters yta må bebyggas till två tredjedelar (2/3), och
     b) tomter, gränsande till tre eller fyra gator, vilka tomters yta må bebyggas till tre fjärdedelar (3/4).
     Oavsett ovan anförda bestämmelser, skall å varje tomt en öppen sammanhängande yta av minst tvåhundrafemtio (250) kvadratmeter eller, om tomten är bebyggd uteslutande med brandfritt ämne, tvåhundra (200) kvadratmeter lämnas till gårdsplan obebyggd. Sådan gårdsplan skall hava en bredd av minst nio (9) meter.
     Bakgård eller ljusgård, som har till huvudsakligt ändamål att tillföra luft och ljus, bör mäta minst fyra och en halv (4,5) meter i fyrkant vid hus av ända till tretton (13) meters höjd, men där huset är högre, minst sex (6) meter i fyrkant, samt nedtill för luftväxlingen äga fritt tillträde från gata eller gårdsplan. Är dylikt gårdsutrymme kringbyggt eller övertäckt, bör det jämväl ovan förses med öppning, så att tillräcklig och ständig tillförsel av luft beredes.
     Utvikning från gårdsplan eller s. k. smyg av minst fyra och en halv (4,5) meters bredd får hava ett djup av högst en och en halv gång bredden, smyg av minst tre (3) meters bredd högst samma djup som bredden samt smyg av mindre än tre (3) meters bredd ett djup motsvarande halva bredden. Spetsiga vinklar må icke förekomma och ingen del av smygen vara bredare än dess öppning. Gårdsutrymme av mindre dimensioner än ovan sagts vare förbjudet.

§ 29.

Boningshus uppföres företrädesvis mot gata, uthus ovillkorligen vid tomtens inre sidor, varvid dock uthusets gavel får vara vid gatan, ifall den gives ett prydligt utseende.

§ 30.

Å hörntomt får hus av brandfritt ämne utan takfall åt grannens tomt omedelbart intill tomtskillnadslinjen mellan hörntomter uppföras. I annat fall skall vid uppförande av hus å sådan tomt iakttagas, att emellan huset och tomtskillnadslinje lämnas ett mellanrum av minst fyra och en halv (4,5) meter, dock så att hus av brännbart ämne icke må uppföras på mindre än nio (9) meters avstånd från tomtskillnadslinje mot mellantomt.
     Å mellantomt får hus uppföras intill tomtskillnadsgränsen mot hörntomt samt på minst fyra och en halv (4,5) meters avstånd från tomtskillnadsgränsen mot annan mellantomt.
     Mellan hus av icke brandfritt ämne å samma tomt skall lämnas ett mellanrum av minst fyra och en halv (4,5) meter.

§ 31.

Med hus av brandfritt ämne må tomt på alla sidor bebyggas. Men finnes å tomt hus av annan beskaffenhet, bör ett område av minst tolv (12) meters längd och femton (15) meters bredd längs rån mot någon annan angränsande tomt vara obebyggt eller bebyggt med brandfritt ämne, vilket områdes läge bestämmes av magistraten.

§ 32.

Hus, som helt eller delvis uppföres av annat än brandfritt ämne, får icke till arealen överskrida fyrahundrafyratio (440) kvadratmeter.
     Hus av fackverk med tegelfyllnad likställes med trähus.

§ 33.

Boningshus av brandfritt ämne får uppföras i högst fyra våningar.
     Hus av brandfritt ämne vid gata erhålle högst samma höjd som gatans bredd, dock så att höjden av sådant hus i intet fall må överstiga femton (15) meter. Vid öppen plats får hus av brandfritt ämne uppföras till en höjd av tjugu (20) meter. Ligger huset i hörnet av gator med olika bredd, må detsamma på en sträcka, motsvarande den smalare gatans bredd, invid denna gata uppföras till den av den bredare gatan betingade höjden.
     Byggnad av brandfritt ämne å tomts inre må ej uppföras högre än bredden av den gårdsplan, som är belägen invid fasaden. Sådan byggnad får dock ej erhålla större höjd än tretton (15) meter, räknat, där huset är beläget i tomtgränsen, till takåsen. Flygel till gatbyggnad må likväl uppföras till samma höjd som denna, dock ej längre än sex (6) meter, räknat från gatbyggnadens fasad mot gårdsplanen.
     Vad sålunda stadgats är ej tillämpligt å kyrka eller annan offentlig byggnad, vars höjd i varje särskilt fall av vederbörande myndighet bestämmes, ej heller å torn, gavlar och andra smärre prydnader över takåsen.
     Boningshus av icke brandfritt ämne får uppföras endast i en våning och till en höjd av högst sju och två tiondedels (7,2) meter.
     Hus med nedre våningen av brandfritt ämne och den övre av trä vare tillåtet å alla tomter med villkor att nedre våningen är välvd; höjden av sådant hus må ej överstiga nio (9) meter.
     Uthus av annat än brandfritt ämne må icke vara högre än sex och en halv (6,5) meter.

§ 34.

I antalet, våningar inberäknas vinden, såvida boningsrum där äro inrättade, men däremot icke bottenvåning av brandfritt ämne, infattad under hus å sluttande mark, vars lutning utgör minst 1:10.
     I boningshus av icke brandfritt ämne, uppfört i en våning, få dock å vinden inrättas boningsrum med iakttagande av följande:
     a) I hus, vars uppförande härförinnan slutförts eller vidtagit, få boningsrum inredas å vinden, såframt husets areal är högst trehundra (300) kvadratmeter samt detsamma är beläget på minst tre (3) meters avstånd såväl från annan icke brandfri byggnad å samma tomt som från angränsande tomt. I byggnad av ifrågavarande slag, vilken framdeles uppföres, må å vinden inredas boningsrum, därest byggnadens areal är högst trehundra (300) kvadratmeter samt byggnaden är belägen på minst fyra och en halv (4,5) meters avstånd såväl från annan icke brandfri byggnad å samma tomt som från tomtskillnadsgränsen.
     b) I förenämnda byggnader får högst hälften av vindens areal inredas till boningsrum, trapphus, badrum, kontor m. m. d. och må utrymmet ovanom den sålunda inredda delen av vinden icke användas såsom torkvind eller förvaringsrum. Den övriga delen av vinden skall bibehållas som öppen vind utan avplankningar och förses med tätt golv.
     c) Vindsrum får uppvärmas medels centraluppvärmning, elektrisk uppvärmning eller batteriugn, och bör uppvärmningen ske från nedre våningen; men eldstad må icke i vindsrum inrättas. I hus, vars uppförande härförinnan slutförts eller vidtagit, kan dock tillåtas att med magistratens begivande i vindsrum inrätta med eldstad försedd mindre ugn, men icke köksspis, såframt sådana säkerhetsåtgärder vidtagas som magistraten finner skäl att föreskriva.
     d) Vindsrummens ugnar skola uppföras på av huvudvåningens brandmurar understött underlag, murat av välbrända, på järnbärare vilande tegel eller gjutet av järnbetong. Hava i huvudvåningens brandmurar yppat sig tecken på sättning till följd av grundens svaghet, böra brandmurarna förnyas och grunden förstärkas, innan uppvärmningsanordning i vindsvåningen inrättas. Eldstäderna böra förses med särskilda rökrör. Med avseende å ugnarnas spjäll, brandmurar, skorstenar och rökrör skola byggnadsordningens allmänna bestämmelser iakttagas samt beträffande batteriugnar därutöver de villkor, som av Städernas allmänna brandstodsbolag i Finland för användande av dylika ugnar fastställts.
     e) Vindsrum böra förses med trappa, vars största tillåtna lutning är 45 grader, och skall varje vindsrum stå i omedelbar förbindelse med trappan. Trappans undre yta samt trapphusets väggar och tak böra rappas och beklädas med kokolit [något koxaskebaserat byggnadsmaterial?] eller annat eldfast material. Och bör för övrigt möjlighet förefinnas att från varje vindsrum vid inträffande eldfara bereda sig jämväl annan utgång än medels förenämnda trappa.
     f) Vid inredande av vindsrum skola, utöver vad ovan är sagt, till förekommande av eldfara och för räddning av människoliv sådana säkerhetsåtgärder vidtagas som magistraten på framställning av brandmyndigheterna finner skäl att föreskriva.

§ 35.

Byggnads höjd mätes, där ej annorlunda sagts, från gårdsplan eller, för byggnad vid gata, från gångbanans yta till skärningslinjen emellan yttre vattentaket och fasadväggen. Är marken sluttande tages medelhöjden.

§ 36.

Fönster, som vettar mot granntomt utan mellanliggande brandgata, må ej inrättas närmare tomtgränsen än tre (3) meter, där icke grannens samtycke utverkats och i magistratens protokoll intagits. Om sådan överenskommelse bör ock anteckning i tomtboken göras.

§ 37.

Utom de längs tomtgränserna uppförda byggnaderna får någon inskränkning å gårdsplanen icke förekomma; härifrån undantages: staket omkring och lusthus i trädgård, vilket senare ej får vara mera än fyra (4) meter högt och fem (5) meter i fyrkant, överbyggnad å brunn, nödiga yttre trappor ävensom burspråk och balkonger på sätt nedan i § 39 säges.

§ 38.

Såväl uthus som boningshus av brandfritt ämne må sammanbyggas med dylika av icke brandfritt material å samma tomt, dock så att byggnaderna, ifall eldstäder finnas därstädes och husens sammanlagda areal överstiger fyrahundrafyratio (440) kvadratmeter, isoleras från varandra genom minst fyratiofem (45) centimeter tjock brandmur, höjande sig minst fyratiofem (45) centimeter över taket.

§ 39.

Å byggnad vid öppen plats eller gata må anbringas över tomtgränsen utskjutande balkonger och täckta utbyggnader eller s. k. burspråk på minst tre (5) meters höjd över gångbanan, dock icke närmare grannens tomt än tre (3) meter. Desamma må icke utskjuta utöver tomtgränsen mera än en och två tiondedels (1,2) meter; beroende på gatans bredd, och sammanlagt icke upptaga mera än en tredjedel av fasadens längd.
     Balkonger och burspråk få jämväl anbringas åt gården på minst tre (3) meters avstånd från grannens tomt under förutsättning dock beträffande burspråk att det minsta lagligen tillåtna gårdsutrymme därigenom icke inkräktas.
     Burspråk och balkong av brandfritt ämne böra jämväl med brandfritt ämne underbyggas.

VI KAP.
Om byggnadsritningar och deras fastställelse samt vad vid byggnadsföretag i allmänhet skall iakttagas.

§ 40.

Nybyggnad får icke företagas utan att ritningar därtill godkänts i den ordning nedan säges; dock får grundgrävning och läggning av grunderna intill jordytan med magistratens tillstånd tidigare vidtaga. Detsamma gäller, om fasad eller stängsel mot gata eller allmän plats skall ändras, bärande konstruktion utbytas mot annan eller eldstad ändras, flyttas eller eljes inrättas å ställe, varest sådan icke blivit tillåten.
     Däremot må annan byggnadsändring utan dylik omgång verkställas.

§ 41.

Ritningar för nybyggnad böra utvisa den tillärnade byggnadens storlek, utseende, inredning och beskaffenhet i övrigt samt upprättas i följande särskilda delar:
     a) Situationsplan, som bör upptaga gatans namn, invid vilken tomten är belägen, och tomtens nummer, på tomten möjligen förut uppförda hus och den nya byggnaden samt alla på sex (6) meters avstånd från tomtlinjen varande byggnader på angränsande tomter;
     b) Planer och nödiga genomskärningsritningar av den nya byggnaden, angivande byggnadens indelning och rummens bestämmelse, bärande konstruktionsdelar samt eldstäder och anordning av rökrören;
     c) Fasadritningar till den nya byggnaden och därjämte, vid fristående byggnad, alla dess från gata eller allmän plats synliga fasader, så ock närmaste delen av invidliggande byggnaders fasader inom sex (6) meters avstånd från den nya byggnaden.
     På anfordran böra vid ovanligare konstruktion detaljritningar uppvisas.
     Ritningarna böra avfattas i två exemplar och undertecknas av dem, som ritningarna uppgjort.

§ 42.

Om ritningar till tillbyggnad gäller vad för nybyggnad sagts.
     För ändring av konstruktion eller byggnadsfasad erfordras ritning på avvikelser från tidigare ritning.
     Vid eldstads förändring skall uppgöras enkel situationsplan, planritning över den byggnad å tomten och det rum, där den nya eldstaden är avsedd att inrättas.

§ 43.

Byggnadsritningar skola upprättas i sådan skala att för situationsplan fem (5) millimeter samt för övriga ritningar tio (10) millimeter motsvara en (1) meter av verkliga storleken.
     Olika byggnadsämnen, så ock äldre och nybyggnad samt del av sådan, skola särskilt utmärkas.

§ 44.

Vill ägare av tomt därå verkställa ny byggnad eller tillbygga å tomten redan befintliga hus, äger han, med inlämnande av de upprättade ritningarna, därom anmäla hos magistraten, vilken det åligger att genast låta föranstalta syn å platsen.
     Sagda syn förrättas av stadens byggnadssyneman, som utgöras av en ledamot i magistraten, en i byggnadsfacket sakkunnig person och en fullmäktig för hälsovårdsnämnden. Om den för synen utsatta tiden skola grannarna i kvarteret genom bemälde magistratsledamots försorg underrättas.
     Vid syn, som ovan nämnts, böra alla erforderliga ritningar finnas till hands, och skall därvid undersökas, huruvida byggnadsförslaget må enligt byggnadsordningen tillåtas samt om något i övrigt, förnämligast med hänsyn till eldfara, hälsovård och konstruktionernas hållbarhet, är mot företaget att anmärka.
     Över synen upprättas instrument, upptagande tiden och stället för förrättningen, närvarande sakägare, iakttagelserna vid synen och synemännens utlåtande om byggnadsföretaget varvid, i händelse företaget anses icke böra tillåtas, tillika uttryckligen skall angivas, mot vilka stadganden företaget strider.
     Instrumentet bör av synemännen underskrivas och inom åtta (8) dagar efter synens avslutande sökanden tillhandahållas.

§ 45.

Sedan bevis över den verkställda synen åtecknats ritningarna, inlämne sökanden desamma jämte syneinstrumentet till magistraten, och är det sökanden obetaget att, där han har något mot synemännens yttrande att erinra, sådant tillika anföra samt jämväl bifoga sakkunnigas utlåtande och andra bevis, varvid påminnelserna dock böra vara skriftligen avfattade.
     Magistraten åligger därefter, att så fort ske kan och senast inom tre (3) veckor överlämna ärendet till landshövdingens närmare skärskådande och i sådant avseende insända såväl de ingivna handlingarna som utdrag ur magistratens i saken tillkomna protokoll, innefattande magistratens yttrande i ämnet.
     Landshövdingen avgör ärendet slutligen efter att därå hava infordrat föreståndarens för länebyggnadskontoret utlåtande samt utfärdar, om ritningarna godkännas, resolution om fastställelse av desamma å bägge exemplaren, som därefter återsändas till magistraten, det ena för att i dess arkiv förvaras och det andra för att till sökanden återställas samt av honom till efterrättelse vid byggnadsföretagets utförande begagnas.

§ 46.

Vid ändring av byggnadsfasad skall sökanden, med bifogande av ritningarna i två exemplar, anmäla ärendet hos magistraten, och förfares därmed sedan såsom i 2 och 3 mom. av § 45 stadgats; dock må magistraten utan att överlämna ärendet till landshövdingens prövning, själv meddela slutligt tillstånd till mindre väsentliga fasadförändringar ävensom till ändring av stängsel.
     För konstruktions- och eldstadsändring inlämne sökanden nödig ritning till den i § 44 omförmälda magistratsledamot, vilken det åligger att med biträde av i samma § omnämnde fackman ofördröjligen hålla syn å stället och om företaget avgiva skriftligt yttrande. Sagda yttrande bör jämte ritningen, den senare i två exemplar, av sökanden ingivas till magistraten, som efter inhämtande av tilläventyrs ytterligare nödig utredning äger ritningarna godkänna eller godkännandet vägra.
     Där ritningar av magistraten slutligen fastställas, skall bevis härom åtecknas ritningarna, av vilka därefter det ena exemplaret skall inom fyra (4) dagar tillhandahållas sökanden för att av honom till efterrättelse vid arbetet begagnas samt det andra överlämnas till förvar i magistråtens arkiv.

§ 47.

Sedan tillåten ny- eller tillbyggnad fortskridit så långt, att taklaget blivit uppsatt och, där eldstad skall ingå, brandmurar och skorstenar uppförts, men innan golv och mellantak blivit insatta, anmäle den byggande därom hos den i § 44 omförmälde magistratsledamot, vilken bör oförtövat kalla övriga i samma § nämnde byggnadssynemän till syn å arbetet.
     Vid denna syn bör noga tillses, att såväl de fastställda ritningarna som byggnadsordningens bestämmelser blivit vid arbetet följda och att arbetet i övrigt hållbart verkställts, varpå bevis därom åtecknas vartdera exemplaret av ritningarna.
     Yppas däremot, att byggnaden bristfälligt uppförts, eller har avvikelse från ritningarna skett eller hava gällande föreskrifter eljes icke behörigen uppmärksammats, anmäle magistratsledamoten ofördröjligen om förhållandet hos magistraten.
     Magistraten äger sedermera, efter prövning och sedan ny syn i fall av behov å stället hållits, antingen tillhålla den byggande att utan dröjsmål avhjälpa befintlig brist eller rätta anmärkt avvikelse, för vilket ändamål magistraten jämväl må, där sådant är nödigt vidtaga åtgärd om att byggnaden rives, eller ock må magistraten, där skäl till bibehållande av avvikelsen förekommer, överlämna ärendet till landshövdingens avgörande eller, där frågan enligt § 46 på magistratens avgörande beror, meddela tillstånd till att avvikelsen bibehålles.
     Tillätes avvikelser från fastställd ritning, bör avvikelsen på den byggandes bekostnad införas såväl å hans som å arkivets exemplar av byggnadsritningarna.

§ 48.

Sedan byggnad eller byggnadsdel blivit fullständigt uppförd eller eldstadsförändring verkställts, anmäle den byggande därom hos synemännen, som verkställa enahanda syn som ovan föreskrivits.

§ 49.

Alla ovan omförmälda syner böra verkställas ofördröjligen och senast inom fyra (4) dagar efter därom gjord anmälan.

§ 50.

Efter det tillstånd till byggnadsföretag enligt fastställda ritningar meddelats, bör byggnadsarbetet vara behörigen slutfört inom fem (5) år, vid äventyr att annars nytt tillstånd bör utverkas i den ordning ovan föreskrives.

§ 51.

Antager den byggande ansvarig arbetsledare, anmäle därom hos magistraten och styrke tillika, att arbetsledaren åtagit sig ledningen av arbetet och ansvaret därför, och ankomme det på magistratens prövning, huruvida den antagne må såsom sådan godkännas. Är icke en av magistraten godkänd arbetsledare ställd, stånde den byggande själv ansvaret.

§ 52.

För större byggnadsarbete äge magistraten bevilja tomtinnehavare rätt att på tomten upplägga virke och andra förnödenheter för arbetet samt intaga gata utmed tomten till en tredjedel av gatans bredd eller vid allmän plats till en bredd av högst fyra (4) meter, räknat från tomtlinjen, dock bör den intagna delen av gata eller allmän plats omhägnas med plank, vilket tomtägaren åligger att undanskaffa, så snart byggnaden kommit under vattentak, varefter byggnadsförnödenheter av vad slag som helst icke vidare få på gatan uppläggas.

§ 53.

Vad ovan sagts gäller ej mindre enskilt än stadens byggnadsföretag.
     Vid byggnadsarbete för kronan eller allmän inrättning länder till efterrättelse, vad därom särskilt föreskrives, dock böra stadgandena i § 52 iakttagas.

VII KAP.

Särskilda stadganden beträffande byggnadsföretag, så ock om underhåll av hus.

§ 54.

Under hus av vad slag som helst skall läggas stenfot.
     Stenfot skall uppföras av naturlig sten, betong eller annat därmed i hållbarhet jämförligt ämne samt emot gata och öppen plats erhålla ett prydligt utseende. Dess höjd över marken bör, där ej särskilda omständigheter annat påkalla, på varje ställe utgöra under boningshus minst fyratiofem (45) centimeter och under uthus minst trettio (30) centimeter.
     Var, som för sin byggnad vill lägga djupare grundval än den, vara grannens invid stående hus är uppfört, vare skyldig att vid arbetet vidtaga de försiktighetsmått, som äro nödiga till undvikande av skada å sistnämnda hus. Lag samma vare, om eljes vid grundläggningsarbete skada å grannens hus kan förorsakas.
     Om ersättning för kostnad och skada gälle vad i allmän lag stadgas.
     Källare eller förvaringsrum under boningshus böra välvas eller göras av brandfritt ämne.

§ 55.

Yttermur i boningshus av sten bör mäta minst femtiofyra (54) centimeter i genomskärning, dock må ett tomrum av högst åtta (8) centimeter i muren anbringas.
     Består huset av flera våningar, skall yttermurens tjocklek ökas från och med tredje våningen, räknat uppifrån, med minst tretton (13) centimeter för varje våning.
     Yttermur i uthus av sten skall mäta minst tjugusju (27) centimeter samt i stall och fähus minst fyratio (40) centimeter i genomskärning.

§ 56.

Skiljemur skall hålla minst tretton (13) eller, där vaslag av sådan mur uppbäres, minst tjugusju (27) centimeter i genomskärning.
     I boningshus, vars nedre våning är av brandfritt ämne och den övre av trä, bör i nedre våningen skiljevägg, som uppbär vaslag eller valv, uppföras av brandfritt ämne.

§ 57.

Byggnad i gräns mot granntomt skall i nämnda gräns förses med brandmur, grannar dock obetaget att förena sig om gemensam brandmur.
     Brandmur bör muras av tegel fyratio (40) centimeter tjock till fyratiofem (45) centimeters höjd över byggnadens vattentak eller, där brandmur är för två byggnader gemensam, lika mycket över vattentaket av den högre bland dessa.
     Rörledning må i gemensam brandmur icke anbringas. Brandmur bör övertäckas med plåt.
     Var, som vill anbringa öppning i brandmur, utverke därtill tillstånd av magistraten och, där muren är belägen i tomtgränsen, jämväl av grannen. Öppning i brandmur bör, där magistraten prövar nödigt, förses med självslutande järnluckor eller eljes göras brandfri.

§ 58.

Ugn, spisel och annan fast eldstad skall stå på grund av sten, valv eller bärjärn, vilande på brandfritt underlag.
     Uppföres större eldstad, såsom köks- eller bagarstuguspisel, bakugn eller eldstad med inmurad gryta invid vägg av trä, skall väggen, där den är mellanvägg, till motsvarande del borttagas och ersättas genom mur av minst tjugusju (27) centimeters tjocklek, men yttervägg förses med skyddsmur av minst tretton (13) centimeters genomskärning och ett tomrum av åtminstone sju (7) centimeters bredd lämnas mellan denna mur och eldstaden. Trävägg, mot vilken kakelugn eller annan mindre eldstad uppföres, bör bakom eldstaden förses med skyddsmur av enahanda beskaffenhet, som nyss sagts, uppförd på fast grund och på minst fem (5) centimeters avstånd från eldstaden.
     Minsta avstånd mellan eldstad och trävirke i taket vare tjugufem (25) centimeter.
     I uthus må eldstad anbringas endast uti tvätt- och bagarstuga samt, då huset är av brandfritt ämne, jämväl uti avskilt avträde med golv av brandfri beskaffenhet.

§ 59.

Flyttbar eldstad skall stå på underlag av plansten, tegel eller annat eldfast ämne; dock bör iakttagas, att avståndet mellan bottnen i eldstadens asklåda och golvet skall utgöra minst trettio (30) centimeter. Dylik eldstad må icke ställas närmare panel eller vägg eller annat väggfast innanrede av trä än sextio (60) centimeter eller, där trävirket skyddas genom mur av tegel på kant eller ock av en på minst sju (7) centimeters avstånd från trävirket anbragt metallskärm, tjugufem (25) centimeter, räknat från eldstaden till sagda mur eller skärm.
     Om inrättande av tillfällig eldstad gälle vad magistraten vid tillstånds beviljande därtill bestämmer.

§ 60.

Trägolv bör framför eldstad beläggas med brandfritt ämne, i kök till minst sextio (60) centimeters längd och femtio (50) centimeters bredd samt i boningsrum till minst femtiofem (55) centimeters längd och fyratiofem (45) centimeters bredd.
     I tvätt- eller bagarstuga skall golvet framför eldstadsmynningen åtminstone till en och två tiondedels (1,2) meters längd samt en (1) meters bredd utgöras av plansten eller tegel.

§ 61.

Varje eldstad skall för rökens avledande förses med antingen murat rör eller dubbelt metallrör av sådan beskaffenhet, att sotning eller rensning därav utan svårighet kan verkställas, och bör sådant rör utmynna i skorsten. För varje köksspis och murgryta skall därjämte särskilt ångrör inrättas.
     Rökrör må icke utan tillstånd av magistraten i äldre dylikt inledas.

§ 62.

Mur kring rökgång skall vara minst tretton (13) centimeter eller, i händelse rökgången går genom trossbotten eller yttertak eller gränsar till annat trävirke än golvplank, fotlist- eller takpanel, minst tjugusex (26) centimeter tjock samt i sistnämnda fall dessutom förses med skärm av plåt. Skiljetunga mellan rökgångar må mäta minst sju (7) centimeter i genomskärning.
     Rökrör vid gemensam brandmur bör förses med egna väggar på alla sidor.

§ 63.

Skorsten bör antingen fullständigt undermuras eller läggas på valv eller bärbjälkar av järn, samt utmynna på ett avstånd av minst sjuttiofem (75) centimeter över takkammen eller, där den drages genom taksluttningen, av minst en och två tiondedels (1,2) meter från takets yta.
     Skorstenspipa, där den går inomhus, skall brukslås.

§ 64.

Boningsrums höjd vare minst två och åtta tiondedels (2,8) meter.
     Boningsrum å vinden skall hava en volym av minst två och en halv (2,5) kubikmeter på varje kvadratmeter av golvets yta och en minsta höjd av en (1) meter åttatio (80) centimeter.

§ 65.

Boningsrum bör så inrättas, att rummet erhåller tillräckligt luft och ljus.
     Boningsrum skall för belysning hava fönster i fasadvägg så beläget, att det fria dagsljuset under en vinkel av högst fyratiofem (45) grader mot horisonten kan över motstående byggnad träffa väggens yttre sida å det ställe under fönstret, där golvets plan utdraget skär sagda vägg.
     Ljusyta i boningsrums huvudfönster bör, räknat enligt fönstrets falsmått, utgöra minst en tiondedel av golvytan, dock ej under en (1) kvadratmeter.
     Såsom boningsrum anses ock verkstad, salubod och annat rum, där människor vistas längre tid av dygnet.

§ 66.

Golv- och takfyllning i boningsrum bör vara torr och ren, och får förut använd enahanda fyllning, grus från gammal byggnad eller dylikt ämne därtill begagnas endast ifall det genom upphettning eller annorledes lämpligen rengjorts.

§ 67.

Varje hus skall vara försett med trappor i tillräckligt antal och så inrättade, att de erhålla nödigt ljus och kunna väl ventileras samt att från varje bostadslägenhet obehindrat tillträde finnes till minst en trappa, och bör jämväl åtminstone en trappa leda till vinden.

§ 68.

I boningshus av brandfritt ämne skall trappa likaledes vara av brandfri beskaffenhet och huvudtrappa, där huset är högre än en våning, hava en bredd av minst en och fem tiondedels (1,5) meter. Dock må mindre trappa till förenande av boningsrum i två närmast varandra under brandbotten belägna våningar vara av icke brandfritt ämne.
     I hus med nedre våningen av brandfritt ämne och den övre av trä gälle för trapporna i förstnämnda våning vad ovan sagts.
     I annat boningshus må trapporna göras av icke brandfritt ämne och huvudtrappa samt trappa till vind med boningsrum minst en och två tiondedels (1,2) meter bred.
     Där trappa till vinden bör vara av brandfri beskaffenhet, skall den från vinden avstängas medels branddörr.
     Golv, väggar och tak i trapprum, där trappa bör vara av brandfri beskaffenhet, skola jämväl av brandfritt ämne utföras; dock må golvet, trappstegens övre ytor och trappodesterna [vilplanen] beklädas med trä, där magistraten prövar sådant skäligen kunna tillåtas.

§ 69.

Vind bör förses med glasfönster för nödig belysning.

§ 70.

I byggnad av brandfritt ämne, uti vilken eldstad är inrättad, skall vinden isoleras genom brandbotten av brandfritt ämne.
     Dylik brandbotten bör mäta minst fyra (4) centimeter i tjocklek och i övrigt vara så inrättad, att bjälklaget därigenom fullständigt avskiljas från takstolen och allt annat trä på vinden.

§ 71.

I boningshus med eldstad bör uti vattentaket anbringas brandlucka, försedd med fast stege eller trappa från vinden till luckan.

§ 72.

Byggnad skall täckas med eldfast ämne.
     Tak på envånings- och uthus må likväl läggas även av asfaltfilt, under iakttagande av vad i kungörelsen av den 16 januari 1877 säges.
     Där tak av pärtor [stickspån] eller annat otillåtet ämne redan finnes, må det tillsvidare bibehållas, men skall när det av en eller annan orsak fordrar omläggning eller reparation, täckas i överensstämmelse med här förut meddelade föreskrifter.

§ 73.

Yttre taklist av trä må på hus av brandfritt ämne icke anbringas.

§ 74.

Golv i boningsrum må icke anbringas lägre än den kringliggande markens yta.
     Grunden under boningsrum, vars golv vilar omedelbart på marken, bör torrläggas och rummet avskiljas från marken därunder medels lager av asfalt betong eller annat jämngott ämne, så att uppstigandet av fukt eller grundluft i rummet hindras, varjämte tillräcklig luftväxling i rummen andordnas.
     Yttermur av naturlig sten till boningsrum i bottenvåning skall förses med tegelbeklädnad av minst tjugusju (27) centimeters tjocklek och bör genom luftskikt eller annorledes jordfukts inträngande i rummet förhindras.

§ 75.

Takresnings höjd får icke överstiga hälften eller, vid tak med fall åt endast en sida, fem sjundedelar av husets bredd. Där byggnadens arkitektur eller andra omständigheter sådant påkalla och huset icke uppförts till den i § 33 medgivna största höjd, vare dock även tak med högre resning tillåtet.

§ 76.

Sluttar tak åt gata eller allmän plats, skall det förses med fotrännor och stuprör med mynning högst fyratio (40) centimeter från marken invid gångbana, men, där gångbana icke finnes, högst sjuttiofem (75) centimeter från marken.
     Under mynningen bör skvalkopp och ränna för vattnets avledande anbringas.

§ 77.

Trappa får ej mot gata eller allmän plats utskjuta mera än en och fyra tiondedels (1,4) meter på gångbanan; trappa, som härefter uppföres eller ombygges, vare ägare dock skyldig att, därest magistraten så förordnar, avlägsna för så vitt densamma utskjuter mera än en (1) meter utöver tomtgränsen.

§ 78.

Skylt må framspringa utom byggnadens sockellinje högst trettio (30) centimeter.
     Markiser få icke anbringas närmare gångbanans yta än två och en tiondedels (2,1) meter.

§ 79.

Från gångbana må nedgång till källarvåning inrättas och förses med tätt järnstaket, men får icke utskjuta på gångbanan mera än en meter.

§ 80.

Hus bör underhållas i sådant skick, som med snygghet och god ordning överensstämmer.
     Befinnes byggnad så bofällig [förfallen] eller varder den av eld så skadad, att den av magistraten prövas icke mera kunna iståndsättas, skall densamma utdömas och inom tid, som magistraten utsätter, nedtagas och undanskaffas utan att någon ersättning eller flyttningshjälp därför äger rum och vid äventyr, att sådant eljes på ägarens bekostnad verkställes.

VIII KAP.
Om renhållning.

§ 81.

Varje bebyggd tomt bör förses med nödigt antal avträden.

§ 82.

Avträde må ej förläggas närmare gata eller allmän plats än sex (6) meter, dock får klosett i boningshus utan sådan inskränkning inrättas.
     Avträde bör anläggas så, att orenlighet därifrån varken intränger i marken eller fritt utflyter samt att allmänheten och närboende icke besväras genom dunster från detsamma.
     Särskilt må avträde utom boningshus icke inrättas annorlunda än å tätt underlag av betong, asfalt, i cement murad sten eller annat för vatten ogenomträngligt ämne, högre än den angränsande markens yta.
     Urin må dock genom täta rör ur avträde i avloppskanal inledas.

§ 83.

Rum för kreatur få ej uppföras närmare gata eller allmän plats än sex (6) meter och böra inrättas så, att kreaturen erhålla nödigt skydd mot väderleken och tillräckligt ljus samt att erforderlig luftväxling finnes, ävensom att allmänheten eller närboende ej besväras genom dunster från detsamma. Golv i dylikt rum bör läggas högre än markens yta och vara av sådan beskaffenhet, att orenlighet därifrån icke intränger i marken eller fritt utflyter.
     Där med stöd av stadens äldre byggnadsordning uppfört rum för kreatur med avseende å läget står i strid med bestämmelserna i föregående moment, äger magistraten efter verkställd syn och hälsovårdsnämndens hörande besluta, under vilka villkor ifrågavarande rum må få kvarstå å platsen, tills ombyggnad eller grundligare reparation av rummet blir nödvändigt.

§ 84.

Fast kreatursspillning, sopor, avskräden och annat avfall uppsamlas i kista eller gödselkammare, försedd med tak och väggar.
     Flytande orenlighet från fähus och stall bör, såframt den icke genom användning av torvströ fullkomligt uppsamlas, inledas antingen i särskild tät behållare, gödselgrop eller av myndighet godkänd avloppskanal.
     Gödselkammare, så ock gödselgrop, bör hava väggar och golv av asfalt, i cement murad sten eller annat för vatten ogenomträngligt ämne.

IX KAP.
Om allmänna byggnader och allmänna stadganden.

§ 85.

Ritningar till kyrka och teater underställas Statsrådets prövning och fastställelse.

§ 86.

Mål och ärenden, som enligt denna byggnadsordning avgöras, behandlas av magistraten, där ej deras handläggning ankommer på annan myndighet.

§ 87.

På magistraten ankommer jämväl att övervaka, att överträdelser av byggnadsordningen förebyggas och, där de inträffat, beivras.
     I sådant avseende äger magistraten genom någon av dess ledamöter med biträdande av två personer, som av magistraten utses, efter därom förut på övligt sätt skedd kungörelse årligen under loppet av maj månad anställa syn på gator, torg och allmänna platser, yttre delar av de invid dem befintliga hus, portar och plank, ävensom bryggor, brunnar och trädplanteringar samt, om brister därvid förmärkas, tillhålla vederbörande att inom viss utsatt termin bristerna avhjälpa.
     Vid synen bör föras protokoll, upptagande fullständigt alla därvid anmärkta brister jämte synemännens förslag till bristernas avhjälpande, och bör protokollet, undertecknat av förrättningsmannen, ingivas till magistraten före den 1 påföljande juli.
     När protokollet över synen till magistraten inkommit, bör magistraten, ifall de av synemännen anmärkta bristerna icke blivit inom den vid synen utsatta tiden avhjälpta, utan dröjsmål låta inför sig uppkalla vederbörande tomtinnehavare eller deras ombud, samt efter prövning vid lämpligt vite ålägga dem att inom viss, ny utsatt tid, avhjälpa förefintliga brister.
     Är brist sådan, att staden ensam eller jämte annan bör bekosta dess avhjälpande, bör magistraten ock tillse, att vederbörande vidtaga för ändamålet erforderliga åtgärder.

§ 88.

Ändring i magistratens utslag sökes hos landshövdingen medels skriftliga besvär, vilka böra jämte magistratens förrättning av besväranden själv eller genom ombud ingivas till landshövdingen före klockan tolv (XII) på trettionde (30) dagen, efter det utslaget avkunnades, den dag sådant skett dock oräknad.
     Besvär över landshövdingens utslag få anföras medels skriftlig till Högsta Förvaltningsdomstolen ställd ändringsansökning, vilken bör jämte utslaget före klockan tolv (XII) på den trettionde dagen efter det besväranden av utslaget erhållit del, samma dag dock oräknad, av besväranden själv eller genom ombud till Högsta Förvaltningsdomstolen ingivas.

§ 89.

Där fara för liv eller annan våda är för handen eller omständigheterna eljest sådant påkalla, må förordnas, att utslag utan hinder av anförda besvär genast skall verkställas.

§ 90.

Överträdelse av byggnadsordningen straffas med böter, ej överstigande ettusen (1,000) mark, och må tredskande tillika vid lämpligt vite tillhållas att fullgöra vad honom enligt byggnadsordningen åligger samt, där rättelse icke sålunda vinnes, det bristande på hans bekostnad verkställas.
     Kostnaden för arbete, som för tredskande verkställes, må utan vidare omgång hos denne uttagas.

§ 91.

Avvikelse från bestämningarna i byggnadsordningen må, där sådant utan hinder av annan föreskrift kan ske samt våda icke därmed är förenad, av landshövdingen på magistratens framställning medgivas vid byggande av hus för tillfälligt begagnande under kort tid; och utsatte landshövdingen tillika tiden för det medgivna tillståndets giltighet.

§ 92.

Om ändring i byggnadsordningen gälle, vad om fastställelse av byggnadsordning är stadgat.

§ 93.

Byggnadsordningen gäller för stadens på den fastställda stadsplanen upptagna område; beträffande bebyggandet av stadens utanför stadsplanen belägna område gälle vad stadsfullmäktige på magistratens framställning därom besluta.

§ 94.

För byggnadsordningens befordrande till allmän kännedom bör densamma genom magistratens försorg tryckas i erforderligt antal exemplar och allmänheten mot skäligt pris tillhandahållas.