Nykarleby Damkör
Nykarleby Damkör inledde sin verksamhet den 14 mars 1985. Kören arbetar inom Nykarleby Arbetarinstitut, vilket underlättar de praktiska arrangemangen. Intresset för damkörsverksamhet var stort redan från starten, 44 sångglada damer skrevs in och många av dem är aktiva än idag. Det var Carita Björkstrand som drog igång det hela och var körens dirigent ända till våren 1992. Självförtroendet var det inget fel på heller, för det första offentliga framträdandet hade kören bara en månad efter starten! I detta nu är vi betydligt blygsammare.
Följande verksamhetsår växte medlemsantalet till 70 och året därpå var vi som mest över 80 personer men det var för många. Vi rymdes inte ens i en buss om vi ville ut och röra på oss, och det ville vi ju, för ett av körens glädjeämnen är just att åka buss! Vi har till och med skaffat oss en egen hov-chaufför och han har tillägnats en egen vers i vår lystringssång. Nykarlebynejdens sång- och musikförbund har årligen haft en adventskonsert i Munsala kyrka och Nykarleby Damkör har endast en gång uteblivit från den. Inför sångfesten i Jakobstad 1987 beslöt kören att framföra ett eget beställningsverk, Nykarlebysviten, dikter av Joel Rundt tonsatta av Kaj-Erik Gustafsson. Urpremiären skedde i Nykarleby den 3 juni och vid samma tillfälle invigdes körens egen fana. Den första julkonserten höll vi tillsammans med Nykarleby Kammarkör den 14 december 1986, på eftermiddagen sjöng vi i Vörå kyrka och på kvällen inför hemmapublik i Nykarleby kyrka. Följande år var vi på ”julturné” med Wasa Sångargille. Vi sjöng i Ekenäs kyrka, Myrbacka kyrka i Vanda, Mikael Agricola-kyrkan i Helsingfors, Trefaldighetskyrkan i Vasa, Nykarleby kyrka och Korsholms kyrka.
Sedan 1988 har damkören samlats på Floradagen den 13 maj för att sjunga in våren. Vi inleder kvällen med att samlas i Floraparken och våren till ära smyckas Florastatyn med en blomsterkrans och hyllas med sång. Sedan hoppar vi upp på våra cyklar och trampar iväg någonstans på vårt lilla knytkalas. Vädrets makter har vanligtvis varit på vår sida, så utflykten brukar vara en mycket uppskattad händelse.
Lördagen den 24 september 1988 var Nykarleby Damkör med i Helsingfors på Finlands Svenska Damkörsförbunds stiftande möte. 25 körmedlemmar var med och representerade Nykarleby Damkör. Vi tycker som sagt om att resa. Den 27 oktober 1988 hade vi vår första gemensamma julkonsert med Nykarleby Manskör, och konserten blev en sådan publikframgång, att den blev upptakten till en lång rad gemensamma julkonserter. Den 10 november 1991 var vi första gången värdar för ett körbesök. Det var Ceciliakören från Umeå som kom på besök och vi sjöng tillsammans i Normens skola. Den 14 juni 1991 bar det iväg till sångfesten i Ekenäs, och det var verkligen en upplevelse att få vara tillsammans med andra sångare endast i musikens tecken några intensiva dagar. Hösten 1991 och våren 1992 leddes kören av Lise-Lott Söderman. Wallmokören hade bjudit in oss att besöka Lappträsk i januari 1992, och vi sjöng tillsammans med dem i Wasagården. Det är alltid lika stimulerande att skapa nya kontakter, och man inspireras och utvecklas, då man träffar andra körer och utbyter tankar och erfarenheter.
Hösten 1992 hälsade vi igen en ny dirigent, nämligen Siv Ågren. Våren 1992 låg Nykarleby Damkör tvåa i ”Österbottens fem-i-topp-lista” med sången Du lindar av olvon. Det gav oss naturligtvis en liten ”kick” och stärkte självkänslan en aning. Hösten 1993 startade kören med en resa till Åland. Vi uppträdde i Margaretagården med Vivakören, både tillsammans och var för sig. Redan samma natt började färden hemåt igen, så det blev en mycket kort och intensiv vistelse i Mariehamn. På Svenska dagen 1993 deltog vi i ”Hejsan Oulu” i damkörernas konsert i Haukipudas. Vi har inte vågat oss på Kalliolle kukkulalle sedan dess!
I april 1995 firade kören sitt 10-årsjubileum. Nya kördräkter hade inskaffats och ett körfoto togs dagen till ära. Wallmokören var inbjuden och firade sitt 25-årsjubileum med oss och deltog med eget program i konserten. Det blev en mycket trevlig fest, som avslutades med gemensam sits och en bit mat på Oravais Wärdshus.
|
