Nykarleby.

Nykarleby är en gammal stad. Dess uppkomst står i samband med bildandet av Nykarleby socken. Detta skedde år 1607 genom en utbrytning från Pedersöre och Vörå socknar. Det nya pastoratet kallades först Nie-Carleby efter konung Karl IX. Hans son och efterträdare Gustav II Adolf uppmanade allmogen i den nybildade socknen att så talrikt som möjligt bosätta sig nära Åminne vid älvens ut lopp, där man hade för avsikt att grunda en stad. År 1617 grundlades nu Nie- eller Nykarleby stad, som dock först den 1 september 1620 erhöll sina stadsprivilegier, ett par timmar tidigare än dess grannstad Gamlakarleby.

Nykarleby var i äldre tider en sjö- och stapelstad med omfattande handel och sjöfart. Vid Åminne, som ligger en kvarts mil norrom staden, hade köpmännen en säker vinterhamn för sina fartyg. Där hade man även anlagt ett skeppsbyggeri samt ett beckbruk. Tjäran var ju på den tiden en viktig handelsvara, och beck behövdes för att täta fartygen både utan och innan.

Staden hade sin glansperiod under förra hälften av 1800-talet, men sedan begynte det gå nedåt. Efter det Uleåborgsbanan öppnats för trafik, blev det allt sämre. De gamla handelsvägarna blevo avskurna. Handeln sökte sig nya vägar, och Nykarleby blev på sidan om dem. Man försökte visserligen upphjälpa det hela genom att bygga en egen smalspårig järnväg till Kovjoki station. Men nyttan härav blev ej stor, och år 1916 fann man för gott att sälja hela järnvägen till affärsmannen Aleko Lillius, som i sin tur sålde den åt ryssarna.

Nykarleby är icke mer i våra dagar någon handelsstad, ej heller någon ort för industriell verksamhet. Det är i främsta rummet en skolstad med sitt seminarium, sin samskola och sin folkhögskola. Det är dessa skolor, som helt och hållet trycka sin prägel på staden samt ge den liv och rörelse.

Härtill kommer att staden varit ett hem för skalder och författare, vilkas minne ännu lever kvar. Främst bland dem ha vi att märka Zachris Topelius, som är född här på Kuddnäs gård. Denna har nu blivit återställd i samma skick, som den hade under skaldens barndom och ungdom och utgör nu stadens förnämsta sevärdhet. Det vilar en underbar stämning över den gamla gården. Den prydliga herrgårdsbyggnaden med sina flygelbyggnader, parken och trädgården, älven som rinner tätt förbi, allt tillsammans bidrar att göra ett mäktigt intryck, vilket ytterligare förhöjes, när man tänker, att det var här skalden tillbragte sin barndom och ungdom samt erhöll ingivelser till många av sina vackraste dikter. Men meningen är att göra ännu mer av Kuddnäs. Där finns utvecklingsmöjligheter, som skola utnyttjas.

I den ena flygelbyggnaden är det meningen att inrätta ett exkursionshem för skolungdom. Där finnas tvenne stora rum för ändamålet. Här kan beredas tillfälle till logi för några dagar, under vilka exkursioner kunna företagas till sevärda platser i omgivningen såsom Majniemi, Topelius sommarstuga på Alörn, Jutas slagfält, Ebba Brahes ruddamm, i vilken hon berättas ha låtit uppföda rudor och karpar för sin gemål greve Jacob de la Gardies räkning, vidare Brunnsholmarna i närheten av den gamla surbrunnen, som anlitades i början av 1800-talet, då sådant var på modet. Nykarleby kallades på den tiden »Österbottens pärla» och var beryktat för sina brunnsbaler.

En sevärdhet, som ej bör försummas, är kyrkan. Den byggdes år 1708 efter en av assessor Elias Brenner uppgjord ritning, som anskaffats av borgmästare Falander. Den är uppförd av trä och är mest anmärkningsvärd genom sina takmålningar, vilka nyligen blivit restaurerade.

Ett märkligt naturparti i östra delen av staden är den s. k. Rummelbacken med sina väldiga flyttblock från istiden. Seminariets trädgård förtjänar jämväl ett besök. Man får där bevittna, att fruktodling kan bedrivas med framgång även på en så nordlig breddgrad.

Döbelns stuga hör även till stadens märkvärdigheter. Dock har traditionen att Döbeln skulle ha legat sjuk där före slaget vid Jutas icke kunnat historiskt bekräftas. Möjligen låg han sjuk där tidigare på sommaren 1808.