Reseruter i Finland

Wasa—Nykarleby—Jakobstad

A.    Wasa—Nykarleby.
[Början utelämnad.]

Om sälfångstens upphörande i Munsala och dess närmaste grannsocknar, Vörå och Nykarleby, lefver i sägner och anteckningar ett sorgligt minne. På vårvintern 1680 hade mer än hundra fångstmän från dessa orter lägrat sig till hvila i skydd af ett isberg vid Helsingkallan, en klippa belägen 20—30 kilometer utanför Munsala kusten. Berget föll samman krossande och dränkande alla de hvilande med undantag af ett enda båtlag, hvilket anande oråd hastat bort. Minst 50 (enligt sägnen endast i Vörå 70) af de omkomna efterlemnade enkor. — Vill den resande medtaga ett minne från sin färd, så kan han i Munsala finna Österbottens rikast utstyrda söljabälten. Vid Munsala kyrka förgrenar sig en biväg åt nordvest till Sandnäs glasbruk och Domarbacka tingstad, f. d. Wexala ladugård. som efter grefve Totts död 1674 indrogs till kronan och anslogs till domarsäte.

Ett par kilometer norr om kyrkan, der vägen vid Loilaks åter erbjuder en utsikt åt hafvet, ligger till venster Damskata hemman der fordom bott en grefve (Tott?), enligt sägen så sjelfrådig och våldsam, att han på sina ridfärder roat sig med att nedskjuta allmogens får och andra kreatur, ja till och med ridit in i kyrkan och till häst bivistat gudstjensten.

Vägen följer sedan kusten åt till Bonäs lastageplats, der den tager en östlig riktning och genomlöper Bonässkogen med dess frappanta erratiska klippblock till Jutas vid Lappo elf (16 km), Der tillstöter den längs elfvens venstra sida från Lappo och Alahärmä till Nykarleby ledande vägen. Denna väg byggdes på 1770-talet och till minne deraf står nära vägskilnaden en hög otuktad stenobelisk med årtalet 1777. Enligt sägnen restes stenen af den starke Munsalapresten Freitag. På denna väg framryckte 1808 enligt Kamenskis anordning Kosatschkovski från Kauhava för att afskära vägen för den längs strandvägen retirerande finska armén, då han den 13 sept., dagen före slaget vid Oravais, tillbakakastades af Döbeln vid Jutas en bragd så väl känd genom Runebergs sång. Slaget stod in på Lappo vägen ett par kilometer från vägskilnaden på ett något ojemnt af åkrar, ängar och små skogstäppor bestående fält, som begränsas å ena sidan af elfven, å andra af stenbunden skogsmark. På två särskilda ställen finnas enkla inskrifter till minne af „Döbelns dag“ och sedan år 1885 Jutasmonumentet, ett väldigt stenkummel, öfver hvilket reser sig en 14 fot hög bautasten med von Döbelns porträttmedaljong i brons. Från Jutas, hvars namn skall härledas af släktnamnet Juthe i Nykarleby, följer vägen förbi Jutbacka egendom Lappo elfs venstra strand, tills elfven vid Nykarleby (4 km) passeras över stadsbron.

B.    Nykarleby.

Hotel: Gästgifveriet.
Restaurationer: Gästgifveriet och sommarvärdshuset på Brunnsholmarne; Marielund vid „Andra sjön“ (hamnen, 4 km från staden, skjuts 1 mk).
Bad: Karlsbergs badinrättning i östra delen af staden.
Telefon: Från Svendelins kontor [Svedlins på Bankgatan 4.] till Marielund. — Post- och Telegrafkontor.
Jernvägsstation (närmaste): Kovjoki. 8 ½ km från staden, skjutslega 2 mk.
Regulier ångbåtsförbindelse med Torneå, Uleåborg, Brahestad, Gamlakarleby, Jakobstad, Wasa, Kaskö, Kristinestad, Räfsö, Åbo, Hangö, Helsingfors och Stockholm. [!!!] Ångbåtskontor i staden.


Nykarleby stad med 1,100 invånare är belägen 4 km ofvanom Lappo elfs mynning och har ett naturskönt läge vid högra stranden af tvänne forsar, öfver hvilka en angenäm utsikt erbjuder sig från den öfver elfven mellan forsarne ledande bron. Ofvanom denna ligga de täcka och lummiga, men tyvärr ovårdade Brunnsholmarne med ett sommarvärdshus; en der befintlig och redan i slutet af sista seklet mycket anlitad surbrunn har äfvenledes fått förfalla.

Etter branden 1858 är staden ombyggd med snörräta gator och prydliga trädhus. Kyrkan, uppförd af träd 1708, heter Sancta Brigitta; Parken eller Promenaden är en täck skvär vid norra tullen. Invid socknemagasinet söder om staden visas Ebba Brahes ruddamm. På Kuddnäs egendom, strax norr om staden på elfvens östra sida, föddes skalden Zachris Topelius den 14 januari 1818; till detta sitt barndomshem återkom han med sin familj hvarje sommar ända till sin moders död 1868 och tillbragte då alltid några veckor på ett litet sommarställe, Majniemi, på Alö holme utanför elfmynningen invid stadens gamla hamn och skerpsvarf, 5 km från Kuddnäs. Denna sommarbostad finnes icke mera till. — Grefve Klas Totts residens Karleborg, uppfördt troligen 1648 till landshöfdingesäte, stod på vestra sidan af elfven, der på den s. k. residenstomten, 200 steg norrom [söder om] Högbacka, ännu 1759 visades stenlagda källare m. fl. byggnadsrester, och beboddes i grefskapets dagar (1652—74) af grefvens hauptmän Peter Johansson Wärn och Johan Forsman. På sistnämnda historiska plats uppfördes det 1873 grundlagda Folkskollärareseminariet, då residensets sista rester förstördes. I sammanhang med seminariet finnes en normalskola och en småbarnskola. För öfrigt finnas i staden en privat fruntimmersskola äfvensom folkskolor för gossar och flickor.

Stadens fordom icke obetydliga handel, som redan före branden var stadd i nedåtgående, torde på grund af stadens numera olämpliga läge icke hafva utsikt att höja sig; den i tiden mycket anlitade hamnen vid Åminne är uppgrundad, vid ångbåtsbron är djupleken 9 fot (på Långö fjärd 13, i Kråkskärs sund 18 à 19 samt på Bonäs fjärd 19 fot). Af industriella inrättningar kunna nämnas en filhuggningsanstalt, anlagd 1875, läder-, möbel- och tändsticksfabriker samt Nygårds ölbryggeri. Stadskvarnen vid öfra forsen var fordom en ansedd inrättning. I den närmaste landsorten finnes en benmjöls- och en läderfabrik, mejeri m. m. I elfven fångas nejonögon (nettingar) och sik samt understundom lax; de förstnämnda utföras inlagda till södra Finland.


En lusttur i den vackra skärgården, der stadsboarne, på Långörn, Alön, Djupörn, Skadörn m. fl. hafva sina sommarvillor, erbjuder många fängslande utsikter.


Historiskt. På den plats, der Leppo by dessförinnan stått, anlades Nykarleby stad 1617 [1620], tio år senare än den likabenämnda socknen, men erhöll stadsprivilegier först 1620 den 7 sept., blott några timmar förr än Gamlakarleby och till vapen en brinnande tjärtunna. I början gynnades staden mycket, erhöll i förläning Leppo by, som 1685 indrogs, fick 1641 södra Österbottens första trivialskola, som 1684 flyttades till Wasa, och gjordes 1648 för någon tid till säte för Österbottens landshöfding, hvarefter staden 1652—74 var hufvudort i Klas Totts grefskap Karleborg, hvilket omfattade Nykarleby, Vörå, Lappo och Ilmola socknar; på denna tid kallas äfven sjelfva staden stundom Karleborg. Derjemte erhöll staden vidsträckta handelsprivilegier till förfång isynnerhet för Jakobstad och äfven Wasa; stadens anhållan att Jakobstad måtte totalt afhysas lyckades emellertid icke. Under stora ofreden plundrades staden, dess farkoster och magasiner brändes, hvarjemte 30 af stadens och 271 af socknens invånare bortfördes i rysk fångenskap. Staden repade sig dock småningom efter denna ödeläggelse och hade 1794 ett beckbruk utanför norra tullen samt ett tjärhof, från hvilket årligen exporterade 15—20,000 tunnor tjära, förutom bräder, smör, talg m. m.; folkmängden uppgick då till 810, hvaribland 23 handlande. Då fans äfven ett kronobränneri på Haraldsholmen högre upp i elfven. — Midsommardagen 1808 fördref Adlercreutz efter en häftig och uthällande strid general Jankovitsch från hans af en broskans betäckta ställning vid Nykarleby; grundfästena efter den af ryssarne då uppbrända bron synas ännu. Efter Wasa brand var högre elementarskolan 1852—56 hit förlagd. Den 12 jan. 1858 utbröt en härjande brand, som följande natt förstörde den tätt bebyggda, af trånga och krokiga gator genomskurna staden med undantag at kyrkan och några mindre kojor. Den n. v. staden är uppbygd efter denna tid.

C.    Nykarleby—Jakobstad.

Landvägen från Nykarleby norrut åtföljer Lappo elfs högra strand till den forna elfmynningen, der den långa raden af rödmålade magasiner ännu vittna om stadens ex- och import. Bakom densamma öppnar sig för den resande en utsikt öfver hafvet och Nykarleby skärgård, hvarefter vägen böjer sig åt höger och fortgår i nordostlig riktning genom Socklot by, 5 km från Nykarleby, till venster om vägen. Tre kilometer längre fram går vägen öfver Tattarbacken, der törstiga resande i äldre tider brukat dricka „kungens skål“ vid en till venster [?]formig sten som kallas Kungsstenen — — —