FÖRORD

På 1200-talet var Västerskogen bara en ö med kala bergshällar och Kepalod stack upp som en klippa mitt ute i havet. Från Lillsocklot sträckte sig en lång udde till Byön och längre ut fanns en samling små holmar som idag kallas Holmskogen. Från början av 1700-talet sträckte sig strandlinjen ungefär där byvägen finns idag.

Man kan anta att de första människorna som slog sig ner i Socklot kom samtidigt med landhöjningen, först som tillfälliga fiskare och småningom som fasta bosättare.

Socklot by fanns redan på 1400-talet. Under århundraden har Socklot genomgått ständiga förändringar. Gårdar har byggts och gårdar har rivits, eller flyttats. Den allra största flyttningen av bondstugor skedde i samband med nyskiftet på 1930-talet. Då försvann viktiga delar av den typiska radbyn där bondstugorna stod på rad längs byvägen.

Den här boken handlar om alla dessa gårdar som funnits eller finns och om människorna som bott i dem från början av 1800-talet till år 2000.

I mitten av 1980-talet påbörjade pensionerade läraren Nils Sundkvist en omfattande dokumentation av Socklot by. Dels tecknade han hus som är borta idag och dels kartlade han generationer av mänskor som bott i husen på de olika hemmanen. De gårdar som stod kvar på 1980-talet valde Nils att fotografera. De äldre försvunna husen tecknade han dels utgående från egna minnesbilder och dels utgående från äldre personers minnesbilder. Dessutom tog han mått av gamla husgrunder. Genom hans och arbetsgruppens arbete växte en försvunnen by fram. Detta ger dagens generationer en inblick i det som varit.

I boken som du håller i din hand finns så gott som alla Sundkvists bilder med. De flesta fotografierna som togs på 1980-talet har vi infört utan att försköna eller göra dem mer tilltalande. Detta för att fotografierna skall fungera som en tidsbild över hur det såg ut just då bilden togs. Endast några fotografier är nytagna.

Den arbetsgrupp som först jobbade med dokumenteringen hann tillsammans med Nils Sundkvist forska rätt mycket i vilka människor som bodde i gårdarna på alla de 21 hemmanen som finns i Socklot förutom Manfors nr 8.

Nils gick bort den 3 juli 1988, men han lämnade efter sig en stor samling handskrivna dokument, ett resultat av hans stora intresse och idogt arbete. Det är dessa anteckningar som den nuvarande arbetsgruppen under många år har fortsatt att jobba med för att få allt sammanställt till en tryckbar helhet. Materialet omfattar cirka 200 år från 1800 talets början till millennieskiftet 2000. Det som hänt efter år 2000 finns inte med i denna dokumentation

Någon släktforskning är det inte fråga om. Vi berättar heller inte historier om bybornas förehavanden och egenheter eller historiska händelser utan vi presenterar endast gårdarna och vem som bott i husen. Visserligen har många berättelser ur Socklots historia och dagsaktuella händelser diskuterats när vi träffats varannan vecka under många års vinterkvällar. Det finns säkert många av dessa berättelser som skulle vara förtjänta att publiceras. Men vi har valt att låta dessa historier få vila tillsvidare.

Vi inom arbetsgruppen är väl medvetna om att det saknas personer som bott i Socklot och att årtal och datum i många fall är felaktiga. Men vi hoppas att läsaren har överseende med detta och ser boken som en dokumentär helhet.

Vi har mycket att tacka Nils Sundkvist för. Han kom på idén att kartlägga gårdarna och invånarna i Socklot och gjorde förarbetet till den här boken. Som källa till texterna om hemmanens tidigaste historia har vi använt Rudolf Olsons utredning ”Hemman och husbönder i Socklot 1548-1850