I nästa ögonblick blandas en utdragen vissling i forsmumlet. Den klagar trött och småvresigt, men när den äntligen ämnar sluta slår den en självsäker knorr på sladden. Här kommer jag! Så tar ett tungt pustande vid.
 
Edgar har stannat med pennan mitt på jungfru Julias långa näsa. Tänk om Arne kommer från villan redan nu. Med tåget. Hastigt drar han några streck där nästipp och mun och haka skall sitta, det får bli som det blir. Han skyndar ut i porten. 

Och just som han står där visar bässen sin bolmande skorstenstratt nedanför Enbacks höga stenfot. Deras docktåg är på hemväg från hamnen och villorna. Det kommer med pustar från hav och lötesmarker. Nu skall det svänga in på Stora bron. Ack vådliga företag! De främsta hjulen ger från sig några ynkliga tjut, den arma bässen vet vad som förestår. Långsamt och darrande går han fram i kurvan. Hjul efter hjul faller in i jämmern, det gnisslar och piper och gnäller i allt flera stämmor och slutligen vrålar hela tågsättet så det skär i öronen långt borta på Källbacken. Man kunde tro att ett tjog grisar har kniven på strupen. Men det är ett behagligt oljud. Man har sitt eget lilla tåg. Sin kära bässe.

Edgar tar inte ögonen från tåget fast han har sett det hundra gånger. Det har bara en passagerarvagn och en godsvagn. Och så tre tomma sandvagnar efter. När det väl är på bron efter den skarpa kurvan får det ett annat ljud. Då morrar det, ihåligt som i en tunna. Försiktigt vaggar vagnarna fram ytterst på brokanten; djupt under dem slår älven skumkransar kring stenarna. Strax efteråt har de kyrktornet över sig som en gulskimrande molnstod — passagerarna skymtar knappt klockan och tuppen. Bässen sneddar genom ett hörn av kyrkogården. Där hittade man dödskallar i sanden när hamnbanan byggdes. Edgar minns det bra ännu. 

När det åter gnisslar till litet i kyrksvängen sticker Edgar pennan innanför blusen och störtar i väg. Han hinner ännu till Sockenstubacken samtidigt som tåget, och där stiger Arne av om han kommer. Edgar springer med handen sluten nere kring sin blårandiga blus — en hel hop saker skramlar därinne. Han väjer för berget som sticker ut över trottoaren vid Löfbergs trädgård. När han viker om hörnet pustar tåget inne på rådhusgården och just som det stannar är han framme.

Det är ett slags station vid Sockenstubacken fast där förstås inte finns något stationshus. Folk som bor i närheten stiger av och på. Och så lossar man varor som skall tlll Löfbergs butik.