Krönika.
——
[Augusti 1926]
— — —
* *
*
Om man är ett helt år i Nykarleby,
tycker man, att ingenting ändrar sig; men om man är sex veckor
borta, så känner man knappt igen sig vid hemkomsten. Viks
nya hotell är under tak, Nordlings
präktiga gård har fått en bra färg, men de gräsgröna
listerna och fönsterbrädena skära i nerverna. Det är
visst någon målare från landet, som blandat till färgerna
och därvid glömt, att en byggnads färger måste passa
til omgivningen, stå i någon slags harmoni med färgerna
på Lagqvists
gård, normalskolan, Föreningsbankens gård och Unionbankens,
alla vid torget. — Ingeniör
Heikels gård har fått en färg, som ypperligt harmonierar
med kyrkan. Skulle fru
Nygårds byggnad i någon mån anpassats därefter,
hade staden gjort ett förtjusande intryck på den, som kommer
in från söder. Hofmans röda gård går utmärkt
väl ihop med grönskan och med fröken Dyhrs röda byggnader.
Men Nykarleby är en fager stad i alla fall.
Och människorna äro här mycket vackrare än söderut.
I detta avseende stå svenskarna framom finnarna. Våra björkar
äro också vackrare än björkarna i i södra Finland,
ty där gulnade de redan i juli av torkan.
* *
*
I ett avseende står Nykarleby något
efter de större städerna. Om man i butiken frågar efter
en småsak, så „finns den inte för tillfället“
eller är den „på Kovjoki“ eller kommer den „i
nästa vecka“. — Så var det ock i Nådendal.
Jag roade mig med att i en skobutik begära bruna kängsnören;
de funnos inte för tillfället, men de skulle komma „snart“.
De kommo dock inte på fyra veckor. Här försökte jag
få brunt gummi till klackarna, men den sorten „hade tagit slut“
och . . . Ja, det var slut med varan också i Jakobstad.
Varöver, jag visserligen inte förvånar mig. Men här
finns kaffe, socker, risgryn och tobak, och då kommer man bra till
rätta.
Ledsammare är det, då man vrider på
knapparna och väntar elektriskt ljus. Det „finns inte för
tillfället“, är inte ens „på Kovjoki“,
men det lär komma „nästa vecka“.
Om det kommer.
Nere i forsen pågår
arbetet, och vederbörande ha gjort, såsom jag förmodade,
tätat dammen med sten och mossa, byggt dessutom en präktig skyddsdamm
av trä, sten, mossa och jord. Nedanför den skall en ny cementdamm
resa sig under höstens lopp. Den skall inte byggas med pelare utan
gjutas i en klump, som sedan får sjunka efter behag, om inte grunden
håller.
Allt detta har tagit tid. Senaste vecka hindrades
arbetet av en propsflotta. Det var nämligen nordlig vind, och då
kunde propsen inte släppas in i den farliga älven nedanför
dammen. Livet bjuder på vedervärdigheter av otänkbara
slag. Tills vidare finns inte heller just något vatten ovanför
dammen, men det regnar „för tillfället“, och det skall
bli ljust i alla fall „snart“. Om inte någon skruv befinnes
vara lös, då det fina maskineriet sättes i gång.
Jag har dock mina petroleumlampor i ordning.
|