Den Heikelska gården,
som väl i närmaste framtid kommer att byta ägare, är en av de sex gårdar i Nykarleby, som kunna sägas ha en historia, om man därmed menar, att desamma härstamma åtminstone från 1700-talet.

[De övriga är:
1. Rådhuset, södra flygeln (1729)
2. Södra tullhuset (”Döbelns gård”)
3. Norra tullhuset (museet)
4. Bergerska gården.

Antar att klockstapeln (1702) och kyrkan inte medräknas bland de sex.

Övriga gårdar som är byggda före stadsbranden är Brostugan, Marklunds gård vid Gustav Adolfsgatan 27, dock flyttad i samband med uppbyggnaden av den nya staden.

I före detta landskommunen Herlerska gården på Nygård, prästgårdens drängstuga, Juthbacka, Kuddnäs, Stadskvarnen (1759, revs 1984!) och ...]

Dess tomtfråga skiljer sig dessutom från övriga stadstomter. Den var nämligen till en början stadens och kyrkobyns samfällda egendom, tills den genom skiftning år 1828 tillföll staden ensam. Den var en arrendetomt ända till 1842. Sagda år gick gården på auktion, varvid stadens borgmästare före auktionens början meddelade, att den nya ägaren på grund av magistratens beslut kunde få inlösa också tomten till sin egendom mot erläggande av 142 rubel silver — vilket också gjordes.

Huru gammal gården är, känner jag ej. Jag vet blott, att den äldste kände ägaren var borgmästaren  Johan Christian Gadd, (f. i Karkku 1752, borgmästare i Nykarleby 1782—1795, sedan advokat, död i Kauhava 1813). Att han skulle ha byggt gården är väl mindre sannolikt, utan troligen existerade den förut.

År 1789 gick gården på frivillig auktion och inropades av borgmästaren Carl Jakob Stenman (f. i Vasa 1762, d. i N:by 1819). Sedan innehade änkan gården, men efter hennes död 1842 inropades den på frivillig auktion av Mauritz Christfrid Nordqvist, kronolänsman och liquidationskommissarie. Denne var född i Pargas 1802, flyttade till Wasa 1856. (En särdeles originell man enligt Z. T.) År 1855 sålde han han gården åt Erik Anders Rechardt, handl. i N:by, f. i Torneå 1804, flyttade till Wasa 1870 och sålde i sin tur gården 1871 åt  Herman Backman, sjökapten, som försålde den år 1885 till ingeniör Thure Heikel, vars sterbhus nu innehar den.

———

En glimt i en stadsgårds historia ger också en flyktig glimt i själva staden historia.

W. B.