Så här såg det ut under Juthbackamarknaden i fjol. [Förstoring.]
Foto: Johan Nordström.

 
I dag börjar det – megaloppis på Juthbacka

24 timmar. 800 försäljningsstånd. Närmare 30 000 besökare. Juthbackamarknaden är ett monster bland landets loppmarknader. Under veckoslutet är lilla Nykarleby Finlands skrot- och vintagemetropol.

Invånarantalet i Nykarleby stad är knappa 8 000, men ökar tillfälligt med nästan 30 000 i augusti när det blir dags för årets Juthbackamarknad. Frivilliga krafter får det att fungera.

– I fjol var antalet säljare över 800 och besökarna minst 20 000, säger Krister Sundell. Han är kassör i Jakobstadsnejdens Veteranbilssällskap som arrangerat marknaden sedan 1979. Han räknar lågt för säkerhets skull, andra gissar på 30 000. Det är svårt att uppskatta sådana mängder utan inträdesbiljetter.

Det är många år sedan marknaden nådde sina geografiska gränser på den gamla herrgårdens camping- och grönområde. Med vägar på två sidor, en älv och ett bostadsområde som yttre gränser har marknaden i många år varit utsåld. Enstaka ströplatser kan bli lediga, men oftare är det någon som tillfälligt lånar ut sin plats. Veteranfordonen har fortfarande sitt eget område.

Började med bildelar

– De första åren var Juthbackamarknaden en utpräglad ”swap meet” där vi bytte skrot och fynd med varandra, men ganska snart utvidgades evenemanget mot en traditionell loppmarknad. Nu finns här allt från strumpor till traktorer, säger Krister Sundell.

Att administrera en tvådagarsmarknad av den här kalibern kräver rutin och frivilliga. Ett fyrtiotal föreningsaktiva kompletteras av lika många tillfälliga medhjälpare. Parkeringsövervakningen och matförsäljningen sköts av idrottsföreningarna i Nykarleby, och en del skolelever har möjlighet att tjäna ihop lite pengar till gemensamma projekt genom olika funktionärssysslor.

– Ekonomiskt är det här hörnstenen i veteranbilsföreningens verksamhet, säger Sundell.

Den långvariga försnillningsverksamhet som uppdagades i fjol visade att 180 000 euro försvunnit ur kassan. Det var en stor belastning för en liten förening, men om årets marknadsväder blir bra kommer hålen att vara tillräckligt lappade för att styrelsen ska kunna andas ut och gå vidare. [Till en början var det rätt regningt.]

– När alla kort låg på bordet var vi rädda att medlemmarna skulle lämna det sjunkande skeppet, men det blev i stället mera engagemang och aktivitet, säger Sundell.

Det är han som administrerar uthyrningen av platserna, och han vet varifrån säljarna kommer.

– Många bor naturligtvis i den närmaste omgivningen, men en stor del åker hundratals kilometer hit. Från Sverige och i någon mån Norge har vi trogna säljare som återkommer varje år. Några kommer också från Baltikum, säger han.

Imagevinst för staden

– Det här är varje år det största enskilda evenemanget i staden och imagemässigt det viktigaste, säger stadssekreteraren Tomas Knuts i Nykarleby.

– Vi har ingen direkt uppföljning på hur marknaden påverkar stadskassan, men det är ett folkligt och trevligt evenemang som aldrig leder till några större problem. Vi använder gärna Juthbackaveckoslutet [som är en avslutning på Nykarlebyveckan, tidigare kulturveckan] i vår marknadsföring.

Ekonomiskt är det framför allt restaurangerna och kioskerna som täljer guld under marknadsdagarna. Övriga centrumföretagare påverkas inte av att folk samlas för att köpa och sälja begagnat, säger Knuts.

I Nykarleby finns inga parkeringsmätare, och under marknadsveckoslutet ser man mellan fingrarna också när det gäller lite exotiska parkeringssätt på platser som annars är fredade.

– Att samla ihop parkeringsavgifter är ett resurskrävande jobb. Det är gratis att ställa bilen i staden om man hellre går hela vägen till marknaden i stället för att betala för en plats som ligger nära, säger Knuts.

Juthbackamarknaden arrangeras den 22–23 augusti, officiellt från klockan 18 fredag kväll till klockan 18 lördag kväll. I praktiken tjuvstartar marknaden redan på fredag morgon, och vissa stånd är uppe redan på torsdag kväll.
 

GAMLA ANOR

• Juthbacka är ett gammalt hemman med en herrgård från 1820-talet. År 1654 nämns hemmanet första gången i mantalslängderna. Namnet är en dialektal form av gjuta, med betydelsen sänka eller dal.

• År 1664 köpte Johan Persson Forsman hemmanet. Han var född i Sverige och blev stamfader för släkterna Forsman, Koskimies och Yrjö-Koskinen. 1713 övergick hemmanet till släkten Kempe som hundra år senare sålde det till löjtnant Carl Backman. År 1821 byggde han herrgården. Under 1830- och 1840-talen blomstrade staden och teater, sång och dans arrangerades på Juthbacka. Den tiden nämnde Zacharias Topelius ofta ”flickorna på Juthbacka” i sina dagböcker och skrifter.

• Senare har Juthbacka varit arbetsskola för lytta barn.