Nykarleby den 6 Juni.

Stadd på återresa från lantbruksmötet i Kronoby, — — —

Den öfverklagade svåra penningebristen börjar bland allmogen synes småningom börja gifva med sig, sannolikt till följd af de genom tjära erhållna penningar. Tjärdalar ryka nu öfverallt i dessa bygder och under resor mellan städerna stöter man ofta tillsammans med långa transporter af tjära, som förs ned till städerna. Priset är nu 15 mk för tunnan.

I går aftons gjorde jag en promenad genom den s. k. parken här i Nykarleby stad, hvilket ställe jag icke kommit att besöka på flere års tid och jag förvånades öfver, huru dessa jemförelsevis unga planteringar på så kort tid tagit upp sig. Parken är ett verk af den om trädgårdsskötseln i våra nordliga orter så högt förtjente, numera aflidne, apotekaren Schauman i Jakobstad. Denna trädgårdsanläggning är väl till omfånget liten — innefattande ett triangelformigt stycke land, på ena sidan, på ena sidan stötande till stadens förnämsta gata och på den andra till den genom staden löpande elfven — men det lilla området är så väl användt, att man har svårt att finna någon täckare och behagligare promenadplats; åtminstone tycktes det mig att hvarken Brunnsparken eller Kaisaniemi, så vidsträckta dessa anläggningar än äro, kunna i trefnad täfla med den lilla parken i Nykarleby. Må resande, som besöka vår lilla stad, icke försumma att taga den nätta anläggningen, med sina lummiga trän och trefliga gångar, i betraktande. Jag tror att ingen skall ångra det lilla besväret.

Det är dock icke endast parken i Nykarleby som trivs och går framåt. Äfven den esplanad, som genomskär staden, har under de år, jag för det mesta varit borta från orten tillvext uti lummighet och trefnad. Det är väl sant, att denna esplanad icke har att bjuda på andra löfträd än björkar, men dessa äro icke de minst trefliga, då de trifs och frodas, som de göra det här i esplanaden. Brunnsholmarne, som är ett af stadens förlustelseställen, påminnande starkt [?] om strömparterren i Stockholm, skola dock i år ligga öde och toma hvilket är skada, då man dock kunde göra något, ja ganska mycket af detta ställe. — Dock — jag måste väl sluta här, för att icke leda hufvudstadens befolkning på en lusttur upp till Österbotten för att se huru trefligt man kan bereda sig här uppe i norden.