Nykarleby seminarium:

Ett ljus i österbottnisk kulturhistoria slocknar

De tretton nya finlandssvenska folkskollärarna med seminarierektor Kurt J. Lobbas i mitten.

NYKARLEBY, måndag. (Hbl) Ett ljus i österbottnisk kulturhistoria slocknar när Nykarleby seminarium upphör, sade rektor Kurt J. Lobbas i sitt tal vid avslutningsfesten på lördagen. Han sade att årsavslutningen var sorgkantad.

Vi skriver i dag historia med versaler. Ett ljus i österbottnisk kulturhistoria slocknar. Ett kapitel i finlandssvenskt bildningsliv avslutas. Vad det betyder för framtiden kan vi inte i dag överblicka. Vad det under nära ett sekel betytt skall historien så småningom utreda.

Att ett seminarium upphör räknas inte till de stora händelserna. Men tilldragelsen är dock tillräckliigt stor för att väcka eftertanke därför, att det är fråga om en bildningshärd som betjänat hela den finlandssvenska befolkningsminoriteten.

Bedömningar och värdesättningar varierar. Varför dessa sentimentala tongångar säger man! Här är det fråga om rationalisering och effektivisering — en naturlig utveckling i ett föränderligt samhälle. Seminariernas tid är förbi — lärarhögskolorna tar vid. Den stora skolreformen sätter in: vi får grundskola. I höst börjar grundstenarna för denna läggas i hela vårt land.

Det har framhållits och bör framhållas att den stora reformen inte endast syftar till en social breddning av utbildningsmöjligheterna. Den pedagogiska syftningen är lika vägande. Det skall bli en ny skola med rikare valmöjligheter och bättre anpassad efter såväl barnets som samhällets behov. Och en ny skola kräver en ny lärarutbildning. Också skolan måste förändra sig och följa med sin tid för att ta till ett redan slitet uttryck.

Huru fyllda vi än är av studentens vemod, får vi inte låta känslorna skymma sikten mot framtiden. Vi måste våga tro på den nya skolan — än mer — vi måste envar aktivt medverka till att dess bästa intentioner förverkligas. Gör vi inte det, är vi dåliga förvaltare av de förpliktande traditioner som vi tar med oss, när vi i dag stänger dörrarna till denna läroinrättning.

Men vi måste också förstå de kritiska och tveksamma. Kritiken behöver inte alltid vara ett utslag av den naturliga olusten att lämna invanda former och tänkesätt. Det finns tecken i tiden som oroar även de mest objektiva, de som så oväldigt som möjligt försöker väga för och emot.

Torts den sociala och demokratiska inriktningen är det moderna samhället alltmera på glid mot ett tänkande i produktionstermer. Allt flere livsområden kartlägges och mätes efter produktivitetsprincipen. Kunskaper och färdigheter förvärvas för produktion och höjd levnadsstandard. — Mot bakgrunden av en allt mer integrerad värld med befolkningsexplosion och mass-svält är detta helt motiverat. Men produktionstänkandet åsidosätter lätt andra livsvärderingar.

Något av det värdefullaste i den nya skolans målsättning är fostran till samverkan och inbördes förståelse och hänsynstagande, bl.a. detta torde inrymmas i det nya begreppet skoldemokrati. Men här spårar jag något av den nya fostrans akilleshäl i framtiden. Man vill motverka den mänskliga själviskheten och egoismen samtidigt som man i allt större utsträckning vill utestänga den djupaste motivationen till kärlek och självförglömmande — den som kan uttryckas i de klassiska orden — ”människan lever icke av bröd allenast”.

Den sociala myrstacken är inte i djupare mening värdeskapande. En av de allvarligaste tankeställarna denna tid ger oss är hur värdenihilismen gör framsteg just i demokratierna och de sociala välfärdsstaterna. De som fått den längsta och bästa utbildningen sätter sig suveränt över alla samhällsvärderingar. Jag tänker på degens studenter. Man är sin egen lagstiftare. Att vara anarkist är pop — det är modemönster.

Detta är välkända fenomen. Det inger bekymmer. Vi kan inte blunda för att vi här står inför problem som inte löses schemamässigt genom en aldrig så väl organiserad skola. Här rör det sig om djupt gående strukturförändringar i samhällskroppen, vilkas inverkan på framtiden det i dag är svårt att överblicka.

Livet är så vist ordnat, att en ung människa har en naturlig livslust och framåtanda. Jag hoppas ni i framtiden kommer att få en rik användning av det kapitalet. Skolreformen kommer er till möte. Det kommer sannolikt att öka behovet av lärare.

Varen förvissade om att när ni då lämnar oss följes ni av våra, era lärares, varmaste välgångsönskningar. Vi tillönskar er lycka och arbetsglädje i era kommande uppgifter.

Som avslutning riktade sig rektor Lobbas till deltagarna i historiekursen och modersmålskursen. Han tackade dem för deras stora intresse och önskade dem framgång i deras nya arbetsuppgifter.