Veckoprat.


— — —

Här i Nykarleby anses vi tydligen inte behöva några påminnelser genom affischer i fönstren eller andra instruktioner, med undantag av vad som i skolorna må ha berörts. Vi är redan så trafikkultiverade, att t. o. m. korna på Andrasjö-vägen viker av till höger. Gör någon ej det, så är det en nyinflyttad ko eller någon som är absolut oemottaglig för trafikkultur. Dylika finnas också inom djurvärlden. Att åka cykel på trottoaren förekommer som bekant aldrig här, sedan den tankspridde pedagogen blev haffad för att han i hatigheten tog en genväg genom parken. Men det är många år sedan.

De förbifarande, som senaste söndag på förmiddagen såg fyra personer (med misstänkt utseende?) ivrigt sysselsatta med att vandalisera Juthasstoden, vill jag lugna med att det dock icke var fråga om någon åverkan. Dr Alma Söderhjelm vill nämligen ha fotografier av medaljongen och tavlorna för sin bok om von Döbeln. Och då inskriften på tavlorna inte är så alldeles tydlig, så var det ingen annan råd än att med krita bättra på bokstäverna, vilket f. ö. blev ett långvarigt arbete. Det blev riktigt fint till sist, ja sanningen att säga minns jag inte, när stoden varit så fin. Där var t. o. m. färger. Jag fruktar att det första regnet gav stoden ett väl måleriskt utseende, men hoppas att vårt verk snart skall sköljas bort. Det var nämligen inte meningen att på något sätt gå staden eller landskommunen i förväg.

Erk




Einar Hedström i Österbottniska Posten nr 41/1937.
Lars Pensar tillhandahöll.


Läs mer:
Kopian var egentligen tagen för Tvenne gravstenar från 1600-talet i Nykarleby kyrka av Woldemar Backman
Fler artiklar ur tidningen.


Resultatet av imålningarna




Söderhjelm, Alma (1937) Georg Carl von Döbeln, sid 192.
(Inf. 2004-09-14/HK.)