Veckoprat.
Här i Nykarleby anses vi tydligen inte behöva några påminnelser
genom affischer i fönstren eller andra instruktioner, med undantag
av vad som i skolorna må ha berörts. Vi är redan så
trafikkultiverade, att t. o. m. korna på Andrasjö-vägen
viker av till höger. Gör någon ej det, så är
det en nyinflyttad ko eller någon som är absolut oemottaglig
för trafikkultur. Dylika finnas också inom djurvärlden.
Att åka cykel på trottoaren förekommer som bekant aldrig
här, sedan den tankspridde pedagogen blev haffad för att han
i hatigheten tog en genväg genom parken. Men det är många
år sedan.
De förbifarande, som senaste söndag på förmiddagen
såg fyra personer (med misstänkt utseende?) ivrigt sysselsatta
med att vandalisera Juthasstoden, vill jag lugna med att det dock icke
var fråga om någon åverkan. Dr Alma Söderhjelm
vill nämligen ha fotografier av medaljongen och tavlorna för
sin bok om von Döbeln. Och då inskriften på tavlorna
inte är så alldeles tydlig, så var det ingen annan råd
än att med krita bättra på bokstäverna, vilket f. ö.
blev ett långvarigt arbete. Det blev riktigt fint till sist, ja
sanningen att säga minns jag inte, när stoden varit så
fin. Där var t. o. m. färger. Jag fruktar att det
första regnet gav stoden ett väl måleriskt utseende, men
hoppas att vårt verk snart skall sköljas bort. Det var nämligen
inte meningen att på något sätt gå staden eller
landskommunen i förväg.
Erk |