Nykarlebybor.

 

När jag nu och då får anledning att bläddra i vår flitiga släktforskare prof. Wold. Backmans släktutredningar för att komma underfund med något släktsammanhang, händer det inte sällan, att jag får syn på något namn, som ger mig anledning till ett invärtes upprop: Jaså, var den också av Nykarleby härstamning! Och naturligtvis gläder det mig som obotlig nykarlebybo särskilt, då jag återfinner namnen på mera bemärkta släkter och personer.

För närvarande vänder jag bladen i ett särtryck om en släkt Juvelius, som förf. nyss lade på mitt bord. Det är som vanlig: vid ett ytligt betraktande en massa namn, tills ögat plötsligt fångas av ett, åt vilket man nickar ett menande igenkännande.

Även i detta lilla 18 sidiga häfte fäster jag mig vid ett par namn av allmännare intresse.

På 1700 talet bodde i Nykarleby en handlande Eric Juthe, förmodligen född på Juthas hemman. En av hans söner, som också hette Eric, blev filosofiemagister och var till sist präst i Kronoby. Under sin studietid hade han tagit namnet Juvelius. Om honom kan i förbigående nämnas, att han bl. a. utgav en liten barnbok på finska (»Yxi pieni Lasten Kirja«) och det märkliga med denna var, att den var avsedd som lärobok i finska för Sveriges dåvarande kronprins, sedermera konung Gustav IV Adolf.

Hans som Fredrik blev också präst i Kronoby. Dennes yngsta dotter hette Fredrika. Namnet säger till en början ej mycket, men redan sammanställningen Fredrika Juvelius vet vi oss alla ha hört förut. Och när vi kalla henne Frigga, se vi henne plötsligt omstrålad av det förklarade ljuset från en skär ungdomssaga. Runebergs Frigga — den blåögda, smärta, romantiska gestalten i skaldens första kärleksdrömmar och hans trolovade under sju år! I sina dikter återkommer ju skalden flere gånger till denna ungdomskärlek, och ett innerligt uttryck får den särskilt i inledningssången till Hanna: Till den första kärleken. Om Frigga förövrigt ej är urbilden till Hanna själv.

Frigga och Runebergs kärlekssaga är för ofta skildrad för att närmare här behöva omnämnas. Vi vet också, att Frigga omsider gifte sig med prästmannen Fredrik Vilhelm Venman i Kronoby. Som en tidsbild anför prof. Backman, att lysning till en början ej kunde utfärdas, emedan brudens mor motsatte sig giftermålet, och dock var Frigga vid den tiden redan 41 år gammal. Vi vet också, att hennes dagar blev nog så tunga. Under de långa mödosamma åren med sorger och motgångar var hennes ungdoms kärlekssaga livets lyckominnen.

Friggas både far, farfar och farfarsfar voro gifta med handlandedöttrar från Nykarleby; hennes mor hette Ulla Christina Collin. Närt det skrivits och ordats så mycket om ”Liljekonvaljen från Kronoby”, vilken benämning ju f. ö. är alldeles riktigt med hänsyn till hennes hemort, kan det å andra sidan kanske påräkna intresse att veta, att hon i flere släktled var nykarlebybo både på fädernet och mödernet.

———

Då jag bläddrar vidare i det lilla häftet finner jag ett annat namn, ack så välbekant för mig redan den tid jag pluggade botanik i Vasa lyceum. Friggas äldsta syster gifte sig med kyrkoherden i Kronoby Alcenius. En av deras söner var Otto Alcenius, han som skapade sig ett berömt namn inom den vetenskapliga världen bland annat genom sitt självständiga arbete Finlands kärlväxter. — Hade jag vetat, att den lärda förf. hade nykarlebypåbrå, skulle jag kanske läst ”Alcenius flora” med blidare sinne.

Erk




Einar Hedström i Österbottniska Posten nr 3, fredagen den 20 januari 1939.
Lars Pensar tillhandahöll.


Läs mer:
Till Frigga på Projekt Runeberg.
En släkt Juvelius på Genealogiska samfundets webbplats.
Fler artiklar ur tidningen.
(Inf. 2005-04-06/HK.)