Seminariegatan
skövlas inte!

De' va' väl bra, utbrast de båda unga, aktivisterna Peter Reipsar och Anders Engström, när de fick höra att stadsstyrelsen beslutat skona Seminariegatan från en total ombyggnad. De båda pojkansiktena sprack upp i ett brett grin och ögonen strålade. I förra veckan var de båda rysligt arga över att man skulle förstöra berget och björkarna, och de har fört en ivrig kampanj under de senaste dagarna, börjande med ett inlägg i debattforum i JT i fredags. Gänget trodde inte att det skulle tjäna något till, säger de, men det gjorde det. Nu sitter de i förödelsen på berget, och i bakgrunden borras det för fullt. Förstoring. [Man kan anta att borraren är stadens sprängare på den tiden, Antero Sironen. Pojkarna fick varsin konfektask av gårdsägaren och handelsmannen Gustav Bergfeldt.]

MAN HAR LYSSNAT på opinionen och bävat för kostnaderna och det har räddat idyllen vid Seminariegatan och tre meter av Brostuguberget i Nykarleby, åtminstone för denna gång. På onsdagskvällen beslöt stadsstyrelsen enhälligt att slopa en parkeringsplats och inte dra vatten och avlopp längs Seminariegatan från Bergstigen och norrut. Den planerade trottoaren längs östra sidan av gatan slopas också och det betyder att björkarna får stå kvar och att man inte går in med gatan på de områden som finns mellan körbanan och tomtgränserna längs östra sidan. En varsam schaktning längs västra sidan av gatan skall göras och där kommer en trottoar att byggas.

Det här, anser stadsstyrelsen, skall ge tillfredsställande förbättring av gatan med tanke på trafiken. Gångtrafikanterna får en tre meter bred trottoar att färdas längs. Någon enkelriktning av trafiken är inte nödvändig efter detta.

Stadsdir. Börje Nygård konstaterar att man lyssnat på opinionerna men att de kom väl sent — först på tisdag fick han stadsbornas öppna brev (publicerat i JT i fredags) på sitt bord. Han konstaterar också att gårdsägarna egentligen inte besvärade sig över planerna, men att man tydligen ville tillförsäkra sig ersättning för eventuella framtida skador på bl.a. de bergsbrunnar som finns vid nästan varje gård.

Man ville också slå vakt om miljön och till den hör ju björkarna, även om de precis inte nämndes.

Att det blir mycket dyrt att dra vatten och avlopp i en gata som mest består av berg var nog ett tungt vägande skäl för stadsstyrelsen. Speciellt som vattenfrågan redan är ordnad för de flesta gårdarna — liksom avloppet — och det dessutom går att ansluta gårdarna på östra sidan av gatan nedåt till ledningar som går längs älven och gårdarna på västra sidan till ledningarna längs Mellangatan.

Hur man riktigt har det med vatten och avlopp längs Seminariegatan blev känt för stadens myndigheter, närmast byggnadskontoret, sedan ritningar över det planerade arbetet lagts fram till påseende. En parkeringsplats som var ritad strax norr om Brostugan väster om gatan har slopats och därmed klarar man av gatubreddningen genom att ta tre meter mindre än beräknat av berget.

På den här gatstumpen läggs vatten- och avloppsledningar ner, men man kommer inte att fortsätta efter Bergstigen. Eftersom inga ledningar läggs ner kommer schaktningar som skulle ha skalat bort de små backarna längs gatan inte heller att göras. På västra sidan av gatan går man så nära husväggarna man kan, ungefär till en meter och på östra sidan blir breddningen bara obetydlig eftersom planteringar och träd skall stå kvar. Breddningen ger en alldeles tillräckligt trafiksäker gata. Stadsdir Nygård är också, liksom gårdsägarna av den åsikten att en rak och bred gata inbjuder till högre fart och i värsta fall kan minska trafiksäkerheten för skolbarnen.

Gång- och cykelstigen längs ån är farbar, men kan förbättras mycket.

— Det blir en budgetfråga, säger Nygård. Han tror dock inte att skolbarnen kommer att begagna sig av stigen sedan Seminariegatan breddats.