Stefan Fors aktuell med Purmobok: ”Har hänt grymma saker i byn”

Stefan Fors har bytt ut arbetsliv mot författarskap. Nu är han aktuell med sin andra roman.

Stefan Fors är aktuell med sin andra bok ”Stilla ligger sjön”.  Förstoring.
Bild: Rico Liljedahl

För omkring fyra år sedan vaknade Stefan Fors och bestämde sig för att skriva en bok. Det ångrar han inte. I synnerhet inte eftersom han, som är utbildad diplomingenjör, sedan en tid tillbaka har lämnat ett helt arbetsliv inom pappersindustrin bakom sig.

– Det är ett fantastiskt tidsfördriv. Jag har börjat ett nytt liv. Det är en stor sak i mitt liv. Speciellt under vintern utan arbetsliv behöver man göra något vettigt, och det här är mycket vettigt, säger Fors.

ÖT möter författaren Stefan Fors vid hans författarparadis – sommarstugan vid Andra sjön i Nykarleby.

– Jag är här varannan vecka under sommaren. Frun kommer inte hit, hon är inte intresserad. Vi har en massa djur – getter och hönor och sånt. Det är inte heller dåligt för äktenskapet. På vårvintern brukar hon tycka att det är dags att jag åker till ”Nykaabi”, säger han med ett skratt.

Författaren Stefan Fors trivs med stug- och båtliv vid Andra sjön i Nykarleby. Förstoring.
Bild: Rico Liljedahl

År 2022 gav Fors ut sin debutroman – en tillbakablick på Nykarlebys 1800-tal genom en släkthistoria – nu har han släppt sin andra bok.

Boken heter ”Stilla ligger sjön” och baserar sig på Sven Josef Nymans arkiv.

– Skelettet har jag fått från familjen Nyman i Nykarleby. Det här är Plast-Nymans berättelse. Hans dotter, Lena Salonen – född Nyman – kontaktade mig och frågade om jag ville bekanta mig med deras historia.

Att Fors den här gången har tagit sig an en ny släkt innebär också att skådeplatsen för berättelsen har skiftat skepnad.

– Det börjar i Purmo, i Överpurmo på Kauhajärvi, år 1890 med en familj, med fyra pojkar kvar i livet. Den följer deras uppväxt och hur de tar sig ut i världen. Purmo samverkade mycket med Nykarleby och Jakobstad så jag har många scener från båda städerna, säger författaren och fortsätter:

– Sedan strävade jag till att sätta in det i den historiska miljön och bygga på med kött från verkliga anekdoter, rykten jag tolkar som sanning och sådant. Där det finns luckor fyller jag på med fantasi – därför måste man kalla det roman – men det mesta är på något sätt sanningsbaserat.

”Jag hade planerat att de skulle mötas – men det hände av sig själv. Ett exempel är att en huvudperson från första boken dök upp i Purmo.”

Stefan Fors

Fors har arbetat med ”Stilla ligger sjön” – som följer med familjen Nymans livsöden fram till sommaren 1940 – i omkring ett och ett halvt år.

– Man kan inte missa emigrationen när man ser på Purmo på den tiden. Det fick jag lära mig. Om jag minns rätt var det fler än 2000 (personer) som for iväg till Amerika – många kom tillbaka. Från den här familjen for de också.

”Stilla ligger sjön” är helt fristående från hans första bok. Däremot är den inte helt oberoende.

– Jag hade planerat att de skulle mötas – men det hände av sig själv. Ett exempel är att en huvudperson från första boken dök upp i Purmo, säger Fors.

Hur många timmar han har lagt ner på boken har han ingen aning om. Det enda som står klart är att timmarna i varje fall inte är få.

– Jag har inte funderat. Men när jag börjar med något sånt är är det mer än ett heltidsarbete för det är i tankarna hela tiden.

”Alla var inte änglar. Det har hänt grymma saker i byn, det märker man om man läser boken. Men det är så pass långt bak i tiden och jag vill inte dölja historien. Man berättar det man hittar.”

En språklig utmaning har dock varit att han sedan länge bor i Itis, som ligger cirka 40 kilometer öst om Lahtis.

– Det har varit väldigt utmanade. Men jag är inte i arbetslivet längre och pratar svenska med min fru. Inför den första boken var det första jag gjorde att köpa två Kjell Westö-böcker, han skriver så bra svenska. Jag läste dem på några dagar för mitt ordförråd var så pass passiverat, säger Fors.

Enligt Stefan Fors har man god chans att uppskatta boken om man tycker om både historia och oberättade människoöden – eller ett av dem.

– Det är fascinerande människoöden. För någon av bröderna går det helt okej. Någon av bröderna kraschar helt och någon kraschar men drar sig ur skiten. Alla var inte änglar. Det har hänt grymma saker i byn, det märker man om man läser boken. Men det är så pass långt bak i tiden och jag vill inte dölja historien. Man berättar det man hittar.

Eftersom boken nu är utgiven letar Fors efter ett nytt bokprojekt.

– Folk får gärna höra av sig. Jag söker aktivt efter oberättade människoöden från 1800-talet.

”Det är svårt att ta avsked av människorna, det är sentimentalt och känns som att jag sviker dem om jag inte fortsätter att arbeta med dem.”

Någon bok om trakten han numera bor på har han dock inte i tankarna.

– Inte egentligen. Om jag skulle skriva om där jag bor nu behöver jag en finsk version och jag skriver inte så bra på finska. Sedan är hjärtat också här.

Fors medger dock att ett par månaders paus mellan böckerna kan vara bra.

– Det är svårt att ta avsked av människorna, det är sentimentalt och känns som att jag sviker dem om jag inte fortsätter att arbeta med dem.

Att Fors inte har något bokprojekt innebär även att han får mer tid för exempelvis fiske.

– Jag fiskar mycket, i morse fick jag sexton abborrar och två gäddor, säger han.