Nykarlebyminnen i bokform
verk av flitiga äkta makar

En av de närmaste dagarna utkommer i bokform framlidne pedagogen och bankmannen Einar Hedströms nykarlebyminnen sammanställda av fru Dagny Hedström, född Appelberg. Boken bär titeln Nykarleby — min barndoms och min ungdomsstad. Den omfattar cirka 230 sidor och är försedd med ett 60-tal unika bilder. Tryckarbetetet är utfört av Jakobstads tryckeri och tidnings ab och förlaget är detsamma.

— De minnen och hågkomster som är medtagna i boken daterar sig i huvudsak till det senaste seklets två sista decennier, alltså 1880- och 1890-talen. Utvikelser finnes dock både bakåt och framåt, berättar fru Hedström.

Varför min man kom att samla så mycket källmaterial, bottnar i hans levande intresse för sin födelsetad. Han representerade den fjärde generationen i en nykarlebysläkt med djupa rötter i hemstaden. Einar Hedström började teckna ned det mesta han erfor och hörde av intresse redan som skolpojke.

Fru Dagny Hedström har fått första
korrekturavdraget på boken och läser boken.
 

Kapplöpning med döden

— Min man avled i augusti 1951, 71 år gammal. Han skulle väl aldrig ha ens reflekterat över att ge sina hågkomster en större publicitet om inte . . . Ja, det var så att det var en vän till oss båda, som framkastade tanken på en bok. Och den vännen kunde tala så att min man lyssnade.

— Ändå ville ödet det så att min man hann arbeta på själva uppläggningen av boken under endast två år. Han gav sig in i en kapplöpning med döden och han förlorade loppet. På sin dödsbädd sade han att han borde ha förunnats ytterligare ett år av intensivt arbete.

— Varför just jag blev den som tog mig för att fortsätta och slutföra arbetet, berodde på att jag inte fann någon annan med ens mina små förutsättningar för att lyckas. Det gällde inte enbart att ha ett grepp på de tider som varit utan  också att behärska språket och ha möjlighet att ”tvätta bort” min mans något gammalmodiga språkbruk.

Felen mina och inte hans

Jag är ändå angelägen att få sagt att de fel som naturligtvis kommer att vidlåda boken när den kommer i sina läsares händer inte är min makes fel utan mina. Jag har under de två år som jag haft arbetet om hand mera än en gång insett att uppgiften var för svår också för mej. Synnerligast som jag fått dela min tid också med seminariets övningsskola där jag ger lektioner.

För alla dem som inte har förmånen att känna till Einar Hedströms liv och livsverk förtjänar delges en del uppgifter. Han blev student 1908 och fortsatte studierna vid Helsingfors universitet, som han dock på grund av sin aktivistiska verksamhet blev avstängd från. Han hade sedan under några år privat tjänst, varefter han till år 1921 verkade som folkhögskolföreståndare, först för Mellersta Österbottens vandrande folkhögskola och sedan för Vörå folkhögskola. Åren 1921—45 var han föreståndare för HAB:s filial i Nykarleby, samtidigt med att han [?] Österbottniska Posten. Han var även medlem av Svenska Finlands första folkting och en tid också ordförande för Nykarleby stadsfullmäktige.