FOTO: LEIF SJÖHOLM

Nykarleby församling har låtit restaurera alla 28 minnesstenar över de som stupade i vinter- och fortsättningskriget. Samtidigt har Nykarleby Lions Club stått för en putsning av frihetsmonumentet, som restes 1920. Bengt Sandvik som är en av de aktiva för projektet berättar att man började med att lyfta bort alla gravstensplattor och sände dem för att slipas och förgyllas på nytt. Men en stor del av arbetet på platsen skedde med frivilliga medhjälpare.

– Av någon anledning fanns det inget födelsedatum angivet på de som stupade i vinter- och fortsättningskriget. Bara dödsdagen och platsen där de stupade fanns ingraverat i stenarna. Det tyckte vi var lite märkligt, säger Sandvik som såg till att födelsedatumet också graverades in samtidigt som den gamla texten förgylldes på nytt. Det var församlingens trädgårdsmästare Marlene Braun som först tog initiativet till restaureringen. Hon hade märkt att det inte fanns något födelsedatum på plattorna. Dessutom var gräsmattan kring plattorna i dåligt skick.

– Det var hon som tog kontakt med församlingen och tyckte att något borde göras, säger Sandvik. Han tycker att det är viktigt att dagens ungdomar blir påminda om att de som stupade var 20-åriga ynglingar i sina bästa år. Samtidigt som stenarna togs bort putsades hela området genom att man tog bort dålig matjord och ogräs. En del skifferplattor som fanns på platsen förnyades också. Hela kostnaden på drygt 2 500 euro har betalats av församlingen. Det ståtliga frihetsmonumentet över de stupade 1918, som står intill krigargravarna har också fått sig en ordentlig putsning i sommar. Kostnaderna för det jobbet har betalats av lionsklubben i Nykarleby. Stenarna lades ner 1958. Det dröjde rätt länge innan man i Nykarleby bestämde sig för att hedra minnet av de som stupade i de två senaste krigen. Av någon anledning beslöt man först 1958 att lägga ner minnesstenarna. Varför det dröjde så många år efter krigen vet inte Sandvik. Men han har läst i gamla nummer av Österbottniska Posten att Nykarleby stad och landskommunen tillsatte en gemensam krigargravskommitté som fick i uppgift att ordna saken. Holger Haglund var ordförande och man valde arkitekt L. Wirkkala som flera år tidigare ritat en plan hur det skulle se ut. Han hade föreslagit en inramning med skifferplattor runt området och mellan raderna av gravstenar. I varje hörn skulle placeras en sten med facklor överst. Österbottens Granit i Jakobstad fick i uppgift att slipa de svarta granitstenarna. De båda kommunerna delade på kostnaderna på 510 000 mark sålunda att staden stod för 170 000 mark medan landskommunen gav 340 000 mark.

Monumentet restes 1920

Minnesstenarna placerades så att frihetsmonumentet med den ståtliga portalen utgör en fond. Även frihetsmonumentet har i sommar fått en putsning till sin forna glans. Det ritades i tiderna av arkitekten P. Björk från Helsingfors och tillverkades vid Oskar Aaltos stenhuggeri i Jakobstad. Monumentet avtäcktes söndagen den 28 november 1920, en vacker vinterdag med nyfallen snö. Dagen inleddes med gudstjänst i kyrkan. Mitt på dagen tågade man iväg från torget under musik och med skyddskårsfanor i spetsen. Många människor strömmande till och när man väl hade kommit till monumentet sjöng man psalmen ”Vår Gud är oss en väldig borg”. Seminaristernas hornkapell spelade. Monumentkommitténs ordförande Karl Fredrik Spolander höll ett gripande tal. När täckelset hade fallit höll Thure Heikel ett tal som syftade till de stupades minne. Man sjöng och många talade och den första som lade ner en krans var handlande Axel Kisor för stadsfullmäktiges räkning. Lärare John Sundqvist lade ner landskommunens krans. Festligheterna fortsatte med soaré i Normalskolans festsal. När festligheterna var över sände man ett telegram till Mannerheim. På telegrammet svarade Mannerheim i följande högtidliga ordalag: ”Djupt rörd av den gripande hälsningen beder jag att till dem, vilka för fosterlandet offrat vad de haft högst och äradt få frambära uttrycken av mitt varma deltagande och sympati.”

Källor: www.nykarlebyvyer.nu som publicerat gamla tidningsurklipp ur Österbottniska Posten.

Före krigargravarna fick riktiga stenplattor hade man placerat ut träkors på gravarna. De lades på plats strax efter krigen och under ledning av trädgårdsmästare Runar Asplund anlades gräsmattan 1948. Gravarna hedrades också med blomplanteringar. Per Backlund var med som 16-åring tillsammans med sin ett år äldre bror och för hand grävde de bort all backjord från området.

Hans äldre syster hade flera somrar på 40-talet som uppgift att vattna blommorna på krigargravarna i församlingens regi. Per Backlund och hans bröder hade som uppgift att höbärga gravgården varje sommar och som ersättning för höet rensade de gångarna från ogräs.

(Inf. 2006-12-13.)