Tal

hållet vid frihetsmonumentets avtäckning
den 28 november
av
Ingeniör Thure Heikel.

I de tappres namn, som här sova — ty de leva — och i deras anhörigass namn, ber jag härmed få av hjärtat tacka Nykarleby stads och landskommuner, kommittéer och enskilda, arkitekt och stenhuggare för den vackra, stolta forngrekiska minnesvård, som vi här se för våra ögon, och som i alla tider skall tala om Österbottens friborna söners gåva till det genom dem, och andra befriade Finland, den största gåva de kunde giva, då de offrade sig själva (tal. pekade upp på stodens skrift) FÖR FOSTERLANDET.

Då engång i tiden Persernas oräkneliga härskaror inträngde i det lilla, frihetsälskande Grekland för att förslava detsamma, då allting sviktade och darrade, då ställde sig en skara av 300 spartanska ynglingar under anförande av Leonidas i passet vid Thermopylä, för att mota fienden. Förrådda av en  g r e k  som förde perserna en hemlig väg över berget, kämpade ynglingarna modigt och föllo till sista man. Efter det Grekland omsider segrat och befriat sig reste dem deras beundrande och tacksamma landsmän en ärestod med följande inskrift: „Vandrare, gå till Sparta och säg att vi ligga här, emedan vi åtlytt fäderneslandets lagar.“ Spartas lagar lydde i korthet: „Allt för fosterlandet.“

Så vilen också I, våra kära, våra hjärtebarn, ben av våra ben och kött av vårt kött, vilen i älskad hembygds sköte, vilen till uppståndelsens morgon!

Och I, ungdomar, som här stån, svärjen att leva och dö såsom de, offrande  a l l t  för Gud, frihet och fosterland!

Detta är ett heligt rum.

“Inga slavar trampe kullen
Där de tappre bor i mullen!“

Men kommer tid, en sorgens tid,
Då bland gräset på våra gravar
Ett släkte vandrar i liknöjd frid,
Ett släkte av verkliga slavar,
Då ädla bygd, du vår kärleks hamn,
Du pärla i blånande bölja,
Sjunk djupt och för evigt i vågornas famn,
Att vår blygd och vår vanära dölja!