Herr
Redaktör!
Med anledning av författaren
Ingolf Frimans ”Drag ur Nykarleby historia”
införd i JT den 10 april vill undertecknad göra följande kommentar
beträffande jättegrytan vid Brostuguberget:
Man
får onekligen det intrycket att hr Friman sammanför jättegrytans
uppkomst med älvens forntida framfart, vilket inte torde vara helt riktigt.
Jättegrytorna
kan indelas efter bildningssättet i tre huvudtyper nämligen flodgrytor,
glacifluviala grytor och strandgrytor.
Den första
typen bildas i normala floder och vattendrag, uppträder i flodbäddar,
särskilt vid forsar och fall (t. ex. Döda fallet i Ragunda sn.).
Den
andra typen uppkomna av landisars och glaciärers smältvattensflöden
och därför ej bundna till |
terrängens
lägsta delar och vattendragen som de föregående är. Kännetecknande
för dessa grytor är bl. a. att de ofta är belägna högt
uppe på bergshöjder. Hit räknas förövrigt flertalet
av fennoskandiska jätegrytor.
Strandgrytorna
i sin tur är bildade vid nutida och forntida havs- eller sjöstränder
genom vågornas eroderande verkningar i form av virvelrörelser och rotation
av klapperstenar. Strandgrytor ha vanligen en oval- eller långsträckt
form samt är relativt grunda.
Med stöd
av ovanstående redogörelse bör jättegrytan vid Brostuguberget
räknas tillhörande den glacifluviala typen och saknar således
allt samröre med älven ifråga.
Stockholm
den 16 april 1960.
B
e n g t H a g e n |