Landsorten.
—
Pedersö den 11 juli,

”Kapellsöndan” är det vanliga namnet i dessa trakter på tredje söndagen efter Johanne. Namnet har uppstått däraf, att kapellborna, d. v. s. ungdomarna frän Jeppo och Munsala (sistnämnda socken var äfven förut kapell under Nykarleby), den dagen allmänt brukade bevista moderkyrkan i Nykarleby. Det mest granna och lysande i klädesväg man hade både för sig själf och hästen skulle då på. Emedan man på söndagen icke kunde få något till bästa i staden — utom möjligen Hoffmans droppar och öl — måste man på förhand förse sig med  varor. Det hörde nämligen till saken att vara lifvad den dagen. Kalasandet började redan under färden till kyrkan — om icke förut — och fortfor hela dagen. De flesta besökte därför icke alls kyrkan, utan roade sig i staden med alla medel, som stodo till buds. Ett vildt körande kring staden under skrål och rop hörde äfven till dagens firande. Vilda slagsmål inträffade icke heller sällan under dessa kyrkofärder. Först mot kvällen återvände man hem, mätt af denna världens goda.

Ungdomen från Nykarleby landsförsamling brukade äfven den dagen samlas i staden. Många egendomliga seder och bruk, som utmärkte den tidens kapellbor, lockade äfven de mest nyfikna från Pedersö att beundra kyrkobesökarena från ”Kapellet”. Småningom blef det en allmän sed bland ungdomen i södra hälften af Pedersö att företaga en utfärd till Nykarleby på kapellsöndagen. Äfven ungdomen ifrån Jakobstad fick man se i Nykarleby den dagen. Numera hafva Munsalaborna nästan helt och hållet upphört att besöka Nykarleby denna söndag. Pedersöborna fortfara därmed lik väl med oförminskad ifver. Sättet för dagens firande tyckes äfven öfvergått till dessa, hvilket icke just länder dem till någon heder. Söndagens namn har därför också i Nykarleby ändrats till ”Pederse-söndan”.

—st.—