Kommentarer till
Sonen Lindblom
tar över
efter konkursen
I samband med att artikeln Sonen Lindblom tar över efter konkursen publicerades 2022, ställde jag lite frågor till Ere, men av någon anledning blev svaren inte publicerade. Nu kom jag att tänka på dem i samband med att en brevkniv publicerades.
Trodde att MT-tehdas stod för Metallitehdas men det var MetalliTeos-tehdas. Företaget startades vid skiftet mellan 1950- och 60-talet. I Jakobstad tillverkades knappar, men kanske också dragkedjor. Båda sorterna importerades också. Ett tjugotal försäljare sålde ”allt från knappar till potatis”, det vill säga allt möjligt. Man flyttade till Karleborg i Nykarleby, men allt höll på att ta slut när det brann 1970.
Karivol fick inte borgen, men Ere körde på i all fall med 5 anställda. Det gick bra i början. Sen kom 90-talets ”lama”, idrottssponsorering föll bort och globalisering tog Tsaikka och pokaler. Mejeriet, såldes 1993, personalen sades upp och verksamheten flyttades till en hyreslokal i Jakobstad.
Oy Karivol Ab hade registrerats redan 27.08.1976. Firmanamnet kom från förnamn och efternamn av de som var involverade i grundandet. Företaget var verksamt i Kyyjärvi där det var inhyrt i en gammal skola och sysselsatte flera personer med underleveranser. Verksamheten avslutades när tiderna blev sämre och allt samlades till mejeriet, ungefär när Karleborg såldes 1980.
En riktig långkörare från början av 1970-talet var hållarna till Tsaikka-glasen, designade av Timo Sarpaneva. Han hade samarbetat med dragkedstillverkaren Kiitoketju tidigare och vid ett besök hos Prevex kom han i kontakt med Elof. Ursprunget var de plåtremsor som blev över när dragkedständer stansats ut. Elof hade köpt dragkedsmaskinerna från Gusum bruk och han importerade också deras kedjor. Småningom tog plast över som tandmaterial. Dragkedstillverkningen upphörde men stansning fortsatte. År 1977 tillverkades inte längre dragkedjor och Ere har aldrig sett maskinen som parade tänderna med tyger igång.
Barnträdgården brukade få restprodukten, det som tidigare var huvudprodukten, som hobbymaterial.
Karivol fortsatte att tillverka Tsaikka-hållarna till 2007 när Hackman köpte Iittala och kineserna offererade till en tiondedel enligt inköparen där. I-valot köpte Kiitoketjus tillverkning och fortsatt parallellt med oss och trodde ännu att det fanns lönsamhet för första leveransen från Kina var av väldigt dålig kvalitet och returnerades. Vi båda fick order för julförsäljningsbatchen. Jag tror dessutom att kinesernas modell var vår med lite mera guld och offerten missuppfattades vara i mark när den i själva verket var i dollar.
|
