Kvarnen unik i Finland
men dyr att restaurera

— JAG tycker inte att det finns någon större anledning att koppla ihop en renovering av den s.k. stadskvarnen i Nykarleby med en eventuell höjning av kraftverksdammen. Kvarnen behöver nämligen restaureras i vilket fall som helst. Och det är nu vi från Nykarlebys sida skall se till att detta arbete verkligen kommer igång, d.v.s. nu när museiverket tydligen fått ökat intresse för kvarnen i fråga.


Det här framhåller Berit Thors som representant för kulturnämnden i staden, men högst antagligen ger hon därmed också den syn på frågan som omfattas av nykarlebybon i gemen. D.v.s att stadskvarnen ska bevaras.

— Fast egentligen är detta ett problem som inte borde ha belastat dagens nykarlebybor. Om staden inte hade försummat kvarnen  så mycket redan på 20- och 30-talen så hade mycket vunnits.

Åtminstone i pengar. För en renovering i dag blir högst antagligen mycket dyr. Lägger man till kostnaderna för en eventuell flyttning av kvarnen, så är det självklart ett projekt som det kan vara svårt att få staden Nykarleby ensamt att stå för kostnaderna för.



Hade man varit tillräckligt framsynt i Nykarleby åren efter det  att stadskvarnen togs ur bruk, d.v.s. då sett till att den inte ha fått förfalla, så hade man haft ett problem mindre i staden idag. Nu kommer en upprustning antagligen att kosta rätt mycket. I synnerhet som det också kan bli frågan om flyttning av byggnaden om dammhöjningen förverkligas.


— Jag har ingen aning om vad renovering kan komma att kosta — någon sådan beräkning har ännu inte gjorts, säger Thors. Eftersom kvarnen är så kulturhistoriskt värdefull — enligt museiverket är ruinerna av stadskvarnen den sista av sitt slag i landet — så skall kulturnämnden dock de närmaste dagarna hos museiverket anhålla om ett ordentligt anslag. Förslagsvis uppemot 90 procent av kostnaderna för restaureringen och den eventuella flyttningen.

I skrivelsen kommer kulturnämnden med största sannolikhet att hänvisa till tidigare utlåtanden från museiverket — bl.a. till det remissvar som lämnades av verket i anledning av dammhöjningen — där det rekommenderas att kvarnen rustas upp.

Enligt Thors så har det väl inte klart uttalats från museiverkets sida att man där skulle vara beredd att förorda statspengar anslogs för detta ändamål. Men ett visst intresse finns och det är det man nu från Nykarlebys sida skall odla.

— Det gäller att hålla frågan vid liv — och det är vi beredda att göra, säger Thors.

Inom kort är det också meningen att regionmuseet, d.v.s. Österbottens museum, skall göra en expertbesiktning av stadskvarnen för att efter det avge en kulturhistorisk värdering. Också en sådan krävs även om man således vet att byggnaden är unik

— En renovering bör alltså komma till stånd, det är klart, framhåller Thors. En annan sak är sedan vad kvarnen skall användas till i sitt renoverade skick. Att den skulle ha någon framtid som kvarn är nog uteslutet. Det är ju inte verksamheten i byggnaden som är intressant utan byggnaden som sådan. Och då kunde den fast användas som kafé  även om vi har Brostugan.


Bo Sundström, Jakobstads Tidning den 31 maj 1981.
Margite Enlund tillhandahöll.


Läs mer:
Stadskvarnen i kapitlet Fakta.
Fler artiklar ur JT.
(Inf. 2021-09-12, rev. 2021-09-12 .)