Woldemar Backman var
modern för sin tid – ny biografi
över läkare och politiker

Henry Nygård, docent i nordisk historia vid Åbo Akademi, har skrivit biografin ”Hygien, arv och svenskhet” om läkaren Woldemar Backman, bland annat uppvuxen på Juthbacka. Foto: Jonas Brunnström

Han spelade en avgörande roll för tillkomsten av Malmska sjukhuset och var också föregångare på det hygienska området. i biografin ”Hygien, arv, svenskhet om provinsialläkaren Herman Woldemar Backman” skriver historikern Henry Nygård om en person, men kanske ännu mer om hans tid.

Med början på 1890-talet och fram till döden 50-talet år framåt var Woldemar Backman en betydande person både inom läkekonsten och lokalpolitiken i såväl Jakobstad som Vasa och sedermera födelsestaden Nykarleby där han också bodde sina sista decennier.

– Jag stötte först på den här personen när jag skrev min avhandling i början av 2000-talet och förstod att han varit en föregångare inom avfallshanteringen och att han intresserade sig för rashygien. Sedan fick jag i uppdrag att ordna hans handlingar i Nykarleby stadsarkiv 2006 och då upptäckte jag att han varit otroligt aktiv, säger Henry Nygård.


Rashygien väcker obehagliga associationer?
– Ja. Det är ganska svårt att gå in i den tankevärld som fanns då med det facit vi har på hand i dag, men det här var ju långt före andra världskriget. Det är en utmaning när man skriver om en person som var aktiv på 1920-talet, att bortse från det som hände sedan.

Rashygien sågs då som den praktiska tillämpningen av Mendels revolutionerande ärftlighetslära som fått fotfäste runt sekelskiftet.

– Det fanns mycket ärlighet i sökandet. Precis som inom dagens genforskning ville man hitta de gener som bryter ner människan och ur läkarnas perspektiv var målsättningen en frisk människa. När Backman talade om ras tänkte han inte på hudfärger utan sjuklighet och hälsa var i fokus. Sjuka människor var av sämre ras än friska.


Biografin beskriver en person som vid sekelskiftet var aktiv inte bara inom dåtidens folkhälsoutmaningar (exempelvis förebyggande arbete emot spridningen av tuberkulos) utan också hade stor del i att Malmska sjukhuset i Jakobstad kunde invigas 1908. Som lokalpolitiker och skeppsredaren Otto Malms siste vårdare hade han flera fingrar med i vad som visade sig bli ett utdraget spel.

– Otto Malm testamenterade vid sin död 1898 350 000 mark till ett sjukhusbygge i Jakobstad, men det blev en komplicerad fråga fastän man hade budget för både bygge och underhåll. På den tiden var det inte vanligt att folk for till sjukhus. Den allmänna uppfattningen var ungefär den att det var där man dog, och det var inte förrän på 1930- och 1940-talet som de kommunala sjukhusen dök upp i större utsträckning.


En av dem som motsatte sig Malmska var Backmans föregångare på Stadsläkarposten i Jakobstad, Ferdinand Borg.

– Han var inflytelserik och hade studerat medicin under en helt annan tid än Backman. Han var emot operationer och var av uppfattningen att människan skulle utstå det lidande som gud pålagt henne.

Att Backman, som hade kunskaper om modern smärtlindring genom exempelvis morfin, blev den som fick det medicinska ansvaret för Otto Malms sista tid blev avgörande för framtiden, tror Nygård.

– Det gav honom en skjuts framåt i karriären. Utan den Malmska kopplingen hade han troligen stannat vid att vara privatpraktiserande läkare.    

Henry Nygård har studerat Woldemar Backman i tio år, men det är först under de senaste åren som han målmedvetet arbetat med den biografi som nu är klar.
– Att det skulle kunna bli en bok var något som växte fram allteftersom. Det känns bra att vara färdig. Många frågor har väckts under processen, till exempel borde Woldemars hustru Elisabet ha fått en egen biografi. men man måste dra ett streck nånstans.

Hon blev en av Finlands tio första kvinnliga läkare under en tid då kvinnor inte ens hade rösträtt.

– Hon fick söka dispens för att studera och var dessutom yrkesverksam trots att hon gifte sig.    

”Hygien, arv och svenskhet” ges ut av Svensk-Österbottniska samfundet som ett led i 100-årsjubileet. Backman var samfundets första preses (ordförande) och en av initiativtagarna tillsammans med Harry Schauman.

I september utkommer Svensk-Österbottniska samfundets andra jubileumsskrift, en 100-årshistorik av Svenolof Karlsson.

Herman Woldemar Backman

• Född 1870 i Nykarleby som andra barnet av fyra till sjökapten Herman Backman och hans hustru Matilda. Död 1946 i Nykarleby.
• Uppvuxen i Heikelska gården nära kyrkan och på Juthbacka.
• Flyttade som tioåring till Vasa för studier på lyceet och utbildade sig till läkare i Helsingfors.
• Flyttade till Jakobstad 1896 och hade, förutom privatpraktik, flera läkarbefattningar som kommunalläkare i Purmo, Larsmo och Pedersöre, stadsläkare i Jakobstad och chefsläkare på Malmska sjukhuset.
• Flyttade till Vasa där han blev förste stadsläkare 1918 och sedan tillbaka till Nykarleby 1923 där han blev provinsialläkare.
• Hade flera politiska uppdrag, bland annat i Lantdagen 1905-06 och som stadsfullmäktiges ordförande i Jakobstad under 1900-talets första decennium.