Nykarleby

Hotellet blev bostadshus

Liljedahlska huset i Nykarleby, huset där restaurang och hotell von Döbeln tidigare fanns [egentligen Hotel Eden], kommer inom kort att vara färdigrenoverat.


Huset, byggt 1959, är det äldsta höghuset i Nykarleby.

Andra våningen totalrenoveras som bäst av Enlunds fastighetsservice, medan den tredje våningen, den översta, redan har genomgått en ansiktslyftning i ett annat bolags regi.

Bröderna Karl och Per-Ole Enlund lånade med bostäderna som enda säkerhet pengar till att köpa andra våningen, och totalrenovera den.

Syftet var från början att sälja lägenheterna när de stod klara och på så sätt få tillbaka de satsade pengarna.

– Banken trodde verkligen på att vi skulle lyckas sälja lägenheterna, annars hade vi aldrig fått låna pengarna på så fina villkor, säger Per-Ole.

– Vår bank är väl medveten om att lokalerna här just nu bara kan stiga i värde, påpekar Karl.

– I dagens läge lönar det sig verkligen att köpa bostäder i stället för att hyra, eftersom  räntorna och byggpriserna är så låga.

– Enlundarna har redan flera spekulanter på bostäderna, och folk har även visat intresse för lägenheterna i tredje våningen, som hyrs ut.

Lägenheterna i andra våningen är mellan 45 och 75 kvadratmeter stora, och inredningen är ljus och modern. Alla mellanväggar på planet har flyttats, och elledningar och vatten och avloppsrör är helt förnyade.

Våningen inrymde tidigare restaurang von Döbeln, men det är svårt att känna igen något från den tiden numera. En väggmålning syns i elskåpet i trapphuset, men det är nästan allt.



Karl Enlund har genom att tillsammans med brodern Per-Ole köpa en hel våning i Liljedahlska huset i Nykarleby och renovera den, lyckats med konststycket att som permitterad skapa ett nytt jobb åt sig. Förstoring. [Utanför syns skylten för Parturi Saga och Döbelns-skylten.]


Mer jobb än väntat

Den som flyttar in i den största lokalen kommer faktiskt att ha vardagsrummet och en del av sovrummet på det gamla dansgolvet. Enlunds påbörjade sitt arbete strax efter midsommar, och uppskattar att våningen står klar om några månader. Två av bostäderna är så gott som färdiga redan, endast den sista finishen kvarstår. Bröderna har som tilläggsuppgift blivit ålagda att även totalrenovera källaren, ett jobb som tar ytterligare någon månad att färdigställa.

– VI bommade grovt beträffande tidsuppskattningen, vi trodde att arbetet skulle gå mycket snabbare. Skulle vi ha vetat vad vi gav oss in på, hade vi troligen aldrig börjat, medger Karl.

– Vi ångrar trots det inte att vi gjorde det, för min del har jobbet varit ett av de roligaste jag har haft, och man får vara glad att man alls har arbete, tillägger Per-Ole.


Skapar sysselsättning

Idén bakom brödernas Enlunds fastighetsservice är främst just att skapa arbete. Karl jobbade tidigare som mattläggare, men blev permitterad, och bröderna beslöt att gemensamt försöka hitta en ny arbetsplats åt honom.

De startade ett företag, som specialiserade sig på små renoveringar. Karl blev VD för bolaget, och är den som gör det mesta grovjobbet. Per-Ole sköter huvudsakligen förhandlingar och dylikt, men hjälper till med ett handtag här och där när det behövs. — I vår familj har man alltid sagt att Per-Ole pratar medan Karl Jobbar, skrattar Per-Ole.

–  Jag har ändå annat jobb från tidigare, och behöver egentligen ingen extra sysselsättning. Karl är dessutom experten när det gäller renovering, när jag har hjälpt till har det hänt att han kommenderat mig att göra om något, om det inte varit tillräckligt noggrant gjort. Bröderna är äkta optimister båda två, och vågade därför satsa på ett så pass stort projekt som renoveringen i Liljedahlska huset.

– Så går det när två optimister är tillsammans, skrattar Karl.

– Om någon annan arbetslös eller permitterad vill skapa jobb åt sig på liknade sätt, krävs det nog att de är lika galna och optimistiska för att lyckas.

Renoveringen har medfört så mycket arbete, att Enlunds till och med anställt en person för att få jobbet snabbare klart.

Enlundarna tror inte att de kommer att ha någon brist på arbete i framtiden heller.

– Vi har redan börjat fundera på nästa projekt, men innan vi ger oss in på det gör vi klart här i huset, säger Per-Ole.

– Folk överlag borde vara mer optimistiska och satsa mer, det lönar sig, avslutar Karl.


Michael Karlsson, Jakobstads Tidning den 29 december 1995.
Ann-Catrine Enlund tillhandahöll med kommentarerna:

Jag var mycket där när pappa (Karl) och farbror byggde om Döbeln. Artur Liljedahl var gift med min mammas faster. Därför fick pappa erbjudandet att köpa hotellet. Bröderna Bengt, Kurt och Dennis köpte den översta våningen. Sixten Åhman, Byggess, gjorde ombyggnadsritningarna.


Läs mer:
Liljedahls affärshus.
Fler artiklar ur JT.
(Inf. 2020-01-08, rev. 2020-01-09 .)