Nu finns Socklots 600-åriga
historia mellan två pärmar

• Socklot by firar 600-årsjubileum nästa år. Men redan nu har Lars Smeds gett ut boken ”Socklot 600 Från medeltiden till svenska tidens slut”.

Under många år har Lars haft ett stort intresse att samla fakta och kunskap om byns tidiga historia. Han har grävt djupt i Socklotmyllan, studerat gamla dokument, kartor och kartbeskrivningar från 1740. Med tanke på Socklots kommande 600-årsjubileum nästa år beslutade han sig för att sammanställa materialet till en bok om byns uppkomst, utvecklig och liv under äldre tid.

Lars Smeds med en skattläggningskarta från 1740 på datorskärmen.
FOTO LEIF SJÖHOLM Förstoring.

Lars Smeds berättar att han genom markundersökningar hittat oväntat många ledtrådar hur byn såg ut på medeltiden. I Lillsocklot syns ett tydligt mönster var gårdarna fanns. Redan på 1500–1600-talet torde det ha funnits en radby mellan Gästgivars hemman och Hintz, där gamla landsvägen korsar Jakobstadsvägen idag.  Kyrkobyggarna Rijfs boställe har också avslöjats genom markundersökningarna. Smeds har hittat stora mängder mynt, några i silver från 1500-talet, två ölhanar (ölkranar) i brons från Gustav Vasas tid, guldringar, skospännen i silver, verktyg och mycket annat som nu finns bevarat i Smeds gårdsmuseum. Några föremål har tagits om hand av Nationalmuseet.

– Flera föremål bevisar att det förekom handel mellan Socklot och Stockholm redan på medeltiden, säger Lars Smeds.  

LARS SMEDS påpekar att han berättar historia inte historier. Under arbetets gång har han brottats med många frågor men också fått många ahaupplevelser

Att skriva historia är som att lägga ett pussel där en stor del av pusselbitarna till en början saknas. Genom efterforskningar kan man hitta en ny bit. Nya rön kan dyka upp som ger säkrare bevismaterial åt pusselbitar som suttit löst. Men det händer också att pusselbitar måste plockas bort då de överbevisas av nya fynd och fakta.  Men att fylla hela pusslet är omöjligt.

Ska man försöka leva sig in i hur folk levde och bodde i byn kan vara svårt då det nästan helt saknas skriftligt källmaterial från tiden före 1600-talet. Det är genom markfynden och den vedertagna skrivna historien om Österbotten man kan få vissa ledtrådar, säger han.

I ETT GAMMALT DOKUMENT har han hittat kanske den viktigaste pusselbiten. Det var i slutet av året 1424 som två brev anlände till Olof Nilsson i Socklot. Det ena brevet är skrivet av domprosten Fredrik Trast i Åbo. Det andra brevets avsändare Ingeborg Ragvaldsdotter. Breven handlar om lagfarter och innehållet har inget med Socklot att göra.

 Men vem var denne Olof Nilsson som fick de två fastebreven med fyra sigill?  Dessa två brev är nämligen de tidigaste skrivna dokumenten som bekräftar Socklot by i historien. Varför befann sig en så betydelsefull domare och ämbetsman i byn för 600 år sedan?

Lars Smeds har en teori.

­– I medeltida dokument förekommer ofta tvister mellan olika byar var gränserna skulle dras. Därför kan man tänka sig att Olof Nilsson var en ämbetsman som befann sig i Pedersöre, dit Socklot hörde på den tiden, för att dra rågångar mellan byarna. Folk hade säkert bosatt sig långt tidigare på de marker som senare blev Socklot. Men det var troligen Olof Nilsson som drog gränserna och gjorde Socklot till en by för att underlätta administration och skattläggning, förklarar Lars Smeds. Det är därför man kan anta att 1424 är Socklot bys födelseår, åtminstone i administrativt hänseende.

Breven som kom till Olof Nilsson i Socklot 1424.
FOTO SKÄRMDUMP Förstoring.

ENLIGT LARS SMEDS är det mycket som talar för att Olof Nilsson var identisk med Olof Nilsson Tavast som senare blev en av landets mäktigaste män bland annat riddare och hövitsman på Tavastehus slott. Det finns nämligen en plats i Socklot som sedan gammalt kallas Tavast. På skattläggningskartor från 1740-talet finns ett markområde intill Tavast som kallas Porfarhulten. Detta stärker sannolikheten att Olof Nilsson Tavast var brevets mottagare.

– Olof Nilsson Tavast var brorson till biskop Magnus II Tavast i Åbo där Fredrik Trast var domprost. Denna koppling pekar ett samband som förklarar varför domprosten i brevet kallar Olof Nilsson för frände. Han visste att Olof Nilsson befann sig Socklot, säger Lars Smeds.

När nya rågångar drogs upp på 1400-talet hävdade de gårdar som kom att tillhöra Socklot by fortsatt rätt till de ängar som råkade hamna på Sundbys eller Karbys sida.

– Sådana marker kallas urfjäll och denna rätt har respekterats under senare geografiska gränsdragningar. Socklotborna hade dessa ängsmarker i Karby och Sundby ända fram till nyskiftet på 1930-talet.  En annan rättighet som också går långt tillbaka i tiden är Lappobornas rätt till fiskevatten vid Finnhamn på Torsö, förklarar Lars.

I BOKEN framkommer att folk i våra trakter rörde sig över stora områden både till lands och sjöss. Den gamla postvägen från Åbo till Torneå gick genom Socklot. Närheten till havet hade också en stor betydelse. Lars Smeds hänvisar till forskare i Sverige som skriver att det var många Österbottniska bondeseglare som kom till Stockholm med varor på höstarna. År 1556 vad det över 700 handlande österbottningar som figurerar i slottsböckerna. På hemvägen från Stockholm lastades skutorna med spannmål, järn, tyger, verktyg och annat som behövdes.

Bokpärmen till boken på 231 sidor.
FOTO CREALIO DESIGN/OVE LILLAS Förstoring.

LARS SMEDS tror att de första inflyttarna kom till byn på tidig medeltid.

– De kom sjövägen och de kom från inlandet och bosatte sig på backen i Lillsocklot där väg 749 idag korsar gamla landsvägen.  Backens branta sluttning mot sydväst låg i skydd mot nordanvinden och erbjöd en lämplig båthamn ner mot en fiskrik havsvik, säger Smeds.

Ungefär samtidigt befolkades Storsocklot som ligger närmare havet längs byvägen mot norr. Nybyggarna slog ner sina bopålar längs vikens strand och hade en vacker skärgård när de blickade över sjön mot nordost.

I den rikt illustrerade boken skriver Lars Smeds också om bysamhället, kyrka och församling, näringar, krig och ofärdstider. Man kan läsa exempel på vad som behandlades när Socklot byrätts protokoll skrevs 1751–1761. Boken innehåller också många kartor och en förteckning över de enskilda hemmanen.

– I mitten av 1500-talet fanns det 28 hemman i Socklot. Detta antal har dock varierat under århundraden. Under stora ofreden 1714–1721 ödelades många hemman och folk flydde från byn. Den mest upprörande händelsen i Socklots 600 åriga historia från den tiden är att 19 personer, de flesta barn, bortfördes till Ryssland, berättar Smeds. Under krigsåret 1908 tågade både svenska och ryska trupper genom byn längs postvägen.

EFTER SLAGET i Oravais i september rörde sig de ryska trupperna norrut. Många var sårade och sjuka och över 3 000 soldater stannade i Socklot för att återhämta sig under en veckas tid. Lars säger att uppskattningsvis 100–200 soldater dog i Socklot av kallbrand och inflammationer.

– Men för eftervärlden har det förblivit okänt var dessa ligger begravda, säger Lars.

Socklot firar sitt 600-årsjubileum den 7 juli nästa år.