Topeliusjul

”Du lilla sära med ögon  ...” plitade min syster ner med barnslig stil i sin första minnesbok. Det var det hon uppfattat av Topelius dikt ”Behåll din krona” när hon lyssnade till mormor Anna som likt Topelius i sin minnesstod sitter omgiven av barn.
     ”Du lilla kära med ögon klara ...” sjöng hon med darr på rösten. Dikten fanns i Topelius ”Läsning för Barn”.  Ett praktfullt band i blått. En jubileumsutgåva från 1902. En silverängel i sekelskiftets jugendstil pryder pärmen. Några dikter anknyter till jul som Julgranen och Toinis julvisa, där julbocken är stor och grå med horn och päls från topp till tå. Sidorna faller isär och limmet knastrar. Illustrationerna är gjorda av svenska och finska konstnärer som Albert Edelfelt, Albert Engström, Carl Larsson och Venny Soldan-Brofelt. Många bilder föreföll skrämmande och hemska men några också underbart tilltalande.

Sagofarbror Topelius fabulerar och berättar med en sällsynt förmåga att leva in sig i sagolystna barns värld. Topelius gav mig språket och Topelius jul blev ett mönster för julfirandet i Norden. I dagboksanteckningar beskrev Topelius det stämningsfulla julfirandet i Nykarleby där Betlehemsstjärnan tändes stjärna vid stjärna. Han berättade hur han på Kuddnäs klädde lanternor på höga stänger med granris och grannlåtar och hur de nickade åt honom, hur kyrkklockorna ringde i julottan, lanternorna glänste i mörkret och kyrkan lyste av hundrade ljus i dunklet och en böljande orgel ljöd därinne.
     Också vi firade julen i Topelius anda. Vi klädde julgranen med levande ljus och flaggor med Betlehemsstjärnan i topp och efter julmiddagen klappade julbocken på dörren och lämnade klappar i en bykkorg och hastade vidare.

Topelius julsånger är friska och omedelbara. Sången ”Nu börjar den snöiga stormen sin färd ...” faller i glömska och konkurreras ut av sånger som ”I'm dreaming of a White Christmas” eller ”I saw Mummy kissing Santa Claus”.
     Den rödklädde tjocka jultomten, symbol för den modärna julen, är en helt annan än den jag läste om i Toinis julvisa
     Jorden ligger svart och kal och hård kring Topelius minnesstod av Ville Vallgren nära Johanneskyrkan och Felix Nylunds stelbenta flickor i Teateresplanaden. Minnesstoder av en skald som i ”Blad ur min tänkebok” skrev att ett folk av sten och brons förefaller spöklikt.
     Topelius julpsalm ”Giv mig ej glans ej guld ej prakt” tonsatt av Jean Sibelius ramar in julfirandet än i dag som ett minne av skaldens ljusa förtröstan och frid, tro på änglavakt och syn på gåvor.
     Långsamt skapas en gräns mellan det förgångna och nuet.