Lions Club Nykarleby 30 år 1965–1995

I det föregående har redogjorts för klubbens verksamhet efter såväl 5 som 15 års arbete. Denna sammanställning får utgöra ett komplement gällande hela 30-års perioden. LC Nykarleby tillhörde under de första åren Finlands Lionsförbunds F-distrikt. Då klubbarnas antal inom distriktet blev för stort bildades ett nytt från hösten 1977. Med grannklubbarna inom zonen överfördes vi till 107 O-Distiktet, vars verksamhetsområde omfattar delar av Vasa och Uleåborgs län. Vart tredje år väljs distriktsguvernör tillhörande vår region, som omfattar de svensk- och tvåspråkiga kommunernas klubbar.

Medlemsantalet i Nykarleby-klubben har hållits rätt konstant. Från att ha räknat tjugotre stiftande medlemmar utökades medlemsantalet snabbt till några över trettio lionsbröder. En kort tid tillhörde trettiosju bröder klubben, vars medlemsantal hållit sig omkring trettiofem. I medlemsmatrikeln har 81 bröder en längre eller kortare tid antecknats som LC-medlemmar. Vid jubileumstillfället är fortfarande 5 chartermedlemmar aktivt med i verksamheten och samtliga kan uppvisa 100 procents närvaro under de gångna trettio åren. Klubben har en ständig medlem. För övrigt har närvaroprocenten vid klubbens möten varit i det närmaste maximal. Det anses som en hederssak att genom s.k. lappning närvara vid klubbens styrelsemöte eller annars besöka en annan lionsklubbs möte, om man varit förhindrad att bevista den egna klubbens ordinarie månadsmöte.

Klubbjubileer har hållits vart femte år. 5-årsfesten hölls på Stadshotellet i Jakobstad den 10 oktober 1970 med dåvarande DG Orvo Laine och ZO Georg Kaustinen jämte ladies som hedersgäster. Lion Hugo Nybäck hade sammanställt en detaljrik historik över klubbens första femårsperiod. Fem år senare samlades man till fest på hemmaplan på Restaurang von Döbeln. Tretton bröder som varit med från början fick motta Chevronmärket ur DG Olli Kumpilainens hand. 15-års jubileet hölls på Juthbacka-restaurangen först i februari 1981. Festen övervars av närmare etthundra personer, bland dem DG Matti Isokoski och VDG Carl-Johan Björk jämte ladies samt gäster från vänortsklubben LC Sollefteå. Distriktsguvernören utdelade 15-års märket för 100 procents närvaro till bröderna Manne Bergman, Bror Ceder, Birger Fredriksson, Henry Grönlund, Anders Nyman, Alix Ström, Erik Sund, Stig Sundkvist och Johannes Swels. 20-års festen blev en värdig tillställning med DG Jussi Isotalo och lady Helena samt företrädare för LC Sollefteå som hedersgäster. Uppvaktande klubbar och organisationer gav jubileumsfonden ett ordentligt grundkapital. Klubben utdelade av aktivitetsmedel 7000 mk i olika stipendier. I samband med klubbens 25-årsubileum överlämnades medel ur jubileumsfonden till Nykarleby sjukhem. DG Seppo Haapaniemi framförde hälsningar från Finlands Lionsförbund och O-distriktets styrelse. Han överlämnade förbundets 40-årsmedalj till klubbens fadder Wäinö A. Kivinen, som dock var förhindrad att personligen motta utmärkelsen. DG:s förtjänstmärke tilldelades tre av klubbens chartermedlemmar, lion Manne Bergman, Erik Sund, Stig Sundkvist.

Månadsmötena har hållits andra onsdagen i månaden. Som en av få klubbar i landet höll man länge fast vid att inleda mötena kl 20.00. Sedan något år tillbaka samlas man en halv timme tidigare till ordinarie månadsmöten. Juthbacka herrgård var de först åren samlingsplats för såväl ordinarie månadsmöten som styrelsens möten. Då restaurangen på Juthbacka stängdes flyttade man över till Restaurang von Döbeln, som fortsättningsvis är mötesplats också efter att restaurangen öppnat i annan fastighet vid Bankgatan. Under ett antal år samlades styrelsen till möten första onsdagen i månaden i sparbankens klubblokal vid samma gata. Till varje möte har sedan hösten 1969 skickats skriftlig inbjudan till månadsmötena. På föredragningslistan har ärendena för kvällen antecknats. Någon gång per verksamhetsperiod hålls månadsmöte på annan ort eller plats i samband med företagsbesök.

Aktiviteter gamla och nya.

Många har återkommit år efter år. Sådana är t.ex. lotterier förenade med av bröderna tillverkade lotterivinster. Tack vare kunniga båtbyggare i medlemskåren har uppslutningen och tillvekningen av plastbåtar lyckats väl. Försäljningen av älgsoppa, tillredd med hjälp av ladylions, har aktiverat bröderna och förstärkt klubbens kassa. Stort pådrag har luciafestligheterna den 13 december krävt under snart 20 år. Aktiviteten har skett i samarbetets tecken med LC-klubbarna i Munsala och Jeppo.

Aktiviteter man minns är de årliga pappersinsamlingarna, höst och vår. Behållningen blev inte så stor i mark och penni som nyfikenheten och tillfredsställelsen att hitta gamla vecko- och herrtidningar bland pappersbuntarna. Verksamheten lades ned, då hopsamlandet av papper ordnades på annat sätt i staden. Pimpeltävlingarna vid Andra sjön pågick också under ett antal år, till en början med stort deltagarantal. Fångsterna blev måttliga i jämförelse med de priser som utdelades till de bästa tävlingarna. Då aktiviteten började gå på minussidan ansågs det berättigat att upphöra. Röda Fjädern- och Röda Hjärtat-insamlingarna irriterade säkert mången biltrafikant, som blev stoppad på infarterna till stadscentrum. Aktiviteterna gav goda resultat i form av sålda fjädrar resp. hjärtan. Trafikräkningen vid Stora bron gav liten utdelning för kassören men i stället anledning till vadslagning och tippning hur många bilar som under ett dygn kört över bron.

Roparsand-bodan.

Ännu är klubbens aktivitet för talpedagogisk verksamhet på sommarkolonin på Roparsand i gott minne för mången broder. Sekreteraren Hugo besökte en vacker sommardag i juli 1973 talpedagogen Östen Engström under pågående lektion i den av klubbmedlemmarna uppförda ”bodan”. Hälsa lionsbröderna, bad Östen, att bodan gott har tjänat sitt ändamål. På cykelfärden hem tillkom följande rim, som nedtecknades i verksamhetsberättelsen:

Till vår tysta medlem.

Tyst och stilla uppå strand
står vår Boda på Roparsand

Uti den han Östen
för barnen höjer rösten
han därpå många sätt
lär de talstörda barnen
ljuda och tala rätt.

Ja hela fem år där har stått vår Boda
och i Lions-anda utfört det goda.

Föredragningslistans ”Korvmästaren har ordet” är säkert det ärende som rönt det största intresset bland lionsklubbens medlemmar. Under nästan 15 år pågick korvförsäljning utanför Idrotts- och Ungdomsgården med bröderna som korvgubbar. När försäljningsturerna fördelades på månadsmötet fanns det alltid anledning att diskutera. Än gällde det korvpriset än senapens smak, kioskens uppvärmning, renhållning av kokkärl, korvens kvalitet, gasbehållaren, korvleverantörer, idrottsgårdens arrende o.s.v. Det framkom tydligt att korvförsäljning berörde varje broder. Kassören redovisade försäljningens inkomster och utgifter vid varje månadsmöte. I bokslutet framgick årets överskott av korvhanteringen. När ledningen för idrottsgården beslöt om försäljning från gårdens egen kiosk, upphörde brödernas intresse och korvkiosken såldes.

Som statister i Nykarlebyfilm.

Sommaren 1993 fick LC Nykarleby ett ovanligt erbjudande. Det gällde medverkan vid inspelning av två skilda scener i en film i Nykarleby. Trots sommaruppehåll i det egentliga lionsarbetet ställde ett 50-tal bröder—familjemedlemmar upp i ett begravningsfölje på gravgården. Till det andra tillfället, en gudsjtänstinspelning i Nykarleby kyrka kom ett 90-tal medverkande ortsbor med lionansanknytning. Filmen SMÅSTAD i fyra delar blev en framgång för Nykarlebyregissören Anders Engström. Filminspelningen blev även en bättre tillställning för staden och för dess lejon en verklig kassapjäs. Med tanke på förestående 30-års firande överfördes senare på hösten en större del av honoraret till klubbens jubileumsfond.

Lionshjälp till Nykarleby Sjukhem.

När Nykarleby sjukhem uppfördes i slutet av 1980-talet deltog lionsklubben aktivt i arbetet. Flera talkotillfällen anordnades. Bidrag har beviljats till bl.a. byggandet av en öppen spis i sjukhemmet. Några av klubbens medlemmar var engagerade i sjukhemmets byggnadskommitté och vid ett besök i sjukhemmet i Fredrikshamn fick man uppgifter om att LCIF-fonden beviljat medel för därvarande sjukhemsbygge. Varför inte söka även för Nykarleby sjukhems räkning? Efter diverse förarbete kunde man på sommaren 1988 överlämna bidragsansökan, undertecknad av de tre lionsklubbama i Nykarleby, till DG Kalervo Latvala i Lappajärvi. Med förord av distriktstyrelsen och god draghjälp av broder Carl-Johan Björk i Jakobstad/Malm fördes ärendet vidare. Ett knappt år senare kom meddelandet: LCIF har beviljat ett bidrag för sjukhemsbygget i Nykarleby, Finland. Beloppet 44.943 US-dollar eller ca 200.000 mk blev ett välkommet tillskott till byggnadsfinansieringen. De små summor som erlagts till den internationella fonden under åren hade stadens tre lionsklubbars vidkommande gett bra utdelning, konstaterades tacksamt. I sjukhemmet finns Lion-emblemet uppsatt på synlig plats liksom en platta intill den spis som lionsklubbarna i Munsala, Jeppo och Nykarleby bidragit till.

Ännu en andra gång erhölls bidrag från nämnda fond till Nykarleby Sjukhem. För anskaffning av en ny invabil hade inlämnats en ansökan i samarbete med klubbarna i Munsala och Jeppo. På hösten 1999 kom bekräftelsen på att 26 547 USD (ca 160.000 mk) beviljats under förutsättning att den övriga finansieringen kunde ordnas. Till den medverkade ortens tre lionsklubbar.