Lions Club Nykarleby 40 år 1965–2005

Aktivitet plogmarkering.

Första gången plogmarkering nämns i klubbens protokoll är från hösten 1991. Ärendet finns upptaget som ny aktivitet på verksamhetsplanen för perioden. På styrelsens septembermöte gavs broder Kaj ”i uppdrag att undersöka möjligheten att få sätta ut vägkäppar”. Kontakt skulle tas med vägmästaren i Jakobstad. Kontakten ledde till resultat och på månadsmötet i november meddelades att plogmarkeringen var slutförd. 260 arbetstimmar gav som inkomst 6537 mk.

Bland aktiviteterna för följande period finns antecknat ”vägmärkningstalko i höst” och presidenten ålades kontakta vägmästaren i Oravais. Tyvärr ansågs enligt protokollet ”offerten för hög” och bröderna fick se fram emot nästa höst, då aktiviteten inbringade 5300 mk. Ytterligare två gånger under de följande åren blev det ingen plogmarkering för klubben. Konkurrensen från olika organisationer och även privatpersoner har blivit skarpare.

Ett rekord för klubben nåddes 1998, då nästan 9500 mk inflöt på klubbens konto. Arbetet skedde dock i samarbete med den s.k. Lettlandskommittén, som fick del av inkomsten. Samarbetet har under senare år fortsatt och t.ex. hösten 2004 höggs 3700 markeringskäppar för samma kommittés räkning.

Förberedelser inför plogmarkeringen.

Bröderna har under åren kört flera tusen kilometer med egna bilar för att komma fram till utplaceringsorterna, som till största delen är belägna utanför vårt verksamhetsområde. Orter som Lappfors, Storbacka, Bosund, Lövö, Nådjärv, kommunala vägar i Alahärmä är bl.a. kända för bröderna, som alla getts tillfälle att vara på ”utfärd”.

Men också bortplockande och avbrutna markeringskäppar har bröderna nödgats ersätta med nya. I protokollet finns antecknat att ofoget skulle noteras i Jakobstads Tidnings spalter. Plogmarkering av våra vägar har dock under åren varit en intressant och givande aktivitet för bröderna inte bara för kassaförvaltaren.

[Stikavägen av William Neuman.]

Bastubadande chaufförer.

Brödrahjälp.

Lionsarbetet är som känt till stor del inriktat på social verksamhet. Stora internationella projekt har aktiverat klubbarna under åren utan att förringa eller undervärdera insatser och hjälpverksamhet på det lokala planet. Nykarleby sjukhem har som exempel varit föremål för klubbens aktiviteter i olika sammanhang, bl. a. då hemmet uppfördes och då taxibil anskaffats. Kännbara belopp kunde på de lokala klubbarnas initiativ erhållas från LCIF-fonden i USA. Som bevis över samarbetet finns i hemmet flera lionsemblem uppsatta. Ett annat område där bröderna visat sin sociala aktivitet är de insamlingar som krigsinvaliderna under många år sysslat med. Enligt anteckningar i klubbens mötesprotokoll har bröderna medverkat som chaufförer och ledsagare för soldater, som gått från gård till gård i de årliga höstinsamlingarna på orten. Ett tiotal bröder har varje år sedan 1993 ställt upp som medhjälpare, där de allt äldre krigsinvaliderna inte kunnat medverka. Ekonomiskt har klubben inte haft någon fördel av aktiviteten. I stället har bröderna på ett utmärkt sätt kunnat stöda det lokala arbetet för invaliderna och deras anhöriga. Som en uppskattad motprestation har hjälparna bjudits på en bastu- och simhallskväll i sjukhemmet de senaste åren.

Lejonen i skrothopen.

Skrotinsamlingen tog sin början åren 1999–2000 då Paavo Tyni var president. Insamlingen omfattade då både Jeppo, Munsala och centrum. Skrotupplag uppstod i Hirvlax, Vexala, Jeppo, betongstationen i centrum samt i Kovjoki. De första åren pressades skrotet på platsen av en firma från Åbo. Det var intressant att se hur stora bilar på några minuter pressades ihop till en fyrkantig låda. Det blev pengar i kassan för Lions Club Nykarleby och detta upptäckte förstås Lionsklubbarna i Munsala och Jeppo vilket gjorde att även de gav sig in i den lukrativa skrotbranschen. Vi trodde att med den mängd som vi samlade på oss att det inte fanns särskilt mycket skrot kvar att samla i vår stad. Men där hade vi fel. Ganska snart började allmänheten att ta kontakt med Lionsklubbarna och ställa frågor om vår skrotinsamlingsverksamhet. Många stadsbor hade upptäckt att det fanns skrot de ville bli av med och ryktet spred sig snabbt. År 2003 kunde Lionsklubbarna med stor tillfredsställelse konstatera att vi öppnat dörren till en synnerligen välförsedd inkomstkälla. Som exempel kan sägas att perioden 4.6.2003 till 13.8.2003 så samlades in 142.420 kg skrot, motsvarande 150 normalstora personbilar. Från och med hösten 2003 samlas allt skrot på ett ställe, nämligen vid betongstationen i centrum. Birger Fredriksson är den som tar emot samtal och övervakar verksamheten. Michael Kronlund hjälper till med praktiska arrangemang kring transporter, logistik samt finns tillhanda när större mottagningsprojekt ska genomföras. När det gäller större skrotmängder försöker vi utreda möjligheterna att transportera bort det direkt med långtradare. Det spar både tid och energi ifall man kan spara en lastning och en lossning av skrotet. När uppsamlingsplatsen är så pass full av skrot att det räcker till ett lastbilslass är det Fredriksson som tar kontakt med en skrothanteringsfirma i Lappo och efter några dagar avhämtas skrotet. Skrotet mals och finfördelas i Lappo och efteråt förs det till Brahestad för återanvändning.