10. Juthbacka möter framtiden

År 1981 kom en man i medelåldern jämte sin hustru och två barn åkande i sin splitternya bil motorvägen fram längs den österbottniska kusten. Bokstavsbeteckningen skvallrade om att det var en utlänning. Hur det nu var svängde han plötsligt in sin bil på en biväg.

— Nykarleby, säger han, där är jag född, det skall bli trevligt att se hur de har det nu för tiden. Tak över huvudet skall vi väl få på Juthbacka. Jag vill minnas att de höll på med en modern campingplast i början på sextiotalet, då mina föräldrar och jag flyttade över.

Mycket riktigt — där står Juthbacka, precis som 1821 och 1961.

— Vad säger ni, är det inte en snygg herrgård, ett mästerverk av gustaviansk byggnadskonst! Juthbacka är sig likt, men här omkring tycks det ha ändrat väldigt sedan sist.

Och det har förändrats: Campingplatsen är ett jätteområde med fina parkeringsplatser. Lägerplatsen är sinnrikt ordnad, så att naturen bevarats, trots alla moderna möjligheter som nu tycks stå till buds. Där finns kokmöjligheterna som man så ivrigt diskuterade, men det tycks nu inte vara så flitigt utnyttjade på grund av konkurrensen från cafeterian, en bländande företeelse.

— Där finns en skylt, på vilken det står BAD. Men som ni ser är det inte bara den berömda finska bastun som står till buds där utan en högmodern swimming-pool!

Sedan familjen Juthman — namnet säges härstamma från en bonde i Nykarleby på 1500-talet — tagit sig ett uppfriskande dopp, besluter man sig för att gå upp till den gamla herrgården, där husmödrarna förr brukade hålla till under tiodagarssemester. Nu tycks det vara lite annorlunda.

— Juthbacka gård är numera förvandlad till ett centrum för alla de olika anläggningar som hör till stiftelsen, berättar föreståndarinnan. Här finns sällskapsrum, skrivrum, och konferensrum. Övre våningen är förvandlad till bibliotek och föredragssal, vilka visat sig vara mycket nödvändiga, då husmorssemestern numera är förbunden med litet andlig gymnastik några timmar om dagen.

— Och numera har vi en stor grupp unga mödrar på Juthbacka varje sommar. Alla vet hur väl just de behöver semester. De får ta barnen med sig, och de blir väl omhändertagna. Här har vi både barnsköterskor och barnträdgårdslärarinnor som bereder barnen sysselsättning.

— Men vi har mycket annat fint, som vi inte förr hade på Juthbacka, berättar föreståndarinnan vidare. Vi har vår egen läkare som ser till att de blir väl omhändertagna på bästa möjliga sätt. Och i vårt jäktade tidevarv får vi vara glada åt att man numera lätt kan råda bot på den överansträngning — stress kallas det visst — som brukar drabba oss ibland. Våra terapeuter kan faktiskt åstadkomma underverk. Men också själen kräver sitt, och det lilla åkapellet där borta är en välsignad sak för hemmet.

— Så ni är nykarlebybor? Då är ni mer än hjärtligt välkomna. Egentligen är allt sig likt här. Det gamla har bevarats, men också det nya har beretts plats. Hur skall vi ordna det för de dagar ni vill stanna här: en liten familjestuga eller ett dubbelrum i vår allra nyaste flygel? Det är bara att välja.

— — —

Vem vet? Kanske kommer utvecklingen att gestalta sig ungefär på det sätt, som familjen Juthman fick uppleva Juthbacka i sin framtidsdröm. Helt säkert kommer de flesta detaljer att vara annorlunda, kanske alla. Men de gångna tio åren har visat på rika möjligheter. Det gäller nu att förverkliga något av det som ligger inom räckhåll.

Slå vakt om Juthbacka!

Lycka till!