Nordisk familjebok, uppslagsverket som har svar på allt, redogör
här för allt och lite till, som är värt att veta om
filar och filhuggning.
Filhuggning, mek. tekn., tillverkning af filar, sker vanligen
för hand, i det att den på förhand af bästa cementstål
utförda och genom slipning formade stången medelst mejselhugg
förses först med u n d e r g r a d
och sedan med ö f v e r g r a d
[den undre resp. övre raden tänder] (se F i l).
Därvid hvilar filen på ett huggstäd, som för att skona
färdighuggna sidor å filen är försedt med blybeklädnad,
b l y s ä n k e. De för
huggningen använda mejslarna äro 60 till 100 mm. långa med
rak, konkav eller konvex egg utaf 3 till 50 mm bredd, alltefter fordringarna
på graden. En skicklig filhuggare kan vid grofva och stora filar göra
70 till 90 slag i minuten och vid finare intill 240. Efter huggningen upphettas
filarna för härdning till rödvärme, sedan de först
öfverdragits med ett lämpligt skyddande lager (af rågmjöl
och salt) för att förekomma de fina gradspetsarnas förbränning.
Efter afkylning aflägsnas den under uppvärmningen uppkomna glödspånen
m. m. genom borstning med sand och vatten, behandling med sandbläster
eller betning i utspädd svafvelsyra, hvarpå följer hastig
torkning på en uppvärmd järnhäll. De ännu varma
filarna neddoppas så i bomolja [ett sämre slags olivolja], som
sedan får afdrypa, hvarefter filtången ["skaftet"]
utglödgas. Slutligen förpackas de i papper, som skyddar dem mot
rostning.
För handarbetets ersättande har man länge ända
sedan 1735 försökt konstruera f i l h u g g n i n g s m a s k i n e r,
med hvilka man åtminstone för vissa slag af filar lyckats ernå
någorlunda tillfredsställande resultat, dock utan att därmed
handhuggningen blifvit undanträngd i fråga om en noggrannare
arbetsprodukt. De flesta af dessa maskiner hvila på den principen,
att en huggmejseln uppbärande hejare lyftes medelst en roterande
lyftkam och därpå får under inverkan af en vid rörelsen
uppåt spänd fjäder åter hastigt falla ned, hvarvid
mejseln åstadkommer ett filhugg å den i en släde på
städet hvilande filkroppen. Sedan hejaren ånyo lyfts, frammatas
släden med filen ett stycke, afpassadt efter filgradens groflek.
Efter en tids användning blir filgraden fullstoppad af filspån,
hvilka å gröfre filar aflägsnas medelst fina stålspetsar
och å finare med borstar af ståltråd, hvarvid är
fördelaktigt att fukta filarna med petroleum. Slöslitna filar
kunna ånyo skärpas med tillhjälp af sandbläster eller
renslipas och upphuggas på nytt. W. H. (A. W. Hoffstedt) |