Om fabrikören
Walfrid Wilhelm Wahlberg

1861–1922

Walfrid Wilhelm Wahlberg föddes i Nykarleby den 25 maj 1861. Han började sin yrkesbana som filhuggare på J. W. Nesslers filhuggeri i Nykarleby. Som yngling anlade han år 1882 en egen filhuggeriverkstad i förening med såg vid Vandaforsen i Helsinge socken (Dahlfors filhuggeri) i Vanda. Där dog han den 19 april 1922 i hjärtfel. Han gifte sig i Helsinge den 9 juni 1890 med lanthandlaren Hilda Augusta Bäckman, född i Kyrkslätt den 21 februari 1859. Hon dog i Helsinge den 25 september år 1900 i hjärninflammation. De är begravda invid Helsinge kyrkobys kyrka S:t Lars i Vanda. Walfrids syster, fotografen Maria Irene (1858–1943) bosatte sig på Dahlfors år 1905.

När Walfrid kom ner till södra Finland såg omgivningen bekant ut för honom, det var en fors i en älvfåra där hans verkstad skulle ta sin början, i stil med Nesslers filhuggeri i vid Stadsforsen i Nykarleby. Annonser i dagspressen skulle öka efterfrågan.

 
Annons i Hermes 1886.

Folkvännen 1888.

Lån 5000 mk beviljat 1891.

[— Industrilån. Utur de åt idkare af den mindre industrin anslagna statsmedel har åt filhuggaren Walfrid W. Wahlberg från Helsinge socken beviljats ett lån af 5,000 mark att användas till utvidgande af hans i samma socken inrättade verkstad för upphuggning af förslitna filar.]

Han var lyckosam i sina affärer och måste ha glatts åt det lån på 5000 mk som beviljades honom år 1891 för att kunna utvidga verksamheten. I början hade han mest arbetat ensam, men nu var han gift sedan ett år tillbaka.

En ny kvarn byggdes år 1892 i samband med att ån muddrades och rätades ut. Från 1914 fanns här ett elektricitetsverk och en anläggning där man renade trassel.

Hufvudstadsbladet 1892.

[Obs!
Herrar Sågverksägare.
Får härmed tillkännagiva, emedan min fabrik numera
bedrifves med vattenkraft, det upphuggning af flata
och trekantiga sågfilar à 2 p:ni centimeter utförs.
Dahlfors Filhuggeri Vanda
Fabr. W. Wahlberg,
kontor Albertsg. 8, Helsingfors. dit alla
arbeten och prof torde insändas.]

Han kände att han i annonseringen på något vis borde motivera sin kvalitet och sina priser, därför omnämner han här det fördelaktiga med att ha vattenkraft bokstavligen runt knuten. Men ryska tsarer och storfurstar och oberäkneliga konjunkturer i samband med utrikespolitiska förvecklingar gjorde att de lånade pengarna blev allt för tunga att bära på.

 
I slutet av oktober 1893 fanns den här minimala notisen i Åbo Underrättelser. Därifrån rullade det vidare. Åbo Underrättelser 30.10.1893.

 
Finlands Allmänna Tidningar, 27.2.1894.

Finlands Allmänna Tidningar, 6.9.1894.

Hufvudstadsbladet, 26.10.1894.

Hufvudstadsbladet, 1.12.1894.

Inom ett år var konkursförfarandet med auktion avklarat. I annonsen från december 1894 anar man att fabrikören vill ställa allt till rätta igen. Dock, man tillverkar bara på beställning och arbetena skall sändas till Dickursby station, ett bra stycke från huggeriet. Nu är fru (f.d.?) Hilda Wahlberg innehavare (år 1898) medan det år 1901 är O. A. Wahlbergs arvingar som sägs vara innehavare och Walfrid Wahlberg är disponent. Och slutligen, år 1905 står Walfrid Wahlberg igen som ägare av Dahlfors filhuggeri. De här detaljerna kan man få reda på genom trycksaken ”Adress- och yrkeskalender för Helsingfors jämte förorter” som den tiden utkom årligen. Nu hade han också startat en ”belysningsaffär” på Sjömansgatan 20.

Och i oktober 1905 var det dags för en halvsidesannons i Hufvudstadsbladet för att tala om att nu är det business igen som gäller.

Helsingforsposten, 24.2.1904.

I sekelskiftet 1800–1900 gjorde Helsingfors stora byggarbeten vid Vanda ås utlopp i Gammelstadsviken. Då tillkom bl.a. reglerdammen över den västra älvfåran. Den orsakade att vattennivån i ån hölls mer stabil, vilket kanske vid Vandaforsen kunde leda till översvämning vid höga flöden. Därför sannolikt klagomålet 1904 mot staden.

Ett år senare, 1905–1906 var det Walfrids tur att bygga en reglerdamm tvärs över ån vid Vandaforsen.

Förstoring.

Hans tre år äldre syster Maria Irene Wahlberg hade börjat en karriär som fotograf och flyttade 1905 till bror Walfrids adress i Vandaforsen. Där fotograferade hon bostadshuset och delar av fabriken, vissa foton finns på webbplatsen ”finna.fi”. Hon rörde sig också mycket i Lojotrakten där bl.a. representanter för Lojo 3. Reservkompani poserade redan 1896 för hennes kamera.

Adress- och yrkesreg i H:fors jämte förorter 1.1.1909.

Walfrid Wahlberg engagerade sig för rörelser som brandkår och senare skyddskåren. Den lokala frivilliga brandkåren har än i dag år 2020 sin depå alldeles bredvid den gamla filfabriken. De lokala skolorna och ungdomsföreningarna kunde också räkna med hans stöd.

Om man skall tro dödsrunan som fanns i Svenska Pressen den 22.4.1922 var han till lynnet en oförtröttlig gåpåare som inte lät motgångar slå ner honom. Den initiativrika österbottningen kom i honom väl till synes.

Prislistan, kanske från år 1923.

Restaurangen Kungslaxen finns nu i byggnaden där den gamla filfabriken verkade vid Vandaforsen. Läget påminner mycket om det läromästaren J. W. Nesslers filhuggeri hade i älvbranten i Nykarleby.

Fabrikören Walfrid Wahlberg är passande nog begraven i Vanda vid Helsinge kyrka Sankt Lars invid hjältegravarna. Stenen har rejäla dimensioner. Systern, fotografen Irene Wahlberg har också fått sin sista viloplats här liksom dottern Hildi (Hilda) Trauch-Wahlberg och dottersonen Horst Trauch.