Året var 1967
Finland firade sina 50 år som fri republik. Nykarleby stad fick sina första asfalterade gator: Västra och Östra esplanadgatorna (numera Topeliusesplanaden) och delar av Bankgatan. Nejden fick en modern och rymlig idrotts- och ungdomsgård efter en fantastiskt fin insats från hela området i form av talkoarbeten, donationer, olika insamlingar, lotterier, jippon, fester mm, som beräknades motsvara cirka 40 procent av alla byggnadskostnader. Själv hade jag i juli fått jobb i staden och vi flyttade till Nykarleby. Mitt första förtroendeuppdrag på min nya hemort blev som styrelseordförande i Stiftelsen för idrotts- och ungdomsgården, efter att Bjarne Lundqvist, som initierat och lett genomförandet av gården från början, flyttat till Jakobstad.
Första spadtaget till Idrottsgården togs 1966 och invigningen skedde 1967. Bror Åström skriver om året däremellan, 1967. Till vänster Jakobstads tidning 26 maj 1966 och till höger 29 mars 1968.
Stiftelsen för idrotts- och ungdomsgården i Nykarleby
Inom NIK hade man i många år diskuterat behovet av en större samlingsplats utan att komma till skott. 1965 gick dock NIK från ord till handling. Styrelsen uppgjorde en plan, som godkändes av årsmötet. Man utrönte intresset hos bland annat ungdomsföreningarna och intresset visade sig vara stort överallt. Även staden och landskommunen ställde sig positiva och ingick sedermera som stiftande medlemmar i stiftelsen tillsammans med NIK. Kommunerna bidrog med pengar medan NIK:s insats utgjordes till största delen av talkoarbeten. Byggmästare Mauritz Nylund fick i uppdrag att rita idrotts-och ungdomsgården, som blev 810 kvadratmeter stor med en sal på 401 kvadratmeter.
16 133 dagsverkstimmar
Förrän arbetet inleddes hade man samlat in 16 500 dagsverkstimmar och en ansenlig mängd donationer. Här skall nämnas speciellt Kovjoki UF, som donerade byggnadsmaterial, som var tänkt till ett nytt samlingshus i byn. En byggnadskommitté tillsattes med fabrikör Eliel Eng som ordförande. Grävningsarbetet inleddes den 26 maj 1966. En verkligt stor dag för bland annat Bjarne Lundqvist, som dragit ett stort lass för att förverkliga projektet. I första byggnadsskedet ledde Mauritz Nylund arbetet med upp till 6 anställda. När bygget nått takstolshöjd tog byggmästare Holger Nyman och byggnadssnickare Erik Bonäs över som skiftande arbetsledare och talkoarbetet inleddes. När slutredovisning gjordes hade 16 133 dagsverkstimmar förverkligats. [2,8 % ”svinn” var inte mycket.]
Styrelsen
Jag övertog ordförandeskapet i styrelsen i oktober. Då var byggandet av gården redan i slutskedet. Övriga medlemmar i styrelsen var Eliel Eng, Sigvald Blomqvist, Elof Broman och Raymond Segervall. Utom styrelsen var Carl Kronqvist sekreterare och Peter Snellman kassör. Det mesta arbetet i styrelsen upptogs då av finansieringen och slutförandet av byggnadsarbetet och anskaffningar av inventarier. Stiftelsen var tvungen att uppta lån mot inteckning av gården och växlar, som en del medlemmar i förvaltningsrådet skrev på. Alla räkningar kunde inte heller betalas på förfallodagen.
Skickligt läggspel
Det krävdes verkligen ett skickligt läggspel mellan talkofolk med olika yrken och arbetstider för att få yrkesmän till det just då aktuella arbetet. Det var dagsverkschefen, poliskonstapel Teodor Lund, som hade hand om detta svåra läggspel. Han hade koll på utlovade talkotimmar och höll regelbundet kontakt med arbetsledarna för att koordinera talkoarbetare med behovet av arbete, som skulle utföras. Företag, barer, banker och andra skötte tacknämligt kaffeserveringen under slutskedet. Dokumenten över arbetslistorna och donationerna är samlade i fyra mappar.
Byggkostnaderna
De slutliga byggnadskostnaderna uppgick till 486 000 mark. Därtill kom kostnader för inredning och inventarier. Det frivilliga arbetet och de materiella donationerna beräknades till 160 000 mark, varav talkoarbetsinsatserna 96 000 mark. Lånen uppgick per den 31.12 1967 till 200 000 mark. Resten av finansieringen utgjordes av kommunernas stiftelsekapital, tipsvinstmedel 500 00 mark, Svenska Kulturfonden 3 000 mark och många andra donationer. Vänorten Sollefteå uppvaktade med ett bordsstandar och dess Rotary- och Lions-klubbar med penningmedel. Mycket tack vare NUFS framgångsrika danstillställningar kunde stiftelsens ekonomi framdeles ordnas på ett betryggande sätt och lånen bortbetalas.
Första festen
Med undantag för taklagsfesten var det samskoleleverna som höll sin julfest strax före jul. Idrottsföreningarna kom in dagarna mellan jul och nyår. NUFS:s första arrangemang blev nyårsvakan, som samlade 1 400 festbesökare. Den andra stora danstillställningen ordnades på trettondagen följande år då särskilt talkofolk och donatorer inbjöds. Läs mera under rubriken NUFS.
Stoljippon
Stoljippon ordnades på olika håll på många sätt för att samla in pengar för inköp av 600 stolar. Bland annat Socklot UF utmärkte sig med att ordna ett eget stoljippo i sin uf-lokal.
Högtidlig invigning
Den officiella invigningen hölls den 29 mars följande år med bland annat landshövding Martti Viitanen som invigningstalare. Han var imponerad över de insatser som gjorts för idrotts- och ungdomsgårdens tillblivelse. Man väntade inte på att samhället skulle bygga utan gjorde det själv.
El-ljusspår
Byggandet av det första belysta skidspåret i anslutning till idrotts- och ungdomsgården hade påbörjats. Staden ställde behövlig skogsmark till förfogande. Allt elmaterial skötte ing. Anders Nordström om via en donation från en partifirma. För att bereda spåret utfördes mycket bra arbete av bland annat traktorägarna från Ytterjeppo.
NUFS
Nykarlebynejdens Ungdomsföreningars Samarbetsorgan bildades officiellt vid ett möte den 20:e maj. Tre föreningar: NIK, Socklot UF och Ytterjeppo UF stod som stiftande medlemmar. NUFS:s uppgift blev bland annat att vara en länk mellan ungdomsföreningarna i nejden och verka för en sund fritidssysselsättning bland ungdomen, ordna fest- och danstillställningar med mera. Verksamhetsstället blev den under byggnad varande idrotts- och ungdomsgården. Till föreningens första ordförande valdes Raymond Segervall. Övriga i styrelsen blev Lars Markkula, Leif Backlund, Nils Kronqvist, Arne Ekblom, Harry Mäenpää och Sol-Britt Smeds.
NUFS:s första stora arrangemang blev som ovan nämnts nyårsvakan, som samlade 1 400 dansanta ungdomar. Dragplåster var Viktor Klimenko och orkestrarna Jan Roberts och The Tryers. Under de 10 följande åren arrangerade NUFS med stor framgång över 20 danstillfällen i året både för ungdomen och äldre dansare. Tack var stor publikanslutning hela tiden och därav följande inkomstöverskott kunde föreningen både anställa ungdomsledare och bidra med en väsentlig andel av stiftelsens låneamorteringar. NUFS:s fantastiska framgångssaga borde ägnas en skild följetong.
Två bokföringsbyråer
På hösten 1967 öppnades två bokföringsbyråer, Nykarleby Kontobyrå med kontor i Valioravintos lokal på Mathesiusgatan och Munsala Bokföringsbyrå med kontor i Munsala centrum. Byråerna fusionerades 1969 och blev Nykarlebynejdenes Bokföringsbyrå, som år 1988 såldes till dagens innehavare Norlic.
|
