|
Barnhemmet i Nykarleby Minnesskrift i anledning av dess
25-åriga tillvaro 1918—1943.
av
Anna Nordqvist
HÄLSOTILLSTÅNDET I HEMMET
.Bland en sådan skara
barn, som vi ha och ha haft i vårt hem yppa sig helt naturligt sjukdomsfall
ibland. Så ha vi flera gånger i hemmet haft mässling, kikhosta
och vattkoppor. Men vi ha även haft svårare sjukdomar. Så fick
t. ex. en liten flicka på sex månader hjärnhinneinflammation.
Vi kallade på läkaren och hon konstaterade, att så var fallet.
Då hon efter några dagar åter besökte oss, sade hon, att
det fanns intet hopp att den sjuka flickan skulle tillfriskna. Barnet låg
med styv nacke och stirrande blick. Vid samma tid hade ett annat barn insjuknat
och doktorn hade haft det under observation, varvid lungtuberkulos konstaterades.
Nu trodde doktorn, att denna lilla flicka hade fått tuberkulos hjärnhinneinflammation.
Jag kom i nöd och tänkte: Är det jag som varit oförsiktig
och vållat Ullans sjukdom och död? Sedan läkaren gått, kallade
jag in mina medarbetare i hemmet. Vi läste om hur Jesus botade de sjuka,
varefter vi böjde våra knän och framlade i bön den lilla
flickan inför Herren. Vi fingo erfara att livets Herre var mitt ibland oss
och vi förnummo, att vi hade det ombedda, varför vi prisade Gud. Då
vi stego upp från bönen vände barnet på huvudet och tittade
på oss var och en. Det blev stor fröjd i våra hjärtan. Efter
ett par dagar kom läkaren åter på besök. Då hon såg
barnet sade hon: Vad betyder detta? Sjukdomen är ju borta? Det blev en häftig
kamp i mitt innersta: Skall jag tala om för henne, hur det gått till,
eller skall jag låta bli, ty hon förstår ej detta. Men Gud gav
mig nåd att vittna om hur Han gripit in såsom svar på bön.
Ett halvt år efteråt frågade doktorn: — Fick barnet inga
sviter? — Nej då. Flickan växte upp och blev stark och duktig.
Hon är ännu kvar i hemmet och sköter köket och kokar maten
för hela hemmet. En annan gång var det en gosse i skolåldern
som hade fått en mycket svår ledgångsreumatism. Han kunde icke
röra sig utan måste lyftas. I flera månader låg han sjuk.
Vi frågade gossen: — Tror du, att Gud kan göra dig frisk? Han
svarade: — Ja. En broder kom och smorde honom med olja och bad för
honom. Gud helade honom ögonblickligen. Följande dag kunde han gå
till skolan. Hösten 1938 fick jag gallstensfeber och var länge
sjuk. Läkarn sade, att jag måste opereras. Men så kom en broder
och hälsade på. Han bad för mig. Jag blev frisk och har ej behövt
opereras. Gud hör och besvarar bön och förmår allt.
Dock är det otaliga gånger Han ej på samma sätt har uppenbarat
sin makt och vi ha fått fråga månget: varför? I över
tjugu år skonade Herren vårt hem från svårare epidemiska
sjukdomar, men så kom scharlakansfebern. Tio barn insjuknade efterhand,
så vi fingo vara i karantän i sex veckors tid, trots att de sjuka omedelbart
fördes bort. Det var en mödosam och svår tid. Herren hjälpte
dock, så att ingen fick sviter efter sjukdomen. Vi få säga med
sångaren: »Tack för prövningar och strider! — Tack
för vad vi ej förstå!» | 
