När flyttningen var undanstökad uppdelade sig familjen i två reslag, »den nordiska och den
västerländska karavanen». Den förra d.v.s. far och
döttrarna Aina och Eva begav sig till Tammerfors för att därifrån
sjöledes taga sig till Visuvesi och sedan vidare till Kuddnäs,
den nya väg, som öppnat sig genom järnvägen till Tavastehus.
Det andra reslaget, bestående av Emilie och Toini, steg den 10 juni
ombord på Greve Berg, som följande natt ångade av till
Stockholm.
Innan Topelius med sin karavan avreste till
Kuddnäs, skrev och publicerade han den 15 juni 1863 dikten Finlands
flagga, vars första strof lyder:
»Blås högt i vind och fladdra fritt,
vår glada duk i blått och vitt,
vår sköna framtidsflagga!
Flyg stolt och djärv ur hamnens bädd,
i oceanens färger klädd,
till blåa böljors fragga.»
Sången publicerades först den
15 juni, men den var skriven redan före den 22 febr., vilket framgår
av ett brev från Emilie, skrivet till svärmodern ovannämnda
dag: »Z. vill att finska flaggan skall vara blå och vit, men
i Åbo ha de gjort en som är ett mellanting mellan rysk och
svensk neml. röd gul och blå. Och det förtretar Z. därföre
skrev han den här visan. »I tidningarna fördes dessa tider
en polemik i flaggfrågan. Topelius deltog ej i den offentliga diskussionen,
men när hans dikt publicerats, skrev Snellman i Litteraturbladet (majhäftet, som utkom i juli): »Att (flagg)
frågans upptagande i närvarande ögonblick måste
giva anledning till landet komprometterande misstydningar borde även
poeterna begripa.»
|
|
[Vykort.] |