Se tillhörande meny om
den inte redan finns ovanför.
Hemman och husbönder
i byn
KOVJOKI och STRÖMMEN
1550—1850
omfattande byarna Kovjoki och Markby i Nykarleby samt
Karby i Pedersöre
av Rudolf Olson
1998
Nykarleby socken, eller tidigare Lepu by i Jepu fjärdingh, hörde
på 1500-talet till Pedersöre storsocken. Då Nykarleby
socken bildades år 1608 stannade Kovjoki och Karby i kommunalt hänseende
kvar inom Pedersöre socken. Kyrkligt hörde de till den år
1607 nybildade Nykarleby församling fram till år 1875 då
Karby överfördes till Pedersöre församling. Samma
år överfördes Kovjoki och Markby kommunalt till Nykarleby.
1 )
1) Joel Rundt. Den Österbottniska
byn, sid.173. Bothnia V. Hembygsföreningen Svenska Österbottningar
i Helsingfors.
Karby hette enligt jordaboken ursprungligen Södre Karlaby (1549),
Sörkarleby (1550).
Från 1556 till 1607 ingick Karby och Kovjoki hemmanen i Sundbys
jordabok och ansågs således då höra till denna
by vilket bl.a. bekräftas i en gränstvist mellan Sundby och
Soklot byar från år 1564 2) där Karby inte finns
omnämnd.
2) E.W.Levlin. Släkt och Bygd Nr 17, sid 73: ”En konungsdom
från år 1564”.
Från 1608 ingår båda byarna i byn Kovjoki och Strömmen,
där med Strömmen avsågs Karby. Byanamnet Strömmen
har försvunnit och det gamla, ur jordaböckerna avförda
Södre Karlebynamnet har i nutid återupplivats under namnformen
Karby. 3)
3) T.E.Karsten. Svensk Bygd i Österbotten, nu och fordom, II
Kulturnamn. sid. 195, Helsingfors 1923.
Vart respektive by hörde verkar även ha vållat en del
huvudbry på 1700-talet. 1763 behandlades i Nykarleby häradsrätt
en tvist i Karby om tillandning där Sundby och Kovjoki indragits
därför att de var samfälliga med Karby i skog och fiskevatten. 4)
Här utreddes att i jordaboken upptogs Karby och Kovjoki som en by
i byn ”Kovjoki och Strömmen” i Pedersöre. Den del
av Kovjoki och Strömmen som ligger närmast sjön kallas
Karby och den övre delen Kovjoki. Kovjoki och Strömmen lyder
under Nykarleby tingslag och pastorat.
4) E.W. Levlin: Avskrift av Nykarleby häradsrätts protokoll
26.1.1763, § 40.
|