Nykarleby
Järnvägsmötet
Senaste söndag hade några initiativtagare utlyst ett möte
på sockenstugan med avsikt att diskutera frågan om eventuellt
intresse för ett järnvägsbygge Kovjoki-Nykarleby och möjligheterna
för dess genomförande.
Mötet hade samlat en publik uppgående till ett femtiotal,
bland vilka man såg några av de mera representativa personerna
i de tre kommunerna staden, landskommunen och Munsala. Redan vid ett första
ögonkast över de församlade kunde man på stämningen
och de förväntansfyllda dragen se, att man kommit tillstädes
för att verkligen försöka få något åstad.
Handl. Liljedahl öppnade å initiativtagarnas vägnar mötet,
han relaterade i korthet frågans betydelse och tidigare åtgärder
i ärendet. Till mötets ordförande utsågs stadsdir.
J. W. Mouritzen och till sekreterare kom. sekr. Sundqvist. Diskussionen
inledes av handl.
Liljedahl med ett kortare referat. De följande förhandlingarna
blevo mycket livliga. En stor del av de närvarande uttalade sig i
frågan och hos alla kunde man märka ett levande intresse för
järnvägsbygget. Munsalabornas representanter pläderade
för den möjligen blivande banans utsträckning till Vexala,
vilket skulle ge omnejden en utmärkt hamn med goda utförselmöjligheter.
Även talare från de övriga kommunerna visade sig intresserade
av detta förslag och insågo den betydelse en dylik utsträckning
skulle ha för våra nejder. Då man i varje fall under
nuvarande förhållanden icke kan börja med allt för
vitt gående planer, enades man om att tillsvidare gå in för
bandelen Kovjoki-Nykarleby, där banvall redan finnes. En utsträckning
till Vexala och en hamnanläggning där framstod dock som en naturlig
utveckling av projektet i kommande bättre tider.
Såsom redan tidigare framhållits, var man på mötet
av den bestämda åsikten att arbetet nu borde fås utfört
endast till sin nödvändigaste del. Detta innebure att ett stickspår
skulle fås till stånd från Kovjoki station och med ändpunkt
i Nykarleby. För att genomföra detta projekt tarvas egentligen
endast räls. Banvallen finnes från förut och kan med mycket
ringa röjnings- och utjämningsarbeten fås i fullgott skick,
vilket kunde konstateras senaste sommar vid en då företagen
inspektion. Det torde ej heller vara svårt att få sleepers
ur nejdens skogar på frivillig väg. Likaså skall det
ställa sig ganska lätt med arbetskraften. Många talare
utlovade utan vidare dagsverken för banbygget, det stora
övertygande
sätt av en talare, som genast vågade garantera femtio dagsverken
för sitt hemman. Man vågade även tro på stöd
från de berörda kommunerna. Detta stöd bleve i så
fall icke endast av direkt ekonomisk art, kommunerna skulle säkert
även vara villiga att ställa sig som övertygande bakgrund
till banprojektet vid senare förhandlingar.
För att bereda frågan och föra projektet vidare tillsattes
en
kommitté. Representanter för staden blevo stadsdir.
J. W. Mouritzen, borgmästare S. A. Berger och handl. A.
Liljedahl, för landskommunen utsågs kom. sekr. John Sundqvist,
direktör John Jouper och nämndeman E. Strandberg, för Munsala
kom. fullm. ordf. Joh. Wik, jordbrukarna Evert Huldén och Lennart
Helsing. Sammankallare blev stadsdirektör Mouritzen. Sedan förberedande
beräkningar, ekonomiska sonderingar och andra förarbeten gjorts
skall kommittén framlägga resultaten vid ett kommande möte.
Likaså skall kommittén uppvakta järnvägsstyrelsen
och statsrådet i frågan.
Ännu när man gick hem från mötet utspann sig livliga
diskussioner och entusiastiska uttalanden gjordes. Allmänheten i
de tre kommunerna väntar med spänning på banprojektets
utveckling. |