— Båtbyggare har högsäsong i maj, En pratstund med båtbyggaren
|
— Jag har hållit på med båtbyggeriet i 7 års tid här, men jag har egentligen inte sysslat med så mycket annat än träarbete i hela mitt liv ty jag började redan tidigt följa med far i byggnadsarbete, så träarbetet är liksom innött i mig. Jag trivs med att forma i trä. Och det här att bygga båtar ger en också fullt spektrum till fantasi och egna idéer … Och man ser minsann att hr Johnsson trivs med jobbet. Mitt på golvet står en nästan färdig 25 fots lång motorbåt med färdigt inmonterad motor. Det minsta man kan säga om den här båten är att den är välgjord. Det är ett absolut precisionsarbete, dessutom ett mycket påkostat arbete. Det är en av lotsarna på Mässkär som beställt båten, som är mahognyöverbyggd med teakdäck och fin kajuta. Naturligtvis har den ekspanter, kopparnitar och mässingsbultar … — Vad kostar hela härligheten frågar vi. Ja, det är verkligen en rätt påkostad båt, ca 500.000 mk blir den nog att kosta. Men dyrare båtar har jag byggt. Bl.a. byggde jag en i Varkaus häromåret till en ingenjör. Det var en nätt lyxbåt — efter våra förhållanden. Den kostade över 2 milj., men hade också alla möjliga bekvämligheter och rackerier. — Går båtarna åt? — Just nu är det absolut högsäsong, säger hr Johnsson. — Vi gissade det, därför kommer vi nu på besök, säger vi småelakt. — Jo, nu hinner jag inte ensam som jag är, på långt när tillverka båtar efterhand som beställningarna inkommer. Små roddbåtar skulle jag i vår exempelvis sålt över tjugotalet, men jag hade bara fem, som jag byggde i vintras under dödsäsongen. Nog kunde man ju byggt hur många båtar man bara hinner, men det kostar att ligga inne med kapital i båtarna och det är en fråga om utrymme etc. Bäst vore naturligtvis om kunderna skulle komma in med sina beställningar lite när som helst på året. Som virke använder jag mestadels furubräder till bordläggning, folk vill mest ha furu, men nog går båtar av granbräder också åt. Herr Johnsson säger att han byggt betydligt över hundra båtar, större och mindre. Han har byggt tillsammans med sin far som byggt skutor, bl.a. flere till Gamlakarleby, samt Laxö till Munsala. Då vi frågar hur en god sjöbåt enligt hr Johnssons förmenade bör vara, ger han det orakelmässiga svaret att han har så nära till sjön — han ser ju åmynningen direkt från verkstadsfönstret — att han kan lyfta ut båtarna och pröva dem. Men annars säger han, skall man naturligtvis gå ut vad en båt skall användas till, båtens storlek etc. Små roddbåtar bör naturligtvis ”vaka” och” ta sjön” lätt, med en stor tung motorbåt är det något annorlunda, till en viss del måste den plöja sig fram för att få stadga … Det beror också på om båten är tväraktrad eller spetsgattad. — Som jag sa är jobbet intressant, men under säsongen skall man minsann ligga i också med det här arbetet. Till all lycka har jag åtminstone ingen omsättningsskatt, ensam som jag är här i verkstaden. Nu har jag erhållit löfte om ett småindustrilån, så nu skall jag rusta upp med en kombinerad plan- och rikthyvel och en del annat.
— Innan vi går ut igen och lämnar furuluktande båtbräder ur siktet tar vi en titt på en hemmagjord bandsåg. Det är ägaren själv som mixtrat den och att den är finurlig med en tyngd varigenom sågbandet håller mångdubbelt längre är givet. Vi går ner till älvbrinken där en frisk västan svallar mot klipphällarna och de första vasstråna som sticker upp. På branten den nya bostadsbyggnaden, något till höger verkstan, därutanför en snygg roddbåt som följande dag skall forslas ned till Nagu i Åbo skärgård … — Det värsta med båtbyggare, säger hr Johnsson småskrattande, att han är under samma fördömelse som skomakarens kärring och smedens märr, de båda går ju med de sämsta skorna, båtbyggaren är oftast utan båt. Så fort man får en färdig kommer någon och beställer den och så är man utan igen. Nu har jag bara den här kanadensaren, säger han och pekar på en rasande smäcker kanot av kanadensisk modell. |
