Nykarleby barnhem 25 år.

 


Ett 25 årigt samhällsnyttigt vårdarbete i det tysta kan fröken Anna Nordqvist den 1 december i år blicka tillbaka på. Det var den 1 december 1918, då hon öppnade sitt privat barnhem i Nykarleby stad i f. d. fröken Charlotta Herkepæus' gård.

Som liten flicka kom fröken Nordqvist till Nykarleby, då hennes hem var ett fattigt för att hos sin moster Maria Byman, som då var kompanjon med frk. Herkepæus, att för en kortare tid få bättre och närande föda, som det hette, men kom detta besök att utsträckas utöver 38 år.

Av sin fostermoder, fröken Herkepæus, som hon skötte och vårdade på hennes ålderdom, ärvde hon gården och hennes kvarlåtenskap.

Ehuru fröken Nordqvist allt från barndomen ömmat för de värnlösa och sämst lottade i samhället, hade hon från början icke tänkt bli föreståndarinna för ett barnhem, men hon kom att i tre års tid arbeta och biträda fröken Julia Carling i hennes privata barnhem i Ekenäs, och fick vid denna tid svaret på en fråga, om sin kallelse i livet, på ett märkligt och förunderligt sätt vid läsningen av profeten Jesajas bok 58 kap. v. 7—11.


[7 ja, att du bryter ditt bröd åt den hungrige och skaffar de fattiga och husvilla husrum, att du klär den nakne, var du ser honom, och ej drar dig undan för den som är ditt kött och blod.

8 Då skall ljus bryta fram för dig som morgonrodnad, och dina sår skall läkas med hast, och din rätt skall då gå framför dig och Herrens härlighet följa dina spår.

9 Då skall Herren svara, när du åkallar honom. När du ropar, skall han säga: ”Se här är jag.” Om hos dig inte får finnas någon som pålägger ok och pekar finger och talar vad fördärvligt är,

10 om du delar med dig av din nödtorft åt den hungrige och mättar den som är i betryck, då skall ljus gå upp för dig i mörkret, och din natt skall bli lik middagens sken.

11 Och Herren skall ständigt leda dig. Han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen din kropp. Och du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång vars vatten aldrig tryter.]


Hon hade nu sin kallelse i livet klar och var fast besluten att öppna ett privat barnhem i Nykarleby i sin fostermoders gård, men denna var icke i det skick, att den lämpade sig för ett barnhem. Genom en vidlyftig ombyggnad av gården, kom hon i en ganska stor skuld, som till stor del kvarstår, men så hade hon omsatt sin tanke verklighet, och kunde nu i hemmet mottaga de första internerna, vilka bl. a. bleve ett 20-tal krigsvärnlösa barn efter 1918 års frihetskrig, för vilka hon erhöll av staten 50 procent av de ras underhållskostnader, men med skyldighet att uppfostra dem i hemmet till fyllda 17 år.

 


Barhemmet från söder omkring 1955. "Hon köpte den intill, österom liggande gården av Valdemar Bergman och byggde ihop dem."
[Barhemmet från söder omkring 1955. ”Hon köpte den intill, österom liggande gården av Valdemar Bergman och byggde ihop dem”, skrev Lars Pensar.]


Upprätthållandet av barnhemmet till vilket något egentligt statsunderstöd ej erhållits, synes för den utomstående ofattbart, huru allt kunnat finansieras och debet och kredit kunnat gå ihop. Men det har gått, säger fröken Nordqvist, ehuru svårigheterna ofta varit mycket stora, och då det sett alltför hopplöst ut, har räddningen och hjälpen kommit.

I barnhemmet har under de gångna 25 åren cirka 130 barn erhållit sin uppfostran. De allra flesta av dem har blivit goda medborgare och samhällsnyttiga individer.



Barnhemsbarn 1947. 1 Lars Hillberg, 2 Mauno Hutikangas, 3 Nils Rönnholm, 4 Sven Juth, 5 Karl Erik Häggblom, 7 tant Anna, 8 tant Adele, 9 Gunvor Juth, 10 Judith Rönnholm, 11 Görgen Mattfolk, 12 Sven Österback.
[Barnhemsbarn 1947. 1 Lars Hillberg, 2 Mauno Hutikangas, 3 Nils Rönnholm, 4 Sven Juth, 5 Karl Erik Häggblom, 7 tant Anna, 8 tant Adele, 9 Gunvor Juth, 10 Judith Rönnholm, 11 Görgen Mattfolk, 12 Sven Österback.

Jorma Metso tillhandahöll bild som tillhör Magnus Hedenborg (nr 2). Judit Lundqvist (nr 10) bistod vid identifieringen.
(Inf. 2006-05-14.)]



Att barnhemmet haft sin stora uppgift att fylla vid sin uppfostran av barn, som s. a. s. genast från födelsen hamnat på livets skuggsida, måste öppet erkännas.

För detta kanske ofta till synes otacksamma arbete har frk Nordqvist med ospard möda och utan något offentligt erkännande ägnat sina bästa år och krafter, blott för att kunna räcka en hjälpande hand åt de stackars små, som ofta obarmhärtigt kastats ut i världen. För allt detta osjälviska och oegennyttiga arbete frambära vi samhällets tack och hoppas att envar på bästa sätt måtte bistå och hjälpa henne i hennes fortsatta uppfostringsarbete.

E. K.



Österbottniska Posten nr 47/1943.
Lars Pensar tillhandahöll.

Läs mer:
Barnhemmet av Erik Birck.
Fler artiklar ur Österbottniska Posten.
(Inf. 2004-04-11, rev. 2014-07-22 .)