Under den svåra nödtiden efter frihetskriget 1918 förefanns ett starkt behov av vårdplatser och hem för föräldralösa eller annars nödlidande barn. I Nykarleby grundade frk Anna Nordkvist 15), som var djupt religiös, på eget initiativ och med egna och hopsamlade medel ett barnhem i dec. 1918, avsett för 12 skyddslingar. Den 1 febr. 1919 stod hemmet färdigt. Det var inrymt i en mindre fastighet, som frk Nordkvist ärvt. De första 12 barnen kom omgående genom Socialministeriets försorg från Malm nära Helsingfors i utsvultet och eländigt skick. Kort efteråt sändes ytterligare 6 barn från Malm till hemmet. Frk Nordkvist inköpte då med hjälp av gåvor och lån en intill liggande villa, som invigdes den 2 mars 1919. Även skolundervisning anordnades i hemmet. För de krigsvärnlösa barnen erlade staten 50 % av utgifterna och senare 40 % tills de vuxit upp. Övriga utgifter bestreds på frivillig väg genom gåvor i penningar eller in natura från olika håll. Omkring 1924 hade hemmet 22 barn i sin vård.

[Anna Nordkvist. Fotot finns vid Sparvboet. Sören Ahinko fotograferade och tillhandahöll.]

Våren 1924 inköptes en sommarbostad vid sjön för 19.600 mk, där barnen härbärgerades, medan själva hemmet i staden byggdes om, så att de båda husen förenades. Byggningen stod färdig på sommaren 1924 och bestod då av 11 rum, kök och 2 tamburer. Ombygget hade kostat 87.000 mk, varav staten stod för 25.000 mk, medan resten åter täcktes med gåvor och lån. Genom talkoarbete och sammanskott från olika håll uppfördes 1927 en ny uthusbyggnad. Hemmet hyste då 34 barn. År 1943 hade omkring 115 barn från olika delar av landet vårdats i hemmet under dess 25-åriga verksamhet.

Stadens myndigheter förmådde ej alltid uppskatta barnhemmets verksamhet till dess fulla värde. Biträdande föreståndarinnan Sigrid Winberg anhöll sålunda i febr. 1925 om hjälp med ved till barnhemmet på grund av bristande ekonomiska tillgångar till följd av ombyggnaden sommaren 1924. I gengäld erbjöd sig hemmet att ge rum och vård åt stadens värnlösa små, då behovet så påkallade.

Drätselkammaren framhöll emellertid med anledning härav, att ”inrättningen” ej varit staden till någon direkt nytta. Endast i enstaka fall hade barn från staden emottagits i inackordering på kortare tid. Det var icke uteslutet, att barn från staden, som komme att uppfostras på kommunens bekostnad i framtiden vid behov även kunde erhålla vård i barnhemmet. ”Men möjligt är även, att de från främmande kommuner i barnhemmet nu vistande barnen (varibland flera med finskt modersmål) då de bli vuxna låta mantalsskriva sig i denna stad och genom oförmåga till självförsörjning och saknande omvårdnad och anhöriga, komma att falla kommunen till last.”

Även fattigvårdsnämnden ansåg, egendomligt nog, att barnhemmet ej varit fattigvården i staden till någon nytta. Drätselkammaren föreslog emellertid, att det oaktat 2 famnar ved för denna gång skulle beviljas ur stadens förråd för att i någon mån hjälpa föreståndarinnan ur de bekymmer hon hade i sitt självuppoffrande arbete. Stadsfullmäktige sträckte sig ännu längre och beviljade barnhemmet 5 famnar ved i ett för allt.

Anna Nordkvists främsta medhjälparinna under många år var frk Adele Tillman, som även biträdde henne under 1950-talet som föreståndarinna. Den gamla byggnaden var trots ombyggnader och reparationer föga bekväm och ändamålsenlig. Något statsbidrag kunde ej påräknas, emedan byggnaden ej fyllde socialministeriets krav, ”trots att de inspekterande herrarna från Helsingfors försökte se mellan alla fingrar.” Ett nytt hus måste byggas och för detta ändamål ombildades barnhemmet 1958 till ”Barnhemsföreningen Sparvboet”. Till ordförande valdes direktör Salomo Lillqvist från Jakobstad. Genom ortstidningen ÖP ordnades en insamling till byggnadskassan och bidrag strömmade åter till från firmor, sammanslutningar och enskilda. På detta sätt hopbragtes c:a 30.000 mk. I statsbidrag erhölls till en början 30.000 mk och senare ytterligare 10.000 mk. Från staden och landskommunen kom årliga bidrag av olika slag. Nykarleby sparbank beviljade ett lån på 70.000 mk. Från KAN-bröderna i Jakobstad gavs även ekonomisk handräckning. Syföreningen Tabita Society i Muskegon i USA understödde nu liksom tidigare föreningen, liksom en onämnd farmare i Australien.

[Adele Tillman. Fotot finns vid Sparvboet. Sören Ahinko fotograferade och tillhandahöll.]

[År 1959 fanns planer att bygga ett nytt barnhem på Källbacken.]

Det nya barnhemmet byggdes på hemmets gamla tomt av arbetsledaren Boris Renvall under övervakning av byggmästare Runar Frände. I mars 1963 kunde hemmet tagas i användning och innehöll alla moderna utrymmen och bekvämligheter för ett barnhem av denna storlek. Kostnaden uppgick till c:a 200.000 mk. Omsorgsfull ekonomisk planering, förmånliga leveranser och billig arbetsledning hade bidragit till att sänka byggnadskostnaderna.

[Fasadritningar mot söder och norr publicerade i Österbottniska Posten den 29 mars 1963 i samband med invigningen. Lars Pensar tillhandahöll.]

Till föreståndarinna utsågs 1961 frk Svea Forsblom, som redan 1963 efterträddes av frk Gunnel Härus. Den övriga personalen bestod av tre barnsköterskor och en köksa. Från sistnämnda år åtnjöt barnhemmet statsbidrag med 84 pi per barn vårddygn. Kommunerna betalade vårdavgifter för sina på hemmet intagna barn. Från Penningautomatföreningen fick Sparvboet likaså bidrag, år 1968 sålunda 15.000 mk, liksom från sin egen blomsterfond. De flesta bidragen kom dock fortfarande genom gåvor och donationer, år 1969 sålunda 23.853 mk.

År 1955 inköptes det tidigare sommarvärdshuset Mariannelund [skall vara Villa Elisa] vid Andra sjön som sommarbostad för barnhemmet.

[F.d sommarresturangen Marielund. Foto: F. L., juli 2004.]

En ny, modernt inredd spädbarnsavdelning invigdes i mars 1974. Tillbyggnaden för denna omfattade 106 kvm och byggkostnaderna steg till 140.000 mk, varav socialstyrelsen beviljat 37.440 mk.

Sammanlagt torde under de 50 första åren nära 400 barn ha omhändertagits för vård och uppfostran i hemmet. Styrelsen bestod 1970 av Salomo Lillqvist ordf., K. Bengtström viceordf., Erik Gustavsson sekr., Karl Smeds kassör, Rafael Strandén och Arne Herberts samt Rafael Hjort, Sven Juth och Alef Björk suppleanter.

[1. Roland Ehrstedt, 2. Jarl Ahlbeck, 3. Ismo Laulajainen, 4. Alli Pennanen, 5. Jan Metso, 6. Kari Söderlund, 7. Senja Pennanen och 8. Gunnel Bergström. Alla barnhemsbarn förutom Kari och Jarl. Troligen en vårdag 1956 utanför barnhemmet. Med tanke på skuggan borde platsen vara Bangatan och inte inne på gårdsplanen.

Jorma Metso berättade och tillhandahöll bild som tillhör Magnus Hedenborg. Judit Lundqvist bistod vid identifieringen.
(Inf. 2006-04-25.)]

Anna Nordkvists och Adele Tillmans verk, barnhemmet i Nykarleby, framstår som ett exempel på enskilda människors offervilja och förmåga att med små medel göra en social insats av stor betydelse. Som en erkänsla för sin uppoffrande livsgärning förlänades Anna Nordkvist rang och värdighet av stormästare av Finlands Vita ros orden, medan Adele Tillman förlänades medaljen av I klass med guldkors av samma orden. Tacksamheten från de hundratals värnlösa barn, som omhändertagits och fått ett hem och en kristen uppfostran hos tant Anna och tant Adele, väger dock tyngre i tidens våg. 16)