Veckans intervju:

„Jag minns barndomens S:t Petersburg …“

En pratstund med makarna Else och Nils Aug. Bergstén
Det var en riktigt novemberdisig grådag. Jag satt hos ett gammalt par i Nykarleby. Han satt rak i ryggen, blicken var klar som en ynglings — ändå är han 81 år och har Nykarlebynejdens praktfullaste helskägg. Det är f.d. stationsinspektorn Nils Aug. Bergstén. Hon är kvick och pigg, berättelsen flödar över läpparna. Hon är född i det gamla S:t Petersbug.


— Javisst, jag är född i S:t Petersburg, där min far, Alfred Ekholm var öververkmästare vid Nobels verkstäder. I Petersburg var jag bosatt till mitt sjuttonde år. Sen hade jag tjänst som korrespondent i Helsingfors. 1917 kort efter revolutionen besökte jag Petersburg och såg över föräldrarnas och min döda systrers gravar. En löpgrav hade grävts alldeles över systerns grav. Nu var tsaren störtad och Kerenski hade makten. Sedan dess har jag ej besökt barndomsstaden, men nog erkänner jag att ju äldre jag blir desto oftare minns jag barndomens Petersburg ...
     — Staden var annars en rå och kall vinterstad — den är ju också byggd på kärrmarker. Det var billigt och bra att leva i dåtidens Petersburg, men politik skulle man inte syssla med. Ryssarna är snälla och gästvänliga — jag brukar säga att icke ens en full ryss behöver man frukta, som människa. Trots allt vill jag inte resa till Leningrad, allt det gamla är borta, hela barndomsbilden med föräldrar och hem och allt är borta, säger fru Bergstén och det ligger ett tydligt vemod i resonemanget.
     — Vi gifte oss för femtio år sedan i Petersburg, fortsätter fru Bergstén och visar på blommorna som ännu påmnner om guldbröllopet för två veckor sedan. De står nu i en jättevas på orgeln inne i salen i herrskapet Bergsténs personligt inredda hem. Konstverken på salsväggen är av gammal god årgång. Kyrkoherde Kajanus var präst för S:t Katarina svenska församling i Petersburg.
     Min man var järnvägstjänsteman redan då och innehade bokhållartjänst på Järvenpää station dit jag också flyttad efter vigseln.
     — Min farfar är född i Nykarleby, men själv såg jag första gången dagens ljus i Hyvinge, berättar hr Bergstén sakligt och korekt, som skvallrar om den forna statstjänstemannen. 1940 fick han ge plats för en stins från Karelen och då flyttade makarna hit till Nykarleby där han blev folkförsörjningsledare. Han hade då innehaft stationsinspektorstjänst på Ylistaro station i nio års tid.
     Statens kaka är ingalunda fet, men den är seg. Det kan stundom ha sina sidor för en svensk vid järnvägen, men på det hela taget har det gått bra, om man undantar några tillfällen.
     Jag nämnde om hr Bergsténs praktfulla helskägg. Själv säger hr Bergstén:
     — Helskägg är hälsosamt det skyddar halsen och bröstet. Jag hade krångel med lungorna innan jag 1914 anlade skägg. Sen dess har jag varit frisk.
     Makarna Bergstén är religösa. Hr Bergstén bekänner själv att han 1892 blev djupt gripen av psalmen Jesus är min vän den bäste och då gav sig själv ett heligt löfte att vad på honom ankommer skall han försöka följa den religösa vägen. Också hans maka har gått samma väg. Och deras barn har gått vidare. Äldsta dottern Saga har varit missionär i Kina och Mandsjuriet, men numera är hon lärarinna i Kassböle. Äldste sonen Nils Oscar stupade i vinterkriget, men därpå följande sonen i ordningen Lars-Eric är missionär i Brasilien. Han har familjen med och har varit där från 1948, 1962 kommer man måhända tillbaka till Finland. Gösta är sonen därpå i följd och han leder f.n. i egenskap av pastor pingstförsamlingen i Vasa. Tidigare var han förlagschef för Taborförlaget i Helsingfors. Sonen Jarl Olof är kontorschef i Helsingfors och yngsta dottern Anita är sjuksköterska och barnmorska i Sideby. Så man kan lugnt säga att makarna Bergsténs barn gått en viss linje och att de bjudit till att gå en rak väg fram. 13 barnbarn kan makarna Bergstén dessutom glädja sig åt.
     Ännu kan jag tillägga att utanför det pyntade hemmet blommar det översvallande i soliga sommardagar. Men nu ligger rosorna och floxen och tulpanerna bäddade under senhöstens granrismattor.



Bert (Vilhelm Nyby) Österbottniska Posten fredagen den 13 november 1959.
Stig Haglund digitaliserade och tillhandahöll.


Heidi Nystrand, f. Söderlund visste berätta att Bergstén avläste elmätare.


Läs mer:
Bergstén som söndagsskollärare.
Bergsténs gård.
Bergstén som riksmarschare.
Fler artiklar och notiser ur ÖP.
(Inf. 2006-09-08, rev. 2008-11-15.)