Dödsfall
Nykarleby den 23 December 1886. En af stadens äldsta handlande, rådmannen Albert Dyhr afled härstädes söndagen den 12 dennes, efter en långvarig sjuklighet i sitt 72 lefnadsår. Redan i unga år ankommen till staden har han härstädes tillbragt hela sin lefnad, och har i sina välmaktsdagar, då hungersnöd hemsökte orten, visat mycken välvilja mot den fattiga allmogen, som hos honom sökte hjelp. Ekonomiska förluster och tilltagande sjuklighet bröto dock hans krafter, så att han i flera år varit bunden vid den sjukbädd som nu blef hans dödsläger. Rådman Dyhr har till följd af sin långvariga sjuklighet varit satt ur all verksamhet och kanske också glömd af många. Vi hoppas dock att han skall lefva i tacksamt minne hos dem, som han bidragit att rädda undan hungersdöd. Frid öfver den hädangångne!
Ett annat dödsfall hafva vi också att omnämna. Stadens äldsta medlem mademoiselle Anna Glansk afled samma dag i en ålder af nära 90 år. På en tid då man icke visste om någon qvinnoemancipation visade hon att en qvinna med kraft och energi kan taga sig fram under ogynnsamma omständigheter. Köpmansdotter i staden lemnades hon vid föräldrarnes död i fattiga omständigheter att taga sig fram på egen hand. Mamsell Glansk — såsom hon allmänt kallades — förskaffade sig häst, reste ut på landsbygden med handel och gjorde derunder långa resor, understundom ända till Österbottens nordligaste städer, Uleåborg och Torneå. Under mellantiden reste hon ut på landsbygden för att kläda brudar och sålunda förskaffade hon sig sin behöfliga lifsbergning. Glad, munter och frispråkig hade hon skaffat sig bekanta både i stad och på land. Mamsell Glansk hade genom sparsamhet och flit förskaffat sig egen gård och den egde hon tills hon för några år sedan försålde den, förbehållande sig ett rum uti sin forna gård. Med priset för gården och under senare åren ett litet understöd af stadens fattigvård har hon lifnärt sig, tills hon nu „mätt af lefvande” vandrade bort den sista färden. Utom att Mamsell Glansk de sista åren förlorat sin syn var hon i öfrigt vid god helsa. Mot slutet af sin lefnad afmattades hon småningom, tills hennes timglas var utrunnet.
|